Jag kommer alltid längta till Paris!

Fredagen den 13:e blev en sorgens dag. Paris och Frankrike har drabbats av ytterligare ett fruktansvärt terrordåd, inte ens ett år efter attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo.

Jag är sorgsen över det inträffade, men också över den diaboliska och paradoxala symbiosen mellan islamistisk terrorism och den främlingsfientlighet som tyvärr frodas även i vårt land.

Nu, liksom tidigare, gäller det att tydligt stå upp för demokrati, frihet och mångfald.

Och Paris kommer även framöver vara en av världens mest fantastiska städer, präglad av romantik, framtidshopp och liv. Bilderna är från mitt senaste besök i den magiska staden 2014.

Jag kommer alltid längta till Paris!

Andre vice talman - med järnrör?

Läget är allvarligt. Enligt flera opinionsundersökningar så ligger Miljöpartiet nu på fjärde plats av de politiska riksdagspartierna. Ikväll fick jag och övriga MP-medlemmar ett mejl från språkrören. Eftersom budskapet är så viktigt så delar jag med mig av det här. Jag hoppas du vill ta dig tid att läsa.
Mycket pekar på att söndagens val är ett ödesval på flera sätt. Om du inte i Sveriges riksdag vill ha en vice talman som förknippas med järnrör, främlingsfientlighet och rasistiska symboler - rösta på Miljöpartiet!
"Inför valrörelsen så fick vi frågan om vad vi efterfrågar mest från medarbetare och medlemmar. Vi svarade: Kärlek. Och vilken kärlek vi mötts av! Var vi än kommer och hur vi än krånglar så möts vi av glada miner och tillrop i hela landet. Det är er kärlek och ert engagemang bär oss och hela rörelsen framåt mot vad som kan bli ett rekordval för Miljöpartiet.

Tyvärr är det ett annat parti som går mot ett rekordval också. Kampen om tredjeplatsen i valet ser ut att bli mycket jämn mellan oss och Sverigedemokraterna. Medan vi har vuxit ur miljö-, kvinno- och fredsrörelserna, så har SD sina rötter i vit makt-rörelsen. Vi siktar framåt. De blickar tillbaka på en svunnen tid. Vi vill hjälpa människor i nöd. SD vill göra dem till syndabockar för samhällsproblemen och skicka tillbaka dem till krigets helveten.
Det spelar roll vilket av våra partier som blir tredje störst. Det tredje största partiet utser andre vice talman i riksdagen och representerar Sverige utomlands. Det tredje partiet har en tyngre legitimitet när det gäller att kommentera och sätta perspektiv på de två största partiernas förslag i politiska debatter. Det tredje största partiet kommer att ha stor makt över vilka problem vi kommer att prata om de närmaste åren och över vilka lösningar som diskuteras.
Det sägs att fisken är den sista som upptäcker vattnet. Det ligger mycket i det. Ibland är det inte lätt att se de större sammanhang som vi lever i. Men vår generation har inte fiskens ursäkt. Vi har fått forskningsrapporterna om klimathotet, vi får mer eller mindre liverapportering från världens konflikter och Europas fattiga sitter på våra gator mitt framför ögonen på oss. Ingen kan påstå att vi inte såg att planeten var i fara. Ingen kan hävda att vi inte hörde människors rop på hjälp. Och vi vet alla, våra barn och barnbarn kommer att fråga hur vi svarade.

Vi vill kunna se dem i ögonen och säga att vi agerade kraftfullt för att bromsa växthusutsläppen och ställde om till en mer hållbar ekonomi som inte bygger på att göra åt med så mycket naturresurser på så kort tid som möjligt. Vi vill kunna säga att vi gav en fristad till de människor som hade riskerat sina liv för att ta sig till Sverige undan krig och etnisk rensning.

Det är du som medlem som bygger vår gröna rörelse. Hjälp oss få människor att förstå att när vi går till vallokalerna den 14 september så bestämmer vi vad politikerna ska ägna sig åt den närmaste mandatperioden. Vi avgör tillsammans om vi ska bekämpa klimatförändringarna eller om vi ska bekämpa människor i nöd. Varje samtal, varje timme i valstugan, varje utdelat flygblad kan ha en avgörande betydelse.
Om du inte har möjlighet att bidra med din tid så är vi mer än tacksamma för ett ekonomiskt bidrag, varje tillskott till kassan gör att vi kan satsa mer på att synas under valrörelsens slutskede.

Du kan lämna ett bidrag via vår hemsida:

www.mp.se/ge-en-gava

Med varmaste hälsningar

Åsa Romson

Gustav Fridolin"

Se också den gröna dokusåpan "Allt grönt" - "Bronsmatchen"

mp.se, Miljöpartiet på Facebook, Miljöpartiet på Youtube

Partiledardebatter ger blandade känslor - om några alls!?

SVT:s Agenda fylldes ikväll nästan helt av partiledardebatter, först mellan Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M), därefter mellan Gustav Fridolin (MP) och Jimmie Åkesson (SD).

Jag är visserligen jävig, men tror ändå att de flesta tittare måste hålla med om att den första debatten var ett sömnpiller. Det var en fullkomligt visionslös meningsväxling i högt tempo, där det gällde att briljera med så många siffror som möjligt, siffror som ingen har möjlighet att, i realtid, bedöma korrektheten i.
Det bestående intrycket var att Reinfeldt efterlyste 11 miljarder kronor som han menade saknades i Socialdemokraternas budget - vilket Stefan Löfven naturligtvis invände mot, eftersom S redan från start har 20 miljarder mer än Moderaterna (?)

Nej, då var det faktiskt en mer intressant debatt mellan Fridolin och Åkesson, där de skilda ståndpunkterna var tydliga. Som sagt, jag är ju i min egenskap av miljöpartistisk lokalpolitiker jävig men även utifrån ett objektivt perspektiv så menar jag att Gustav Fridolin vann debatten. Faktiskt så att, av dessa fyra partiledare var han den enda som överhuvudtaget antydde en vision med politiken, nämligen att skapa ett samhälle för barnens bästa, ett samhälle där vi utan skygglappar hjälper dem som drabbats av krig och katastrof, ett samhälle som fungerar långsiktigt, även efter peak oil.

Samtidigt känner jag mig kluven. Går det överhuvudtaget att i verklig mening vinna en debatt över en strömlinjeformad ledare för ett opportunistiskt, främlingsfientligt missnöjesparti? Bara det faktum att ljusskygga argument bemöts, innebär ett erkännande, dvs att man själv riskerar att bidra som megafon för den andres budskap som egentligen inte skulle tåla en genomlysning.

Jag hoppas innerligt att visioner ska segra över uppiskade missnöjesyttringar. Jag hoppas innerligt att Miljöpartiet i de kommande valen ska tydligt befästa en position som tredje största parti!

Invandrare och minoriteter - Det fria ordet har dött en aning

Tidigare idag skrev jag ju om kommersialiseringen av publicismen och Bonniers idag närmast monopolartade ställning i Sverige. Strax efter, när jag bläddrar igenom fredagens tidningar så hittar jag en liten notis om att tidskriften Invandrare & minoriteter går i graven som en konsekvens av att Statens kulturråd dragit tillbaka sitt stöd.

Jag har ju redan tidigare uttryckt oro för detta här på bloggen (Det ändrade tidskriftsstödet - en katastrof) men jag trodde faktiskt inte att det skulle behöva gå så här långt. Med tanke på hur främlingsfientligheten vinner mark i Sverige, även på parlamentarisk nivå, så är det ytterst ledsamt och oroväckande att en viktig motkraft nu tystnar. Som sagt, det fria ordet har dött en aning.

Kontinentala perspektiv på politik och skola

Oj, ovanligt långt uppehåll i bloggandet. Orsaken är en påskledighet som spenderades på annan ort (följt av hemkomst och travar med jobb...).

Jag skulle behöva skapa en ny, parallell blogg med resetips och -upplevelser ;-)
Men just nu räcker inte tiden till riktigt. Det får bli någon glimt nedan från senaste utflykten.

Konstälskaren känner möjligen igen Claude Monets trädgård - trots att näckrosorna inte hunnit slå ut. När M och jag besökte trädgården så var det vårblommorna som stod för färgprakten. Det hävdas att Monet, till skillnad från sina samtida kollegor, slösade en förmögenhet på sin trädgård istället för på älskarinnor. Till glädje för alla besökare idag!

I likhet med den lille pojken i trädgården så hade den lilla flickan, utanför Versailles, också hon spring i benen.

Barnens glädje och nyfikenhet kontrasterar mot nyheten i Financial Times (FT) att 26% av Frankrikes unga väljare vill se Marine Le Pen som president. Le Pens kampanj grundar sig på bl a främlingsfientlighet. Det är sorgligt att de främlingsfientliga missnöjespartierna fortsätter gå framåt i många länder. De representerar en mörk kraft som inte tillför något gott till politiken.

Apropå barn så läser jag i FT också att Dublin, Irland, planerar att koppla loss hundratals skolor från den katolska kyrkans kontroll. Detta för att åtminstone delar av den irländska skolan ska spegla ett föränderligt samhälle med människor som har annan religion, eller kanske ingen alls. I mitt tycke ett glädjande positivt exempel på (någorlunda) mångfald och fritt skolval!

(Som vanligt går det att klicka på bilderna för att förstora dem)