Guldregn över vårdbolag?

I Dagens Nyheter berättas idag om att vårdbolaget Attendos VD Henrik Borelius kan få 17 miljoner kr i aktieutdelning. Detta när bolaget nu erbjuder 40% av aktieägarnas investerade belopp i utdelning. Det ursprungliga investeringsbeloppet var 2,5 miljarder kr.

I DN-artikeln nämns också hur Carema, pga av alla "skandaler" tvingats byta varumärke till Vardaga (?) samt skriva ned värdet med 664 miljoner kr.

I samma artikel påpekas också att vinsterna i välfärdsbolagen ligger i genomsnitt på 5-10% men att det finns dotterbolag som kan ge 10-20% i vinst. Detta är betydligt högre vinstmarginaler än för företag i genomsnitt. Kommersiellt företagande i välfärdsbranschen är tämligen riskfritt och ger vanligtvis en säker avkastning.

Samtidigt börjar nu de kommersiella företagen inom vård, skola och omsorg bli alltmer oroliga över den politiska debatten kring införande av vinstbegränsningar, bl a efter Miljöpartiets kongressbeslut i våras då det fastslogs att välfärdsvinster måste återinvesteras.

Jag blir lite sorgsen när jag läser artikeln i DN. Och anledningen till det är kanske också min största invändning mot att släppa in kommersiella krafter i välfärden - vi riskerar att fastna i diskussioner om pengar, vinster, aktieutdelningar och räntesnurror. Detta istället för att diskutera visioner om hur vi ska skapa en ännu bättre och ännu mer jämlik vård, skola och omsorg. Ingenstans i DN-artikeln nämns patienten. Det är sorgligt.

 

"Carema-skandalen" får ny innebörd?

En ärrad partikollega uttryckte en gång att "en riktig politiker läser båda morgontidningarna". Raskt såg jag till att komplettera prenumerationen så att jag numera har tillgång till både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet (på annat håll i landet kanske man gör helt andra tidningsassociationer?).
Idag var det intressant att jämföra de båda drakarna utifrån ett Carema-perspektiv. Som bekant så "avslöjade" ju DN den s.k. Carema-skandalen som huvudsakligen handlade om missförhållanden på äldreboendet Koppargården i Stockholm. Jag sätter ordet "avslöjade" inom parentes eftersom bilden nu blir alltmer nyanserad, till stor del tack vare Dagens Samhälle, men även Vårdfokus som försökt gräva lite djupare.
Begreppet Carema-skandalen förefaller därmed få en helt annan innebörd, nämligen att en vårdgivare råkar ut för ett mediedrev där alla hakar på utan att undersöka fakta ordentligt.

Vad var det då i dagens tidningar som var så intressant? Jo, i SvD kan man läsa en ledare med rubriken Ännu en skandal har avslöjats. Där refererar man till Dagens Samhälle och ger, denna gång kanske med rätta, en känga till sin stora konkurrent:
"DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz ser uppenbarligen inte värdet av självrannsakan: Hon har tvärtom framfört den synnerligen allvarliga beskyllningen att det inte kan uteslutas att Dagens Samhälle har köpts av Carema, och att tidningen driver en betald smutskastningskampanj mot DN." Ledaren avslutas med: "Ett haveri kommer sällan ensamt."

Står det något om Carema i dagens DN då? Jo, det gör det, på två ställen dessutom.
Dels så presenteras en anseendebarometer där Carema hamnat i absoluta botten, tillsammans med vårdbolaget Attendo Care som också varit i blåsväder. Ansvarig för undersökningen där svenska folkets syn på företagen mäts, VD Robert Gelmanovski, säger enligt DN följande om Caremas placering: - "Att det blev så lågt är överraskande."

Lite anmärkningsvärt i sammanhanget är att jag förgäves sökt på webben för att hitta denna anseendebarometer för 2012. Inte ens DN har på webben publicerat ovanstående artikel...

I DN:s Stockholmsdel rapporteras att den medicinskt ansvariga sjuksköterska (MAS) som slog larm om missförhållanden på Caremas Koppargården fått Demensförbundets pris för Civilkurage inom äldreomsorgen.
Inte heller denna artikel tycks vara publicerad på webben ännu. Däremot rapporterade Vårdfokus om detta för någon dag sedan.

I Dagens Samhälle rapporterar man att Carema avslöjade de egna bristerna, genom Lex Maria- och Lex Sarah-anmälningar, långt före DN:s avslöjande. Den MAS som prisbelönats gjorde aldrig någon anmälan av det slaget.

Av denna soppa kan man bara konstatera att det alltid finns minst två versioner av en konflikt, samt att vi inte ska lita till 100% på det som framförs i media. Det senare kan naturligtvis gälla även Dagens Samhälle och Vårdfokus, men Dagens Nyheters sätt att bemöta den nya kritiken är i sig under all kritik vill jag påstå.


Avslutningsvis vill jag nämna att jag i min tjänstemannaroll (dvs ej politiker) på senare tid kommit i kontakt med Carema Care och att vi inlett en mycket konstruktiv dialog om samarbete kring klinisk utbildning för blivande sjuksköterskor m fl, i kombination med kompetensutveckling för personalen på företagets äldreboenden. Denna information nämner jag som ett slags "jävs-anmälan".

För den som är mer intresserad av den senaste tidens genomlysning av "Carema-skandalen" kan hitta samlade artiklar här i Dagens Samhälle respektive Vårdfokus.

Se även tidigare inlägg på bloggen: Carema och stora tidningskriget

En äldreomsorg att gråta över?

Samtidigt som vi upprörs över den senaste Caremaskandalen, Den sjuke mannen bands fast, så redogör tidningen Dagens Samhälle för en granskning som Socialstyrelsen har genomfört. Denna visar att privata äldreboenden under åren 2008-2010 hade stadigt 10 procent lägre personaltäthet än de kommunala. Det motsvarar en besparing på 800 miljoner kronor om året.
Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor, Gert Alaby, är förvånad:
- Det finns två tolkningar. antingen sköts de privata bättre och effektivare eller så är det en besparing för att få ut ökad vinst.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete med inriktning på äldreomsorg vid Stockholms universitet, förklarar att:
- Amerikansk forskning visar att vård som bedrivs av stora riskkapitalbolag har de största kvalitetsbristerna. Det är ganska logiskt. Eftersom tid är en viktig kvalitetsfaktor så är lägre personaltäthet ett problem.

Ytterligare en aspekt som nämns i artikeln är att lägre bemanning på privata äldreboenden  leder till att även kommunala boenden måste pressa personalkostnaderna för att kunna konkurrera. Det ser man i ex.vis Linköping där 60% av äldreboendena drivs privat med följden att bemanningen har minskat på både privata och kommunala boenden, 20 procent under standardkostnaden. Kundnöjdheten visar dock på genomsnittlig kvalitet, varken bättre eller sämre.

Min egen hypotes är emellertid att spridningen kan ha ökat, dvs några äldreboenden är minst lika bra som tidigare, kanske bättre. Samtidigt finns äldreboenden med sämre kvalitet än tidigare. Genomsnittet är dock detsamma. Kan det vara så? Och hur gör vi i så fall med de äldre som fått det sämre än tidigare? Är det priset vi är beredda att betala för den fragmenterade äldreomsorgen, för valfriheten? Om hypotesen stämmer så är det en i mitt tycke oerhört svår fråga att ta ställning till. Men jag måste...