Valresultatet - sorg och glädje

Efter en plågsamt dramatisk, och ärligt talat deprimerande, valkväll så ser det preliminära resultatet ut så här:

Riksdag:

Stefan Löfven får en riktig utmaning i att bilda en regering med beslutsmandat.

Moderaterna har gjort ett historiskt tapp och Fredrik Reinfeldt har annonserat sin avgång både som statsminister och partiledare.

Och SD ser ut att bli nästan dubbelt så stort som MP, dvs SD ser ut att kunna få stor makt som vågmästare. Annars krävs en koalition på något sätt över blockgränserna. Osannolikt? Kan Alliansen spräckas?

Stockholms läns landsting:

Moderaterna tappar rejält även här, men Alliansen ser ut att behålla "makten" med endast 71 mandat mot 69 för S+MP+V.

Miljöpartiet får 10% av rösterna och mandaten, dvs samma som i valet 2010.

Naturligtvis en besvikelse.

Jag skrev "makten" inom citationstecken ovan eftersom SD för första gången kommer in i landstinget med hela 9 mandat (av totalt 149).

Med andra ord ser SD ut att få en rejäl vågmästarroll även i landstinget - eller?

Upplands Väsby kommun:

Här ser det faktiskt ut att bli hyfsat tydligt maktskifte till S+MP+V med sammanlagt 24 mandat av totalt 51. Moderaterna tappar även här, liksom FP och Alliansen sjunker till 21 mandat totalt.

SD fördubblar antalet mandat till 4, och kan därmed ev få en vågmästarställning. En ny bekantskap i kommunfullmäktige är partiet Väsbys Bästa med 2 mandat och kan därmed också fungera som ett slags vågmästare.

Feministiskt initiativ ser inte ut att komma in i riksdagen, ej heller i landstinget.

Ev stödröster från MP-sympatisörer ser därför ut att vara bortkastade, åtminstone utifrån möjligheten att bilda regering utifrån nuvarande valresultat.

Observera att ovanstående är preliminära resultat, och kan ändras något.

Och utrymme finns förhoppningsvis för att tänka "utanför boxen" för att hitta starka regeringsalternativ, till riksdag, landsting och kommun?

OBS! Inlägget har redigerats efter första publicering.

Sviktande förtroende för politiker? Skitsnack! (Om samtal vid landstingets 150-årsfirande)

 

Så har man då kommit hem efter en härlig, mestadels solig men lite sval dag utanför Landstingshuset i Stockholm. Vid detta laget vet du säkert att anledningen var att Stockholms läns landsting fyller 150 år. Hurra!

 

Det var en trevlig tillställning där landstingets verksamheter visade upp sig för allmänheten.


Hälso- och sjukvården visade t ex upp både "gamla" och Nya Karolinska universitetssjukhuset, samt den nya, miljövänliga ambulansen (helt i Miljöpartiets smak!).

 

Storstockholms Lokaltrafik (SL) satsade på att locka en ny generation kollektivtrafik-resenärer med hjälp av ett charmigt minitåg.

 

Även som landstingspolitiker var det kul att se goda exempel från de olika verksamheterna, och träffa stolta medarbetare i landstinget. Men när jag på pendeltåget hem samlar intrycken så är det en sak som överskuggar allt annat. Samtalen med allmänheten, med människorna!

Det hävdas ju ofta att vi politiker (ja, jag är väl en av dom..) åtnjuter ett lågt förtroende hos våra väljare. Efter att ha stått en dag utanför Landstingshuset och pratat med folk så kan jag inte alls hålla med om det! Saken är ju nämligen den att människor kommer fram och pratar med mig - som landstingspolitiker - om precis allt möjligt. Någon undrar, med anledning av president Obamas besök nyligen, och de minskade bilavgasutsläppen i samband med det, vilken typ av bilar som släpper ut kväveföreningar eftersom det, enligt uppgift, skulle ha varit en 30%-ig minskning av just denna typ av föroreningar. Någon annan undrar hur politikerna kan tillåta att en massa höga hus ska byggas i Hagastaden, intill Nya Karolinska Solna. Helt riktigt så påpekas att det blir allt mindre ljusgenomsläpp pga detta. Ytterligare någon undrar över den korkade avfallstaxan som innebär att den som INTE kastar matavfall straffas ekonomiskt för detta.

Ovanstående är bara några exempel från dagen i Landstingshusets park. Ett litet problem är att när undertecknad, efter att ha lyssnat och nickat och tagit in synpunkterna, försöker fint påtala att jag inte har något svar eller att dessa frågor rör kommunal politik (t ex Stockholms stad eller Solna), eller att de rör riksdagspolitik, så uppfattas det lätt som att jag försöker skylla ifrån mig, eller försöker bolla över frågan till någon annan instans...

Hursomhelst, jag väljer att tolka denna ständiga ström av intressanta frågor som tecken på allmänhetens ENORMA förtroende för mig som (fritids-)politiker, nämligen att jag även som landstingspolitiker ska vara insatt i allt och ha synpunkter på allt. Wow! Vilken förtroendebas att utgå ifrån, eller hur!?