Rubriken avslöjar nog att jag är tveksam till detta samband. Med andra ord så sympatiserar jag med distriktsläkaren Christer Petersson när han i Läkartidningen (nr 19/2012) skriver att "New Public Management är ett begrepp utan lukt eller smak. I fel sammanhang är det giftigt som arsenik, men med långsammare verkan."
Christer Petersson fortsätter: "Mycket förenklat kan man säga att New Public Management är den offentliga sektorns sätt att applicera näringslivets och den industriella produktionens arbetssätt. Man delar upp vårdprocesser i småbitar, formaliserar, kontrollerar, ställer upp mätbara mål och satsar hårt på att uppfylla dem. Komplexa mellanmänskliga kvaliteter inom vård och omsorg plockas sönder, rätas ut, moduleras och blir linjära, mätbara processer i abstrakta flödesscheman, där delarna i bästa fall hänger ihop med varandra, i sämsta fall är helt disparata."
Rubriken på Christers inlägg är
Kömiljarden kväver vårdkvaliteten och i ett målande exempel beskriver han hur BUP i Kronoberg lockades av kömiljarden och därför köpte utredningstjänster av ett privat företag till en kostnad av 4-5 miljoner kronor. Tyvärr så hade man i och med detta gjort slut på pengarna vilket innebar att man inte kunde följa upp utredningarna med behandlingsåtgärder (!)
Som vi sett flera exempel på så innebar det alltså att den lockande kömiljarden (bara namnet!) bidragit starkt till
tillgängligheten som ju är ett heligt mantra idag, men bara i den meningen att fler patienter fått träffa en läkare, inte nödvändigtvis att samma patient fått behandling och hjälp.
En annan negativ effekt tycks vara att tillgängligheten ökat för den stora massan vilket i sin tur innebär att de svårast sjuka fått svårare att få hjälp. Men som sagt, om man mäter på "rätt sätt" så har tillgängligheten ökat i båda fallen och - häpp! - de ekonomiska incitamenten har fått önskad effekt. Eller har de det?
