Sviktande förtroende för politiker? Skitsnack! (Om samtal vid landstingets 150-årsfirande)

 

Så har man då kommit hem efter en härlig, mestadels solig men lite sval dag utanför Landstingshuset i Stockholm. Vid detta laget vet du säkert att anledningen var att Stockholms läns landsting fyller 150 år. Hurra!

 

Det var en trevlig tillställning där landstingets verksamheter visade upp sig för allmänheten.


Hälso- och sjukvården visade t ex upp både "gamla" och Nya Karolinska universitetssjukhuset, samt den nya, miljövänliga ambulansen (helt i Miljöpartiets smak!).

 

Storstockholms Lokaltrafik (SL) satsade på att locka en ny generation kollektivtrafik-resenärer med hjälp av ett charmigt minitåg.

 

Även som landstingspolitiker var det kul att se goda exempel från de olika verksamheterna, och träffa stolta medarbetare i landstinget. Men när jag på pendeltåget hem samlar intrycken så är det en sak som överskuggar allt annat. Samtalen med allmänheten, med människorna!

Det hävdas ju ofta att vi politiker (ja, jag är väl en av dom..) åtnjuter ett lågt förtroende hos våra väljare. Efter att ha stått en dag utanför Landstingshuset och pratat med folk så kan jag inte alls hålla med om det! Saken är ju nämligen den att människor kommer fram och pratar med mig - som landstingspolitiker - om precis allt möjligt. Någon undrar, med anledning av president Obamas besök nyligen, och de minskade bilavgasutsläppen i samband med det, vilken typ av bilar som släpper ut kväveföreningar eftersom det, enligt uppgift, skulle ha varit en 30%-ig minskning av just denna typ av föroreningar. Någon annan undrar hur politikerna kan tillåta att en massa höga hus ska byggas i Hagastaden, intill Nya Karolinska Solna. Helt riktigt så påpekas att det blir allt mindre ljusgenomsläpp pga detta. Ytterligare någon undrar över den korkade avfallstaxan som innebär att den som INTE kastar matavfall straffas ekonomiskt för detta.

Ovanstående är bara några exempel från dagen i Landstingshusets park. Ett litet problem är att när undertecknad, efter att ha lyssnat och nickat och tagit in synpunkterna, försöker fint påtala att jag inte har något svar eller att dessa frågor rör kommunal politik (t ex Stockholms stad eller Solna), eller att de rör riksdagspolitik, så uppfattas det lätt som att jag försöker skylla ifrån mig, eller försöker bolla över frågan till någon annan instans...

Hursomhelst, jag väljer att tolka denna ständiga ström av intressanta frågor som tecken på allmänhetens ENORMA förtroende för mig som (fritids-)politiker, nämligen att jag även som landstingspolitiker ska vara insatt i allt och ha synpunkter på allt. Wow! Vilken förtroendebas att utgå ifrån, eller hur!?

Vårdens utmaning - Att bemöta ökande krav och misstro från patienter

I SvD (Fler patienter kollar upp sin läkare) läser jag idag om att det tycks bli allt vanligare att patienter eller anhöriga filmar vårdsituationer. Likaså att man kollar upp om läkare fått någon anmärkning i HSAN-registret eller finns med på någon "betygs-sajt". Många läkare upplever också att dagens patienter är mer pålästa; De har ofta sökt information på internet om sjukdom eller symtom. Detta, menar man, är en i grunden bra utveckling, men samtidigt så kan det ta mycket tid att förklara och reda ut ev missförstånd från patientens sida.

Tidigare här på bloggen har jag ju tagit upp att det är viktigt att vården tar till sig ny kunskap och inte behandlar alla utifrån gyllene regeln, dvs som man själv vill bli behandlad. Istället måste vården bli bätter på att behandla patienter utifrån den s.k. platina- (eller silver-)regeln, dvs så som den enskilda patienten vill bli behandlad. Med det menar jag t ex att en ME/CFS-patient kanske inte ska få utskrivet "motion på recept" eftersom det kan förvärra tillståndet, eller att en EDS-patient inte kan sys på vanligt sätt eftersom det kan innebära stora risker för bristningar och blödning.

I en kommentar till SvD-artikeln så menar Mats Wahlqvist, forskare på Sahlgrenska Akademin, att
- Ser man det från ett kritiskt håll kan siffrorna hänga samman med att vården blivit mer kommersialiserad. När den kollektiva tilliten minskar kan medborgaren bli mer av en kund. Litar man mindre på att samhället tillhandahåller bra vård? Vill man ”köpa sig” en anmälningsfri läkare, vill man försäkra sig om att man skaffar sig rätt tjänst?

Eftersom jag själv är skeptisk till kommersialiserad vård så är det en intressant reflektion från Wahlqvists sida. Samtidigt så håller jag med om att den nya patientmedvetenheten är en positiv utveckling som vården måste anpassas till.

Men när det gäller just filmande på sjukhus så har jag svårt att acceptera det. Rent allmänt så är det inte tillåtet att filma på sjukhus eller i annan allmän vårdmiljö eftersom det kan vara integritetskränkande mot andra patienter. Därför bör all filmning i sjukvårdsmiljö kräva särskilt tillstånd. Om det råder juridisk oklarhet kring detta så behöver kanske lagen förtydligas.

Den riktigt trista aspekten av ovanstående är om förtroendet mellan patient/anhöriga och vården är på väg att successivt sjunka. Det är ingen bra utveckling för någon. Vi har i dagens Sverige en förhållandevis bra hälso- och sjukvård med - oftast - mycket kompetent personal. Det är vårt utgångsläge för att ytterligare utveckla och stärka vården, och det ömsesidiga förtroendet.

Och - det bästa sättet för sjukvården att hänga med i kunskapsutvecklingen och senaste rönen är att ha en aktiv FoUU-verksamhet, dvs att vårdpersonalen, parallellt med vårduppdraget, kan ägna sig åt kompetensutvecklande forskning, utveckling och utbildning.