Sviktande förtroende för politiker? Skitsnack! (Om samtal vid landstingets 150-årsfirande)

 

Så har man då kommit hem efter en härlig, mestadels solig men lite sval dag utanför Landstingshuset i Stockholm. Vid detta laget vet du säkert att anledningen var att Stockholms läns landsting fyller 150 år. Hurra!

 

Det var en trevlig tillställning där landstingets verksamheter visade upp sig för allmänheten.


Hälso- och sjukvården visade t ex upp både "gamla" och Nya Karolinska universitetssjukhuset, samt den nya, miljövänliga ambulansen (helt i Miljöpartiets smak!).

 

Storstockholms Lokaltrafik (SL) satsade på att locka en ny generation kollektivtrafik-resenärer med hjälp av ett charmigt minitåg.

 

Även som landstingspolitiker var det kul att se goda exempel från de olika verksamheterna, och träffa stolta medarbetare i landstinget. Men när jag på pendeltåget hem samlar intrycken så är det en sak som överskuggar allt annat. Samtalen med allmänheten, med människorna!

Det hävdas ju ofta att vi politiker (ja, jag är väl en av dom..) åtnjuter ett lågt förtroende hos våra väljare. Efter att ha stått en dag utanför Landstingshuset och pratat med folk så kan jag inte alls hålla med om det! Saken är ju nämligen den att människor kommer fram och pratar med mig - som landstingspolitiker - om precis allt möjligt. Någon undrar, med anledning av president Obamas besök nyligen, och de minskade bilavgasutsläppen i samband med det, vilken typ av bilar som släpper ut kväveföreningar eftersom det, enligt uppgift, skulle ha varit en 30%-ig minskning av just denna typ av föroreningar. Någon annan undrar hur politikerna kan tillåta att en massa höga hus ska byggas i Hagastaden, intill Nya Karolinska Solna. Helt riktigt så påpekas att det blir allt mindre ljusgenomsläpp pga detta. Ytterligare någon undrar över den korkade avfallstaxan som innebär att den som INTE kastar matavfall straffas ekonomiskt för detta.

Ovanstående är bara några exempel från dagen i Landstingshusets park. Ett litet problem är att när undertecknad, efter att ha lyssnat och nickat och tagit in synpunkterna, försöker fint påtala att jag inte har något svar eller att dessa frågor rör kommunal politik (t ex Stockholms stad eller Solna), eller att de rör riksdagspolitik, så uppfattas det lätt som att jag försöker skylla ifrån mig, eller försöker bolla över frågan till någon annan instans...

Hursomhelst, jag väljer att tolka denna ständiga ström av intressanta frågor som tecken på allmänhetens ENORMA förtroende för mig som (fritids-)politiker, nämligen att jag även som landstingspolitiker ska vara insatt i allt och ha synpunkter på allt. Wow! Vilken förtroendebas att utgå ifrån, eller hur!?

Kommunalisering av hemsjukvården försenas?

Jag råkade se i Hälso- och sjukvårdsnämndens handlingar inför morgondagens möte att den planerade kommunaliseringen av hemsjukvården i Stockholms län skjuts på framtiden. Istället för att en övergång av hemsjukvården sker från landstinget till kommunerna år 2015 så vill man nu utreda om det är möjligt med ett gemensamt uppdrag för hemtjänst och hemsjukvård mellan kommun och landsting - enligt lagen om valfrihetssystem (LOV). Intressant, men hur ska man tolka detta?

Förresten, hur kom det sig att jag bara råkade se detta i HSN-handlingarna? Det kommer förklaras här på bloggen på torsdag kväll.

Heldag i landstingsfullmäktige

Vilken tur! Jag hade ju tagit ledigt från arbetet idag för att tjänstgöra i landstingsfullmäktige. Detta för att kunna debattera min interpellation rörande den viktiga kombinationen Vård, Forskning, Utbildning.
Och det var som sagt tur att min interpellation kom upp till debatt trots ett helt koppel, dessförinnan, av engagerande och tidskrävande interpellationer rörande den numera lika beryktade som skandalösa försäljningen av Serafens vårdcentral. Även dessa interpellationer var både viktiga och intressanta, faktiskt så pass att jag inte kunde hålla mig ifrån talarstolen.

Jag tjänstgjorde större delen av dagen. Fullmäktigesammanträdet inleddes kl 9.30 och avslutades strax före 19.30 ikväll. Bilden visar en vackert vinterskrudad Kungsholms kyrka som jag passerade på väg till pendeltåget för hemresa.

På dagordningen fanns ett antal motioner som under eftermiddagen debatterades utförligt, och ibland lite halvsmutsigt. Den första motionen som avhandlades var MP:s förslag om att minska köttkonsumtionen i landstingets verksamhet. Kanske rentav införa en köttfri dag (Meatfree Monday?) som tydligt ställningstagande från politikens sida, för en både hälsosammare och klimatvänligare mat.
Se figuren nedan som visar - tyvärr - uppåtpekande kurvor för köttkonsumtion, tjocktarmscancer samt koldioxid.

Samtidigt med oroväckande tröga klimatförhandlingar på COP18 i Doha så skulle Stockholms läns landsting kunna gå före genom ett symboliskt viktigt beslut för att bryta dessa negativa trender. Men icke! Den styrande majoriteten (=Alliansen) menar att vi politiker inte ska peta i denna typ av frågor, utan gemene man måste själv få avgöra vad hen stoppar i sig. (Hen var naturligtvis inte ett ord som Alliansen använde...)

Personligen menar jag att Alliansens inställning i denna fråga är plågsamt representativ för den globala handlingsförlamning som paradoxalt nog i accelererande hastighet skadar både vår planet och vår hälsa. Det är inte hållbart i längden. Vi politiker måste ta vårt ansvar och peka ut vägen mot en fungerande, hälsoförebyggande samhällsutveckling, lokalt såväl som globalt.

Avslutningsvis över till något helt annat: Som avslutning på fullmäktigemötet så ville ordförande Inger Linge  tacka för det gångna året och ge oss alla en julhälsning. I det sammanhanget förklarade hon att det nästa år är 150 år sedan kommunerna blev de värdsliga grundenheterna i vårt land. Före dess var det kyrkans socknar som hade den funktionen. Inger Linge läste upp den allra första "landstingsmotionen" från år 1863. Denna motion innehöll 8 punkter som i det mesta skilde sig mycket från den typ av motioner vi avhandlar i fullmäktige numera. Men det var en punkt som jag verkligen hajade till vid. Den rörde Torsåker allé (i Upplands Väsby). Precis där jag är bosatt idag! Vilket underbart sammanträffande.
Jag ska försöka hitta originalmotionen i Landstingsbiblioteket så jag kan visa upp en fotokopia här på bloggen.

Förresten, lindallén här i Torsåker har anor från 1700-talet. Tyvärr så har träden dock misskötts och tagit en del stryk (krockskador i den trånga allén), men nyligen genomfördes en kraftfullare beskärning. Samtidigt påbörjas sannolikt en successiv ersättning av de gamla träden genom att nya rader planteras på respektive utsida. På så sätt kommer allén på sikt breddas och anpassas mer till modern trafik istället för som nu då allén  är mer anpassad för häst och vagn...

Kunder istället för medborgare...

Nej, det är inte framsidan av en barnbok. Det är en liten broschyr som presenterar Upplands Väsby kommuns politiska mål och fokus för år 2011-2013, naturligtvis formulerade i enlighet med alliansens "tänk".

Broschyren fick jag när jag tidigare ikväll var på en bra och intressant politikerutbildning (på Scandic!? har kommunen inga möteslokaler?).

Förutom en massa nyttig info så var det också några saker som gnagde sig fast på ett märkligt sätt. Dels var det det återkommande budskapet om kunden, kunderna, kunds kund, kundfokus etc. Jag trodde att vi politiker och kommunens anställda skulle arbeta för kommuninvånarnas, eller medborgarnas, bästa. Nej, idag är det kunderna som ska bli nöjda. Jag inser naturligtvis att kunderna är (ungefär) detsamma som kommuninvånarna. Det står faktiskt också i slutet av broschyren att välfärdstjänsterna är med Väsbybornas bästa i fokus. Intressant är då tabellen i anslutning till detta. Se nedan.



I denna målbroschyr för de kommande åren så visar man alltså stolt upp hur kommunens verksamhet har krympt drastiskt de senaste 4-5 åren. Alltmer av förskola, grundskola, gymnasieskola, hemtjänst, äldreboende, hyresbostäder drivs av privata företag. Alliansen har drivit på detta i ett högt tempo. Alltför högt?
Eftersom denna statistik är med i en framtidsbroschyr; Är det meningen att man ska extrapolera dessa siffror? Ska alla procentsatser dra sig mot 0 (noll)? Då kan kommunens alla kunder shoppa utbildning och hemtjänst av en mängd olika företag varav flera ägs av riskkapitalbolag, köps och säljs, eller kanske går i konkurs. Nä, jag tror inte ens alliansen önskar en sådan fullständig transformation. Men var går då gränsen?
Hmmm, jag vill inte känna mig som en kund gentemot kommunen. Jag är en samhällsmedborgare, med rättigheter såväl som skyldigheter.
Jag vägrar att se mig själv som en konsument av kommersialiserad välfärd!