En första valanalys - om kolbitar, TV-reklam och triangulering

Dimman börjar lätta och resultatet i riksdagsvalet framträder i - för vissa av oss - smärtsam klarhet.
Samtidigt är det viktigt att lära sig av de eventuella misstag som skett, och försöka skönja mönster, bakåt men framförallt framåt.

Till en början så är det en elak jämförelse att visa upp resultaten i gårdagens riksdagsval med vårens val till Europaparlamentet intill varandra på detta sätt. Å andra sidan så är det en del av nyckeln till att förstå hur det kunde gå så illa - om det nu gjorde det?

Min snabba, första analys av riksdagsvalet* är följande:

• Miljöpartiet är ett miljöparti med stor trovärdighet i frågor som rör just miljö- och klimatfrågor som måste lösas till stor del på global nivå (bl a eller ffa via EU). Därav det fantastiska resultatet i EU-valet - som vi blev lite fartblinda av, med orealistiska förväntningar inför riksdagsvalet?
  
  
• Klimat- och miljöfrågorna kom inte fram tillräckligt i valdebatten. Detta är egentligen ofattbart med tanke på att Sverige nyss drabbats av både skogsbrand och skyfall av historisk omfattning. Det borde ha varit "öppet mål" för MP, men vi lyckades inte fånga detta momentum. Varför inte? måste vi fråga oss. Vi får inte låta oss fastna i en debatt om enbart kärnkraften varje gång.
  Och den berömda kolbiten har varit ett dramaturgiskt finurligt grepp, men den bör nog få vila ett tag nu...
  
  
• Skolan var en viktig fråga i riksdagsvalet, men MP ses knappast som ett betydelsefullt "skol-parti"...
  
  
• MP valde bort TV-reklam till förmån för den gröna såpan Allt Grönt. Föredömligt på flera sätt, och ofantligt mycket mer kvalitet per bildruta. Men - Allt Grönt hade behövt viral spridning. Det är oerhört svårt, och det misslyckades i detta fallet. Allt Grönt sågs nog huvudsakligen av oss närmast sörjande, förvisso med stor behållning, inte minst det fina avsnittet med blomstermanifestationen. En huvudfråga är dock: Var det ett strategiskt misstag att välja bort TV-reklamen?
  
  
• Sannolikt är det relativt många MP-sympatisörer som stödröstat på F!, bl a i syfte att hjälpa dem över spärren och därigenom minska SD:s inflytande. Tyvärr så misslyckades detta och sådana stödröster kan ses som bortkastade, åtminstone när det gäller riksdagsplatser och  regeringsbildning.
  
  
• Frågan om Vinster i välfärden tycks inte ha blivit en sådan avgörande fråga som kanske många trodde. V:s fantastiska slogan "Inte till salu" tycks inte ha hjälpt så mycket till syvende och sist. Å andra sidan svårt att tolka med tanke på sannolik flykt av V-röster till F!. Hursomhelst, för MP:s skull är det svårt att säga om vår upplevda otydlighet i frågan var till nackdel eller ej.
  
  
• SD växer till europeisk "normalnivå" oavsett hur övriga partier agerar. Ingenting biter, inte ens alla interna skandaler. När det gäller SD så stämmer verkligen uttrycket: All PR är bra PR...
  Och de fick oförtjänt draghjälp av statsministern som kopplade samman "öppna hjärtan" med åtstramningar i välfärden. Det var knappast ett misstag av Fredrik Reinfeldt, och därför i sin helhet ett fruktansvärt cyniskt uttalande enligt min mening.
  
  
• Finns då inget man kan göra mot de främlingsfientliga krafter som växer och växer? Många experter menar att man måste lyssna på och tilltala SD:s väljare snarare än själva partiet. Detta eftersom en förhärskande tolkning är att merparten av SD:s väljare inte fullt ut delar den främlingsfientliga inställningen. Min oro för denna tolkning (som sannolikt är korrekt) är att SD kan få en framtida utveckling som är tvärtom mot vad man i förstone tänker sig, nämligen att alla dessa väljare bidrar till en fortsatt "tvättning" och normalisering av partiet. Å andra sidan så kommer det då successivt allt längre ifrån sitt ursprung och tappar till slut sin dragningskraft i de kretsarna, och blir ett blekt, intetsägande parti som tynar bort.
  
  
• Ett avancerat teoretiskt angreppssätt att bemöta SD skulle kanske kunna vara genom något slags triangulering. Detta är ju numera en berömd klassisk metod från främst presidentvalskampanjer i USA, där man utgår från motståndarens argument, sina egna motargument och utmejslar en tredje infallsvinkel som ska locka de viktiga väljarna i det politiska mittfältet. Hur en sådan triangulering skulle se ut, och vilka risker den är förknippad med kan - och bör? - diskuteras utförligt. Men då kanske bakom lyckta dörrar...
  

Som sagt, ovanstående är en analys av resultatet i riksdagsvalet. MP:s valresultat i lokala val på kommunal nivå, och i landsting/regioner måste till stor del analyseras utifrån lokala förutsättningar (huvudfrågor, politikerpersonligheter, koalitioner etc).
Jag välkomnar kommentarer till mina reflektioner ovan!

Klimatkampanj på Centralen

Igår kväll hade vi ett annorlunda möte i stora landstingsgruppen. Vi träffades på Stockholms Centralstation, som under hela veckan är präglad av Miljöpartiets budskap om ett långsiktigt hållbart samhälle och ett varmare Europa (känslomässigt alltså).

Isabella Lövin hade varit på plats tidigare under dagen, och Peter Eriksson - som annars tycks ha fullt upp med Nuon-affären i KU - befann sig på Centralen i Göteborg.

På golvet hade vi ett målat konstverk skapat av några holländska konstnärer. Målningen ger en ganska naturtrogen bild av en översvämmad lekpark, med dränkta gungor. Om du inte tror mig, gå gärna dit själv och kika. Och passa på att prata med någon av mina partikollegor om vad du tycker är viktigt för politiken att ta tag i.

Tänkvärda ord från ett f.d. landstingsråd

Inför höstens val kandiderar jag återigen till landstingsfullmäktige i Stockholm. I förslaget till Miljöpartiets valsedlar så är jag nu sjätte namn på samtliga valsedlar i de 25 "kranskommunernas" valkretsar (dvs exklusive Stockholms stad) vilket i så fall bör innebära en ordinarie plats i landstingsfullmäktige för min del. Därigenom ökade möjligheter att vara med och påverka politiken i rätt riktning. Inom kort fastställer vi på ett regionmöte valsedlarnas listor inför valet i höst. Spännande!

Samtidigt är det mycket ledsamt att MP:s ordinarie landstingsråd, Raymond Wigg, på grund av sjukdom inte har möjlighet att fortsätta aktivt med politiken. Det är olyckligt både för MP och för regionen eftersom Raymond under sin tid som oppositionslandstingsråd varit en varm, generös ledargestalt med stort och brett kunnande inom många områden. Raymond har varit en drivkraft och en blåslampa som hade behövts även fortsättningsvis i kampen för en långsiktigt hållbar Stockholmsregion.

Strax före nyår skickade Raymond ut ett brev där han avsade sig samtliga uppdrag i Stockholms Läns Landstingsfullmäktige. Trots att det var väntat så var det ett mycket tråkigt besked. Jag hoppas ändå att Raymonds beslut snarast möjligt ska bidra till att han återvinner hälsan och krafterna så han kan komma tillbaka till politiken så småningom.
Eftersom Raymonds budskap i brevet är viktigt och tänkvärt för den fortsatta samhällsutvecklingen så har jag bett att få publicera det här på bloggen. Därför återger jag nedan, något nedkortat, det tidigare oppositionslandstingsrådet Raymond Wiggs Avsägelsebrev:

Avsägelse

"Efter över ett år av sjukskrivning, begär jag att få lämna samtliga mina uppdrag i Stockholms Läns Landstingsfullmäktige.

...

Jag önskar alla ledamöter, i samtliga partier, lycka till i sina uppdrag att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar Stockholmsregion. 

Regionen står inför stora sociala, ekonomiska och ekologiska utmaningar. Segregerade bostadsområden, ökade inkomstskillnader, miljöfrågorna, samt alla de utmaningar som följer med en kraftigt ökande befolkning.

Det är inte hållbart att investera i nya sjukhus, samtidigt som det inte finns en hållbar personalpolitik, där långsiktig försörjning av specialistutbildad personal, går hand i hand med jämställda utbildnings- och arbetsvillkor.

Det är inte hållbart att undanlåta sig investeringar i förbättrad och utbyggd kollektivtrafik, till förmån för väginvesteringar i 100-miljardersklassen. Självklart tränger sådana enorma belopp undan de nödvändiga investeringarna i kollektivtrafiken.

På det globala och nationella planet har miljö- och klimatarbetet idag avstannat. De nationella parlamenten tar inte sitt ansvar, utan skickar Svarte-Petter vidare till något annat land.

Möjligheterna till att genomföra kraftfulla, positiva förändringar, finns idag på det lokala och regionala planet. Landstinget, men ännu hellre en ”Region Stockholm”, har tillsammans med framsynta kommuner, förutsättningar att ta sig an dessa utmaningar.

Det är nu chansen finns att utforma ett samhälle som klarar att möta klimatförändringarna.

Det är nu chansen finns att vända utvecklingen i transportsystemet, så att vi fasar ut de fossila bränslena, och på allvar utvecklar en struktur där kollektivtrafik och cykling blir attraktiva och realistiska färdmedel.

Det är nu chansen finns att skapa socialt och ekologiskt anpassade bostäder och arbetsplatser som använder mindre energi, där vi bevarar och t.o.m. utvecklar ekosystemtjänsterna.

Jag brinner fortfarande för de stora politiska frågorna, jag tror på människans förmåga att ta sig an stora utmaningar, och finna lösningar på dem. Jag lämnar nu över stafettpinnen till Er, och till kommande engagerade människor, fast jag själv inte aktivt kommer att delta Ert arbete.

Med vänlig hälsning, Raymond Wigg (MP)"

Även om Raymond själv, åtminstone i nuläget, inte har möjlighet att verka aktivt för den hållbarhetspolitik som efterlyses ovan, så kommer jag och Miljöpartiets övriga förtroendevalda att med övertygelse och envishet verka i den andan. Sedan är det upp till väljarna att avgöra hur framtidens Stockholmsregion, framtidens Sverige och Europa ska se ut. Detta supervalår är det val både till EU-parlamentet (25 maj) och till Sveriges kommuner, landsting och riksdag (14 september). Jag hoppas på ett högt valdeltagande som visar att vi värdesätter - och använder - vår demokrati!