Händelserik torsdag - på KTH och i Landstingshuset

Torsdag morgon läste jag ett intressant debattinlägg på DN Debatt. Det var en grupp forskare, bl a KTH-professorerna Göran Finnveden och Sverker Sörlin, som uppmanade den nya regeringen att Inrätta ett miljöpolitiskt råd direkt under statsministern.

Publiceringen var väl tajmad eftersom Göran Finnveden på eftermiddagen stod som värd för KTH Sustainability Research Day. Där medverkade även Sverker Sörlin med kloka tankar, som alltid (se bilden). Jag deltog i min egenskap av samordnare för hållbar utveckling i utbildning och forskarutbildning på Karolinska Institutet.

Sverker Sörlin efterlyste en "sense of urgency" hos statsministern och övriga regeringen, när det gäller framförallt klimatfrågan.

En politiker medverkade också, Sara Karlsson, riksdagsledamot för (S). Sara gjorde det med den äran! Utan en enda powerpointbild som stöd höll hon, med känsla och äkthet, ett långt anförande med tänkvärda reflektioner och uppmaningar om betydelsen av värderingar när det gäller att hantera svåra problemställningar. Sara Karlsson är en politiker att hålla koll på!

KTH:s Hållbarhetsdag på tema forskning var som vanligt imponerande och inspirerande. Tyvärr var jag tvungen att smita mitt under avslutningsdelen med Stormvarning.
Anledningen till min brådska var ett förberedande möte med Miljöpartiets nya landstingsgrupp inför tisdagens första fullmäktigemöte efter valet. När jag anlände till Landstingshuset så passerade jag sammanbitna moderater som strax skulle ställa till med en skräll visade det sig. Strax efter vårt MP-möte så nåddes jag nämligen av nyheten att sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, som fått flest personkryss av alla i hela landet tror jag, meddelat att hon lämnar politiken. Detta efter att med två (2) rösters marginal ha förlorat kampen om att bli finanslandstingsråd.

På lördag har vi i MP vårt regionmöte och då är det tänkt att vi ska välja vår politiska ledning i Landstingshuset. Spännande på flera sätt...



(på bilden ovan ses moderator Hanna Zetterberg (en gång i tiden Ronja Rövardotter) iklädd en gul klänning skapad av återvunna jeans (!), idéhistorikern och professorn Sverker Sörlin, Ingrid Petersson, generaldirektör för Formas, riksdagsledamot Sara Karlsson (S), professor Göran Finnveden, vice rektor för hållbar utveckling på KTH, samt Åke Iverfeldt, VD på Mistra)

Väntrummet del 3 - Om att som ung få en cancerdiagnos

Jag har tidigare tipsat om podcasten (="webb-utsändningen") Väntrummet med Helene Öberg, landstingsråd för Miljöpartiet i Stockholms län, samt Arga doktorn, Björn Bragée.

I avsnitt 3 har Helene och Björn ett samtal med Carin som vid 23 års ålder fick en cancerdiagnos, leukemi. Hon berättar öppenhjärtigt om symtomen med svullen mage, kräkningar och svettningar. Läkarna trodde först att hon var gravid...
När hon väl fått sin diagnos så fick hon en broschyr i handen och erbjöds träffa en präst - och sedan fick hon komma till en läkare som inte visste något om hennes sjukdom.

Lyssna själv på Carins berättelse - Väntrummet del 3.

Svensk vård är fantastisk, men samtidigt så brottas den med stora problem och det finns mycket som behöver förbättras. Vi politiker har ett stort ansvar för att skapa förutsättningar för dessa förbättringar. Via länken nedan så hittar du information om vad Miljöpartiet vill göra för att vi alla ska ha tillgång till En trygg hälso- och sjukvård.

Nytt landstingsråd för Miljöpartiet i Stockholmsregionen!

Igår samlades Miljöpartiets regionombud från nästan samtliga kommuner i Stockholms län, och från Grön Ungdom för att rösta fram nytt landstingsråd. Valberedningens förslag vann gehör och Helene Öberg, talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor, kommer nu kliva in som MP:s nya oppositionslandstingsråd. På den posten har Yvonne Blombäck, trafikpolitisk talesperson, suttit en tid som ersättare för Raymond Wigg som tyvärr tvingats frånsäga sig sina politiska uppdrag av hälsoskäl. Om detta har jag skrivit tidigare här:
Tänkvärda ord från ett f.d. landstingsråd.

Efter valet så lämnar tyvärr även Yvonne Blombäck landstingspolitiken, eftersom hon valt att satsa huvudsakligen på sin kandidatur till riksdagen. Med tanke på Yvonnes stora kompetens inom kollektivtrafikfrågor så är det en stor förlust för MP i landstinget.

I gårdagens interna val av landstingsråd så fanns det ett par motkandidater, huvudsakligen Susanne Nordling, idag gruppledare i Solna. Men som sagt Helene Öberg fick som väntat flest röster och kommer därför vid nästa landstingsfullmäktige tillträda formellt som landstingsråd. I och med detta så återgår Yvonne Blombäck till sitt tidigare uppdrag som gruppledare för MP i Landstingshuset.

Som jag tidigare nämnt så var det också val av vice gruppledare, och som jag förutspått så blev det inte särskilt spännande. Även här var det valberedningens förslag som vann övertygande, dvs Tomas Eriksson fick förlängt förtroende på detta uppdrag. Även i detta fallet fanns två motkandidater - Thomas Bengtsson, gruppledare i Lidingö, samt undertecknad. Efter utförliga pläderingar så blev åtminstone jag en aning överraskad då Thomas Bengtsson, strax före röstningen, drog tillbaka sin kandidatur och uttalade stöd för valberedningens förslag.

Jag råkade vara sist upp i talarstolen, och måste erkänna att, samtidigt som jag på begränsad tid försökte besvara de sista frågorna från regionombuden om kultur, kollektivtrafik och vinster i välfärden, så övervägde jag snabbt om även jag borde dra tillbaka min kandidatur.
Men jag landade i att om jag ger mig in i något så vill jag fullfölja det! Därmed gick vi till sluten röstning där jag var enda kvarstående motkandidat till Tomas Eriksson. Som jag redan avslöjat så vann Tomas övertygande, närmare bestämt med 43 röster mot 17. Men med tanke på att min motkandidatur anmälts bara några få dagar före mötet så ser jag resultatet som lyckat: Tomas Eriksson vann som väntat, och välförtjänt efter att ha gjort ett gott arbete i den landstingspolitiska ledningen, och jag fick samtidigt ett uttalat stöd, både från talarstolen och i antal röster.

När resultatet kungjorts av den duktige mötesordföranden Johan Lundqvist så bad jag att få säga några ord.
Från Landstingssalens talarstol gratulerade jag Tomas Eriksson och uttalade mitt fulla stöd i det fortsatta arbetet, och i det goda samarbete som vi redan har. Avslutningsvis avslöjade jag att i min egenskap av regionombud för MP Upplands Väsby så hade jag faktiskt själv, i enlighet med valberedningens förslag, lagt min och lokalavdelningens röst på Tomas. Det lockade fram en del skratt och glada miner i salen.

Nu återstår att vid nästa regionmöte om en knapp månad fastställa våra listor för landstingsvalet, dvs hur våra valsedlar ska se ut. Jag hoppas och tror, dels utifrån provvalsresultatet med delad tredjeplats i kommunavdelningarnas provval för länet (exklusive Stockholms stad) och näst flest förstahandskryss i det individuella valet, dels utifrån mina landstingspolitiska uppdrag och insatser, att jag ska hamna på en valbar plats för goda chanser att bli ordinarie ledamot i landstingsfullmäktige. Men man vet aldrig...

Efter regionmötet i Landstingssalen så blev det ett besök hos min mamma för en kopp kaffe, och senare blev det en hemmakväll med trevlig och rolig filmfrossa med son och dotter. Eller förresten, filmfrossa? Efter Hunger Games (hyfsat bra), så blev det istället en massa Youtube-klipp. Ylvis och den talstyrda hissen var faktiskt riktigt kul!

Kandidera till MP:s politiska ledning i Landstingshuset!?

Ja, varför inte? Men jag kan tänka mig att några partikollegor blev lite överraskade när det gick ut information om att även jag ställer upp som motkandidat till mycket duktige Tomas Eriksson som idag är vår vice gruppledare i landstingspolitiken. På lördag är det återigen regionmöte då dels Miljöpartiets landstingsråd ska väljas (sannolikt Helene Öberg), dels vice gruppledare.

Varför har jag då valt att kandidera? Jo, strax före jul så anmälde jag intresse till uppdrag i Miljöpartiets landstingspolitiska ledning. Det kändes välmotiverat, dels utifrån det jag åstadkommit under mandatperioden (se mitt "landstingspolitiska CV"), dels utifrån peppande hejarop från flera partikollegor (Däremot var jag tydlig med att jag ansåg att vi skulle ha ett kvinnligt landstingsråd).

När sedan vårt interna provvalsresultat meddelades, och valberedningen förklarade att man tänkte föreslå Tomas Eriksson att fortsätta som vice gruppledare så valde jag i det läget att inte anmäla min kandidatur som kvarstående.

Men när jag nu fått mer information om provvalsresultatet och förstår de olika delarna bättre så bestämde jag mig för att återuppta min kandidatur. Motiveringen finner jag i att kommunavdelningarnas provval (länsdelen, dvs exkl Stockholms stad) satte mig på delad tredje plats, faktiskt på samma poäng som den kvinnliga kandidat som mycket välförtjänt föreslås toppa valsedlarna i länets valkretsar. Dessutom visade det individuella provvalet att jag hade fått näst flest förstahandsröster av alla. En kvinnlig partikollega hade fått 3 förstaplaceringar mer.

Det finns ytterligare en motkandidat till valet av vice gruppledare på lördag. Blir det spännande? Jag tror knappast det.

Hursomhelst, man brukar säga att politik är att vilja något. Jag vill något - och då gäller det ju att visa det!

Laddad i Landstingshuset

Häromdagen, när det var möte i Hälso- och sjukvårdsnämnden, så tog jag för ovanlighetens skull bilen till Landstingshuset. Och när man har elbil så skänker det lite extra spänning i tillvaron att leta laddstolpar.

Jag har tidigare förgäves frågat i receptionen. Denna gång ringde jag på förhand till landstingets växel, förklarade att jag är landstingspolitiker och framförde mitt ärende. Jag fick prata med en trevlig representant för fastighetsägaren Locum som erkände att det tyvärr inte finns några besöks- eller personalparkeringar med eluttag vid landstingshuset. Trist tycker jag, med tanke på Landstingets ambitiösa miljömål: "Bland annat ska 75 procent av kollektivtrafiken gå på förnybara bränslen år 2016. År 2020 ska landstingets totala utsläpp av växthusgaser vara minst 75 procent lägre än 1990."

Nåväl, jag blev istället rekommenderad att ringa någon på Landstingsstyrelsens förvaltning, vilket jag gjorde. Där fick jag prata med en minst lika trevlig person som verkligen ville hjälpa till. Jag nämnde att jag sett att det på ena kortsidan av Landstingshuset (utanför köket?) finns ett par eluttag för motorvärmare. Det skulle fungera alldeles utmärkt för mig. Men då fick jag den lite kryptiska frågan vilket parti jag tillhörde (?). Frågan blev mera logisk när det visade sig att dessa P-platser var vikta för landstingsråden (förmodligen de i majoritet...).

Telefonsamtalet slutade med att man skulle se om det gick att lösa på något sätt. Lite senare fick jag faktiskt beskedet att jag kunde ställa mig utanför Landstingssalen, där Blodbussen brukar stå. Sagt och gjort; När jag anlände till Landstingshuset så styrde jag ner mot Landstingssalens entré och anslöt laddkabeln till eluttaget.
På så sätt kunde jag ladda bilen under HSN-mötet och vann ytterligare 1,5 mil med "ren" eldrift för övriga ärenden och hemfärd på kvällen. Med tanke på att jag på ca 8 mils körning konsumerade bara en dryg liter bensin (när bensinmotorn behövdes på sluttampen för att generera el till drivningen) så kan man tycka att det var "mycket skrik för lite ull" att ordna laddning vid Landstingshuset. Men om ingen efterfrågar laddstolpar så blir det ju inte heller några, eller hur?

Det är klart att Stockholms läns landsting, Landstingshuset och vi landstingspolitiker ska driva på utvecklingen mot ett fossilbränslefritt samhälle. I annat fall är vårt miljöprogram bara tomma ord!

Stockholms-Alliansen vurmar för läsning - men knappast städning!?

Som alltid när man får ta del av en patients egna målande beskrivning av förvånansvärt dåligt bemötande i vården, så blir man upprörd och engagerad. Kanske särskilt om patienten ifråga är ett barn, eller en äldre person. Det sistnämnda exemplet har vi fått i dagarna då Gärd Johansson 81 år har beskrivit hur hon, på ett otrevligt sätt, förvägrades läsa sin bok på geriatriska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Anledningen tycks ha varit att personalen inte ville, eller inte kunde, byta den trasiga glödlampan. Detta har nu engagerat både finanslandstingsråd, sjukvårdslandstingsråd, äldrelandstingsråd och personallandstingsråd (puh!) enligt dagens rapportering i DN.

Något som i detta läge överraskar och på nytt upprör mig är att inget av ovan nämnda - ansvariga - landstingsråd tycks reagera på Gärds dokumenterade klagomål på den, under flera dagar i sträck, bristfälliga städningen, eller att hon förvägrades att duscha (trots att hon klarade det på egen hand).

För ett par år sedan var det en patient, tillika läkare, som larmade om den bristfälliga städningen på sjukhus (i det fallet Danderyds sjukhus). Denna läkare, Björn Bragée, är idag känd som "Arga doktorn". Det verkar som att han skulle behöva rya till om detta med städningen igen, så även ansvariga politiker vaknar upp. Ett gott bemötande är oerhört viktigt, men en god vårdhygien är A och O för patientsäkerheten!