Väntrummet del 3 - Om att som ung få en cancerdiagnos

Jag har tidigare tipsat om podcasten (="webb-utsändningen") Väntrummet med Helene Öberg, landstingsråd för Miljöpartiet i Stockholms län, samt Arga doktorn, Björn Bragée.

I avsnitt 3 har Helene och Björn ett samtal med Carin som vid 23 års ålder fick en cancerdiagnos, leukemi. Hon berättar öppenhjärtigt om symtomen med svullen mage, kräkningar och svettningar. Läkarna trodde först att hon var gravid...
När hon väl fått sin diagnos så fick hon en broschyr i handen och erbjöds träffa en präst - och sedan fick hon komma till en läkare som inte visste något om hennes sjukdom.

Lyssna själv på Carins berättelse - Väntrummet del 3.

Svensk vård är fantastisk, men samtidigt så brottas den med stora problem och det finns mycket som behöver förbättras. Vi politiker har ett stort ansvar för att skapa förutsättningar för dessa förbättringar. Via länken nedan så hittar du information om vad Miljöpartiet vill göra för att vi alla ska ha tillgång till En trygg hälso- och sjukvård.

Ett barns långa, plågsamma väg i vården

I Dagens Nyheter läste jag på tisdagen en lång artikel som berörde mig. Artikeln handlar om Lilly 4 år som fått diagnosen leukemi. Eftersom det saknas personal på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholms län, så tvingas föräldrarna köra Lilly till Linköping för cellterapi. Lillys två-åriga lillasyster måste oftast stanna hemma. I en redan stressande och svår situation  drabbas familjen ytterligare genom denna splittring av de små syskonen.

Som sagt, artikeln berör mig, speciellt när jag läser hur Lillys händer skakar av det adrenalinpåslag hon får av rädsla och smärta när en stor injektionsnål har punkterat blodkärlet i hennes arm. Hänvisningarna från det "egna" sjukhuset till andra sjukhus, som kan innebära plötsliga bilresor till närliggande landsting, medför minskad kontinuitet och trygghet i vården av Lilly. Onödigt ofta är det nya främmande människor som ska utsätta henne för nålstick och mediciner som gör henne illamående. Onödigt ofta är läkarna dåligt pålästa på just Lillys fall, vilket medför plågsamma misstag som hade kunnat undvikas.

Hälso- och sjukvården i Stockholms län har på flera håll allvarliga problem med bemanning, och det leder vidare till en ond cirkel där vårdplatser stängs, och utsliten personal säger upp sig vilket orsakar ännu mer stress och problem.

Detta enorma problem måste lösas, och det kräver mer resurser till de avdelningar och kliniker som har det tuffast. Här finns ett stort behov av ytterligare resurser efter det sparbeting som t ex akutsjukhusen utsatts för av Alliansen de senaste mandatperioderna. Från MP:s sida vill vi att denna årliga besparing (=effektivitetskrav) om 2% nu slopas så att pengarna kan användas till att anställa mer vårdpersonal. Samtidigt ska man vara medveten om att det sannolikt finns en hel del resurser "dolda" i det befintliga systemet, och det kan behövas några obehagliga beslut för att styra dessa pengar rätt. Det är säkert något vi får återkomma till senare i höst och under nästa mandatperiod.

I dagens DN kommenterar min partikollega, Helene Öberg (MP) och landstingsråden från övriga politiska partier fallet med Lilly 4 år. Ansvarstagandet från den styrande Alliansen lyser till stor del med sin frånvaro tycker jag...