IPCC - Brådskande åtgärder krävs! Dags för global koldioxidskatt?

Nu har FN:s klimatpanel IPCC offentliggjort den femte Assessment Report, en sammanfattande syntes av de tidigare rapporterna.
De ca 800 forskarna från hela världen slår fast följande:
Det råder ingen tvekan om att mänskligheten påverkar klimatsystemet genom utsläpp av växthusgaser, och dessa utsläpp ligger nu på rekordhöga nivåer. Atmosfären och haven är uppvärmda, snö och is har minskat, och havsnivån har stigit.

Klimatförändringarna medför ökade risker, och riskerna är störst för människor i fattiga länder och regioner.

För att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C krävs betydande utsläppsminskningar under de närmaste decennierna och nästan noll-utsläpp av CO2 och andra växthusgaser i slutet av århundradet.
Det innebär stora tekniska, ekonomiska, sociala och institutionella utmaningar. Men om vi väntar ytterligare så blir priset mycket värre.

Hög tid för en global koldioxidskatt?

Figuren här intill är hämtad ur rapporten och visar beräkningar för ökning av medeltemperatur och nederbörd mot slutet av detta sekel.

Rapporten hittas här:
https://ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar5/syr/SYR_AR5_SPM.pdf

Vart tog klimatet vägen i valdebatten!?

"I år, mitt under brinnande valrörelse, drabbas Sverige av två extrema chocker. Den första är den hittills värsta skogsbranden i modern svensk historia, med närmare 15000 ha förstörd skog, 700 miljoner kronor i direkta bekämpningskostnader och många drabbade familjer. Den andra är en serie av extrema skyfall, med regnmängder på närmare 100 mm, vilket aldrig observerats förut, med dramatiska konsekvenser för människor i framförallt Malmö och orter som Getinge."

Så skriver professor Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Center på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Johan Rockström som också är ledamot i FN:s Sustainable Development Solutions Network (SDSN) och en av världens ledande forskare inom klimatförändringens konsekvenser för vårt jordklot och för mänskligheten, är kritisk till att mänsklighetens största utmaning någonsin inte diskuteras och debatteras mer i den svenska valrörelsen.
Jag instämmer till fullo. Det räcker inte med argumentet att Sverige och den enskilda svenska medborgaren är betydelselös i ett globalt perspektiv. Om alla ser saken på det sättet så sker aldrig någon förbättring. Och Sverige kan gå före och hitta gröna tekniska lösningar och gröna jobb som bidrar till att motverka den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Därigenom kan vi driva på en positiv utveckling även internationellt.

Johan Rockström avslutar sitt inlägg:
"Vill Sverige verkligen bidra till att laga en trasig värld och en trasig planet, i syfte att säkra möjligheterna till mänsklig framgång, då gäller det att satsa både på ett öppet hjärta och en hållbar välfärd."

Miljöpartiet är det enda parti som långsiktigt och helhjärtat bygger en politik på ett långsiktigt ansvarstagande för framtida miljö och klimat, av hänsyn till våra barn och barnbarn, och av hänsyn till våra medmänniskor runtom i världen.

Imorgon söndag avgörs vilken väg Sverige ska ta i dessa frågor under de kommande - mycket betydelsefulla - fyra åren.



Se Johan Rockströms fantastiska TED Talk - Låt miljön leda utvecklingen!
(bilden ovan hämtad från www.freeimages.com)

Global uppvärmning ger ljusare insekter

Ja, det hävdas i en vetenskaplig rapport presenterad i Nature Communications:

Global warming favours light-coloured insects in Europe

Forskarna har studerat närmare 500 olika fjärils- och trollsländearter och gjort en jämförelse av insekternas färg mellan olika delar av Europa och över tid under perioden 1988 till 2006. Som utgångsläge har man använt sig av tidigare färgmätningar och distributionsmönster som ligger ett par decennier bakåt i tiden.

Det mönster som framträder ger stöd för att insekterna i Europa blir ljusare i färgen, som en effekt av den globala uppvärmningen. Insekter absorberar energi från solljuset, och deras färg är beroende av vilket klimat de lever i - i kallare klimat är färgen mörkare och vice versa. Men nu tycks alltså forskarna se en ganska snabb förändring över tid. Vad betyder då detta? Ja, det kan ses som ytterligare ett bevis för global uppvärmning och klimatförändring, men sedan är det nog svårt att förutsäga om dessa färgskiftningar i sig har någon inverkan på ekosystem av olika slag. Tyvärr så uppmärksammar vi väl sådant först när det är för sent.

IPCC-rapporten publicerad - "Human influence on the climate system is clear"

Som nämnts tidigare på bloggen så har en av IPCC:s stora internationella arbetsgrupper befunnit sig i Stockholm denna vecka för att slutföra arbetet med en ny IPCC-rapport:
Climate Change 2013: The Physical Science Basis

En sammanfattning för beslutsfattare finns publicerad här.

Några budskap ur denna sammanfattning lyder:

- Human influence on the climate system is clear.

- It is extremely likely that human influence has been the dominant cause of the observed warming since the mid-20th Century.

 

- Ocean warming dominates the increase in energy stored in the climate system, accounting formore than 90% of the energy accumulated between 1971 and 2010 (high confidence).

- Over the last two decades, the Greenland and Antarctic ice sheets have been losing mass,

glaciers have continued to shrink almost worldwide, and Arctic sea ice and Northern Hemisphere spring snow cover have continued to decrease in extent (high confidence)

 

- The rate of sea level rise since the mid-19th century has been larger than the mean rate during the previous two millennia (high confidence).

- The atmospheric concentrations of carbon dioxide (CO2), methane, and nitrous oxide have
increased to levels unprecedented in at least the last 800,000 years.
  

IPCC-rapporten - klimatskeptikerna andas morgonluft?

Vi är många som med spänning väntar på IPCC-rapporten som offentliggörs - från Stockholm! - den 27:e september. Som om det inte vore nog med den av människan orsakade globala uppvärmningen så börjar det nu hetta till i debatten och nyhetsflödet inför "rapport-släppet".

Rapporten (Assessment Report 5) har tagits fram av IPCC:s Work Group I och har titeln:
Climate Change 2013: The Physical Science Basis

I den finansiella högborgens egna dagblad (?) The Wall Street Journal har Matt Ridley häromdagen vidarebefordrat och kommenterat en del "läckt" material från rapporten:

Dialing Back the Alarm on Climate Change

A forthcoming report points lowers estimates on global warming

Enligt Matt Ridley så kommer nästa veckas rapport ge en mer nyanserad bild av den globala uppvärmningen och dess risker. Han pekar t o m på tänkbara positiva konsekvenser av en "lagom" höjning av temperaturen.

Jag har uppfattat liknande läckta signaler redan tidigare, men det är svårt att bedöma substansen i dem innan IPCC-rapporten är publicerad. Hursomhelst så är det bekymmersamt med denna typ av uttolkningar, som snabbt får fäste i media runtom i världen (se ex.vis ledare i SvD idag: "Ligger det bästa ännu framför oss?"), och omedelbart får oss att pusta ut och strunta i allt vad försiktighetsprincip innebär. Det bästa är nog att invänta rapporten nästa vecka och se vad som står där och utifrån det föra en balanserad debatt.

Avslutningsvis en liten observation i sammanhanget: När jag ögnar igenom några sidor av de - i nuläget - 584 kommentarerna till Matt Ridleys artikel så slås jag av att det är nästan uteslutande män som diskuterar. Var är kvinnorna i denna viktiga fråga!? Eller, de kanske är kloka och ägnar sig åt bättre saker än att "slänga käft" i kommentatorsfora, åtminstone när det gäller Wall Street Journal?

Inför 2013 - dags för klarspråk om klimatet!

När jag skriver detta så har vi 12 timmar kvar av år 2012. Det har varit ett händelserikt år på flera sätt men det som ändå satt en stor prägel på det gångna året för egen del är den på samma gång skrämmande och förbryllande tystnad som råder kring den globala uppvärmningen och risken för klimatförändringar.

Det rör sig denna gång om den största och viktigaste pedagogiska utmaningen som mänskligheten står inför. Som så ofta vid pedagogiska utmaningar så brukar man försöka göra liknelser av olika slag. Ett exempel kan vara följande:
Jag mår inte riktigt bra och går därför till en läkare som efter undersökningen förklarar att jag riskerar att dö om jag inte ändrar levnadssätt. Jag tvivlar på doktorn och går därför till en annan för att få en "second opinion". Även denna läkare förklarar samma sak. Efter att ha konsulterat 10 olika läkare så har 9 av dessa varit tydliga med att jag måste leva sundare för att inte riskera att dö knall och fall inom ett år. Den 10:e läkaren däremot förklarar att de övriga har fel och att jag är frisk som en nötkärna och kan fortsätta stressa, äta fet snabbmat, röka och dricka en halv flaska vin om dagen. Bör jag då lyssna på den 10:e doktorn eller är det klokare att lita på majoriteten av experter och följa försiktighetsprincipen?
Valet borde inte vara så svårt. Åtminstone inte om jag lyckas undvika att drabbas av svårartad förnekelse...

Men varför är det då så svårt att få gehör för motsvarande varningar rörande framförallt koldioxidutsläpp och effekter på vårt framtida klimat? Jo, som professor Johan Rockström förklarar i gårdagens SvD så har vi människor svårt att anpassa vårt beteende utifrån risker vilkas konsekvenser ligger decennier fram i tiden. Detta gäller inte minst politiker som av logiska skäl tänker endast i mandatperioder.

På DN Debatt denna årets sista dag så påtalas av Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institute, samt Lisa Sennerby Forsse, rektor för Sveriges Lantbruksuniversitet, att klimatförändringen är ett hot och att Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning.

I Sveriges Radios program Publicerat där man debatterar mediefrågor, så ställer Johannes Ekman den högst relevanta frågan om medierna har glömt klimathotet? Eller formulerad på ett bättre sätt så undrar Ekman: Hur länge ska vi i media tillåta att politikerna låter det alltmer alarmerande klimathotet glida bort från sitt självklara fokus i samhällsdebatten?

Detta problem åskådliggjordes på ett förvånansvärt tydligt sätt i radions Lördagsintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) strax före jul. Klimatfrågan berördes inte med ett ord under hela intervjun som snarare hade fokus på kortsiktiga frågor om ekonomi och sysselsättning.

I politikerns naturliga överlevnadstaktik ligger att inte ta upp långsiktiga och samtidigt plågsamma och obehagliga åtgärder eftersom sådant med största sannolikhet är detsamma som politiskt självmord. Icke desto mindre så är vi idag i det läget att den politiker som medvetet undviker sin moraliska skyldighet att, på lokal eller global nivå, ta itu med den globala uppvärmningen och klimathotet riskerar ett långt värre straff än politiskt förbleknande. Straffet riskerar nämligen att bli oförstående och hatiska fördömanden från framtida generationer som med ett smärtsamt facit i hand frågar sig hur deras förfäder kunde vara så dåraktigt fartblinda - och egoistiska.

Vi har ont om tid. En sann omställning måste påbörjas snarast och det är allas vår skyldighet att bidra till den. Men vi politiker får inte blunda för det särskilda och mycket tunga ansvar vi bär. Detta för att vi ska kunna se våra barn och barnbarn i ögonen och ärligt kunna säga: Vi gjorde vårt bästa.

Misslyckandet i Doha och Förbifart Stockholm

Jag blev trots allt lite förvånad att COP18 i Doha faktiskt resulterade i en ny internationell överenskommelse. Samtidigt kan denna överenskommelse inte ses som annat än ett nytt misslyckande eftersom det enligt forskarna pekar ut en framtid med minst 4 graders temperaturhöjning.

Som jag tidigare varit inne på så blir det allt tydligare att våra folkvalda representanter i dessa möten och förhandlingar inte har tillräcklig styrka eller mandat för att kunna fatta nödvändiga beslut. När vi ser egoistiskt nationellt agerande och politisk feghet segra över förnuft och vetenskapliga fakta så är blir det allas vårt ansvar att hitta, utifrån flera avseenden, gränsöverskridande kreativa och framtidsinriktade lösningar för att nå den omställning som måste komma till stånd.

I Dagens Nyheter läser jag idag ett viktigt debattinlägg med rubriken
Riksdagen måste stoppa Förbifart Stockholm med ingressen:
Den 13 december ska riksdagen besluta om infrastrukturpropositionen, där Förbifart Stockholm är det tyngsta enskilda projektet. Projektet måste stoppas för att klimatmålen ska kunna nås. De analyser regeringen grundar sitt ja på håller inte längre, skriver företrädare för Nätverket Stoppa Förbifart Stockholm.

Det finns flera bra kommentarer till debattinlägget som pekar på hur Förbifarten strider mot Sveriges och Stockholms officiella linje att ligga i framkant när det gäller att hejda växthuseffekten. Likaså att projektet med största sannolikhet kommer försämra folkhälsan. Som om inte detta vore tillräckligt med argument mot Förbifart Stockholm så pekar alla erfarenheter på att denna typ av infrastrukturprojekt blir betydligt dyrare än beräknat. Och det är vi skattebetalare som får betala notan.

Miljöpartiet menar att Förbifart Stockholm borde kallas vid dess rätta namn, nämligen Björntjänst Stockholm. Satsa dessa miljarder på att förbättra kollektivtrafiken istället!

COP18, Paul McCartney and Meatfree Monday

Tyvärr så är nyhetsrapporterna från klimatmötet COP18 i Doha i enlighet med vad man kunde befara. Våra folkvalda (?) representanter i detta sammanhang lyckas inte nå den viktiga överenskommelse som är nödvändig för att bromsa den globala uppvärmningen. En fråga som gör sig alltmer påmind är: Vad gör vi när vi inser att våra högsta representanter inte lyckas komma överens? Vilka nätverk eller instanser kan då folken runtom i världen bilda och ansluta sig till, för att åstadkomma en förändring?

En av de officiella hemsidorna för COP18 är ganska glättig och passar på att göra turist- och investeringsreklam för Qatar. Men på samma hemsida så kan man också läsa hur Paul McCartney uppmanar COP18 och världen att ansluta sig till den rörelse som förespråkar en minskad köttkonsumtion. Detta eftersom köttproduktion orsakar förhållandevis stora utsläpp av koldioxid (dessutom är det klart ohälsosamt för oss att äta i genomsnitt 85 kg kött per år, vilket vi gör idag).

Paul McCartney informerar om att "köttfria kampanjer" har hållits i 22 länder, och att ett flertal städer tagit initiativ  städer som Gent, Bremen, San Fransisco och Los Angeles.

Visst är det trist att en miljömedveten stad och region som Stockholm inte är beredd att ansluta till täten av dessa kampanjstäder. Förklaringen tycks vara att den styrande majoriteten dels ser det som en meningslös symbolhandling, dels värnar alla människors frihet att äta vad, och hur mycket som helst. (Frihet, Freedom? Påminner mig om en bra bok med ett tankeväckande budskap...)

Jag kan uppskatta en god köttbit, men har på senare tid dragit ner på min köttkonsumtion till förmån för vegetariska alternativ. Det känns bra både för kroppen och knoppen.
För mer information om köttfria måndagar så tipsar Sir Paul MacCartney om www.meatfreemondays.com

Om Sanningen och Livet - Adventspredikan med missat budskap

Traditionsenligt så deltog M och jag i adventsmässan i Hedvig Eleonora kyrka idag. Jag är inte religiös i vanlig bemärkelse men som jag förmodligen nämnt tidigare på bloggen så kan det vara både intressant och rofyllt att besöka en kyrka, eller en moské för den delen. Adventsmässan i Hedvig Eleonora är dessutom en härligt pampig inledning på förberedelserna inför julen som i sig är en underbar högtid.

I dagstidningar och i TV, inte minst under denna helg, så presenteras larmrapporter om att planeten Jorden - och mänskligheten - är på väg mot en global uppvärmning med allvarliga konsekvenser som är svåra att överblicka. Samtidigt träffas världens politiska ledare och klimatexperter i Doha för att försöka komma fram till en global överenskommelse - vilket alla bedömare ser som ett osannolikt mirakel.

I dessa tider kunde man tänka sig att många människor söker en fast punkt i tillvaron, ett tröstens ord som inger hopp för framtiden. Av den anledningen förvånar det mig att kyrkoherden vid dagens adventsmässa inte tar tillfället i akt. I sin predikan utgår han från dialogen mellan Jesus och Pontius Pilatus för att ställa frågan om Vad som är Sanningen om Ditt och Mitt liv? Han erkänner själv att det är en lika pretentiös som ambitiös fråga.

Jag kan visserligen tycka att frågan är intressant och viktig, men jag väntade på att den skulle knyta an till en aktuell verklighet. Kanske utgöra inledning till de enorma utmaningar som det blir allt tydligare att vi står inför. Och som naturligtvis fyller många med oro och frågor, kanske även ångest.
Men nej. Till min förvåning så missade kyrkan idag att inför en stor församling fylla detta vakuum. När jag något besviken inser det så lyfter jag blicken mot taket och ser hur Guds öga vakar över oss från det enorma valvets förgyllda centrum. Tyvärr så tror jag inte att det räcker...

Men vad är då Sanningen om Mitt liv? Jo, Sanningen om Mitt liv är att det ingår i en kedja av liv, långt före, men förhoppningsvis också långt efter mig. Mitt liv är en ytterst liten men ändå betydelsefull länk i en större helhet. Därför är det också mitt ansvar att försöka bidra till att stärka kedjan framåt. I mitt fall har jag bl a valt att engagera mig politiskt för att bidra, men det finns självklart många andra sätt. Oavsett hur det kommer till uttryck så tror jag att ju fler som inser sin egen betydelse som länk i livets långa kedja, desto större chans att vi lyckas skapa en långsiktigt hållbar framtid.

Det sista lät lika pretentiöst som kyrkoherdens ord ovan. Men när det gäller stora frågor så måste man också välja stora ord. Och vad kan vara större än Livet?