I ett tidigare inlägg har jag kommenterat den mycket uppmärksammade rapporten från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS).
Efter en kritikstorm som kanske var lätt att förutse så har forskningschefen Laura Hartman lämnat SNS förmodligen till följd av att organisationens VD Anders Vredin försökt belägga henne med munkavle. Detta har i sin tur lett till nya vågor av häftigt uttalad kritik, inte minst från tunga namn internt. T ex så menar Sverker Sörlin, Lars Calmfors m fl idag på DN debatt att SNS har fallit undan för näringslivets påtryckningar.
VD Anders Vredin har insett sitt misstag - SNS ber om ursäkt - men frågan är väl om inte Vredins dagar är räknade ifall SNS överhuvudtaget ska ha en chans att hyfsat snabbt återupprätta sin trovärdighet som självständig opinionsbildande aktör kring välfärdsfrågor. En nog så viktig uppgift!
Förresten, vad uttryckte då SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser?
Jo, egentligen att vi fortfarande saknar vetenskapliga belägg för att privatisering och konkurrensutsättning bidrar till en bättre välfärd. Nedan en liten sammanfattning av det viktiga budskapet från SNS:
Principer för reformering av marknaden för välfärdstjänsterI antologins avslutande kapitel pekar Laura Hartman på ett antal principer som bör vara vägledande för fortsatta reformer av marknaden för välfärdstjänster:
Uppföljning och utvärdering är helt avgörande för att ge politiker och medborgare de beslutsunderlag som krävs för att kunna få en väl fungerande modell. Politiker behöver veta vilka modeller som fungerar bäst och medborgarna behöver information om kvalitet för att göra välgrundade val. Bättre statistikinsamling och satsningar på öppna kvalitetsjämförelser bör vara högprioriterat. Vid införandet av nya regler bör man överväga ett experimentellt upplägg, exempelvis genom regional begränsning, i syfte att göra reformerna utvärderingsbara.
Rätt balans i graden av reglering. Det kan finnas behov av reglering för att få marknaden att fungera bättre. Exempelvis skulle de segregerande effekterna av det fria skolvalet kunna begränsas genom att förbjuda friskolor att använda kötid som urvalsinstrument. Men regleringarna får inte heller bli för långtgående – det riskerar hämma innovationskraften.
Bättre tillsyn och kontroll. Staten och kommunerna har ett stort ansvar för att säkra att oseriösa aktörer slås ut från marknaden så snabbt som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar