Om Jordens hållbarhetsgränser och en oroande CO2-trend...

Som jag nämnt tidigare så ägnas denna helgen åt att förbereda föreläsningar inför måndagen då jag ska prata om Jordens hållbarhetsgränser (Planetary Boundaries) och människans hälsa. Detta utgör en del av Karolinska Institutets program med anledning av den internationella konferensen, Partnership Forum for Sustainable Development - Stockholm +40 som är en uppvärmning (!) inför klimatkonferensen i Rio i sommar.

Det är först under senaste året som jag själv börjat mer i detalj sätta mig in i begreppet Planetary Boundaries och jag blir alltmer uppfylld av känslan att detta är något som i princip varenda människa skulle behöva ha grundläggande kunskaper om. Termen Planetary Boundaries myntades (tror jag) i en artikel skriven av professor Johan Rockström på Stockholm Resilience Centre tillsammans med ett stort antal forskare från olika ämnesområden. Det lika fascinerande som komplicerande med Jordens hållbarhetsgränser (som jag försvenskat termen till) är att dessa frågor omfattar så oerhört vidsträckta ämnen som exempelvis geologi, meteorologi, biologi, hydrologi, sociologi  - samt medicin och hälsa. 

En sak som slår mig när jag läser artikeln Planetary Boundaries: Exploring the Safe Operating Space for Humanity, är att det trots ett stort antal medförfattare inte finns med någon från Karolinska Institutet. Jag tror att det i första hand är vi på KI som bör ta en funderare över detta faktum. Och det gör vi också. Diskussioner har inletts huruvida forskare från KI kan bidra med en tydlig hälsoaspekt i teorierna kring Jordens hållbarhetsgränser. Oerhört spännande tycker jag, och oerhört viktigt!

Med anledning av mina förberedelser för att beskriva Jordens hållbarhetsgränser utifrån ett hälsoperspektiv så hittade jag en sida med rapportering om aktuell CO2-nivå. CO2 (koldioxid) är ju en av växthusgaserna som människan bidrar till genom olika förbränningsprocesser, och därigenom bidrar till den globala uppvärmningen med klimatförändringar som följd. Av den anledningen har jag lagt in aktuell månadsnotering för CO2 här intill på bloggen. För att uttrycka sig försiktigt så visar den en oroväckande trend...

Människans bästa vän är hunden - även i vården

Det är ju ett gammalt känt talesätt att Människans bästa vän är hunden, och det har naturligtvis inte kommit till av en slump. Ända sedan människan först lyckades domesticera vargen, kanske för 100 000 år sedan, så har hunden skänkt hjälp och glädje till oss på olika sätt. På senare tid uppmärksammas hur hunden kan hjälpa oss rent medicinskt. På TV-nyheterna häromdagen fick vi höra senaste nytt om hur man kan utnyttja hundens fantastiska luktorgan till att påvisa förekomst av cancer; Hunden Lotti sniffar sig fram till blodprov från en patient med äggstockscancer. Nu kan det vara både dyrt och bökigt att ha hundar anställda på laboratorium för att sniffa på patientprover (labb-radorer?) så istället försöker men efterlikna hundens nos med elektronik vilket beskrivits av Lottis husse, György Horvath i tidskriften Future Oncology:
Differens Volatile signals emitted by human ovarian carcinoma and healthy tissue

När vi nu rör oss på molekylnivå så kan man ju också nämna den forskning som Kerstin Lindblad-Toh m fl ägnar sig åt i den så kallade Hundgruppen på Sveriges Lantbruksuniversitet och Uppsala Universitet. Genom att analysera DNA och gener hos hundar av olika raser så ökar man kunskapen om sjukdomar som kan drabba även människor. I en nyligen publicerad artikel hittade man överraskande stora skillnader när det gäller förekomst av s.k. endogena retrovirus hos hund (boxer; 0,15% av arvsmassan) respektive människa (8% av arvsmassan). Endogena retrovirus är virus som kan integrera sin arvsmassa i våra kromosomer och sedan leva vidare. Som antyds av procentsatserna så har vi hundratals eller tusentals sådana som följt med mänskligheten (eller vargen/hunden) sedan urminnes tider. Vilken ev skada - eller nytta - dessa ständiga "snyltgäster" kan åstadkomma vet vi inte i detalj.

Som jag nämnt tidigare på bloggen så kan hunden också användas som vårdhund för att träna kommunikation och kognitiva förmågor hos dementa patienter, eller för att sprida glädje bland svårt sjuka barn som på Lilla Erstagården. Labradoodlen Livia  är utan tvekan en uppskattad ljusglimt.

Utbildning av vårdhundar finns på flera ställen i landet, t ex i Brösarp och Uppsala.
Miljöpartiet lyfter gärna fram den hälsofrämjande effekt som djur och natur har på oss männsikor, t ex i skriften: Grön hälsa och rehabilitering. Natur och djur på recept - en naturlig väg till hälsa

Som sagt, människans bästa vän är hunden, även om den förmodligen har "bjudit" på något retrovirus som vi människor nu bär på. Eller - det kanske är tvärtom?

Näcken spelar i Väsbyån!

Jo, det är sant. Trots att jag hört det tidigare så blev jag lika förbryllad ikväll när jag passerade bron över Väsbyån efter att ha klivit av pendeltåget. Det strömmar inte bara vatten i denna å utan det strömmar även fiolmusik från dunklet under bron!
Näcken sitter där och spelar för aspen och väsbybornas väl och ve. Jag blir lite glad varje gång jag går förbi och hör musiken.
Osökt kommer jag att tänka på kulturens betydelse för människans hälsa.
Kultur på recept är faktiskt en intressant satsning från regeringens sida.