Pesto Silvestri

Frihet, Jämlikhet, Vård - och framtidens läkare

2012-02-12T20:54:00.000+01:00

I lördags var jag inbjuden av IFMSA-Sweden att hålla en inledande föreläsning på deras tvådagars årsmöte i Stockholm. IFMSA står för International Federation of Medical Students' Associations, en ideell läkarstudentorganisation som arbetar med humanitära frågor och internationell förståelse ur både lokalt och internationellt perspektiv.

Med rubriken Frihet, Jämlikhet, Vård tog jag tillfället i akt att pröva mina funderingar kring för- och nackdelar med det fria valet i välfärden, främst när det gäller val av vård, skola, omsorg. Forskning visar att det fria skolvalet och en alltmer fragmenterad svensk skola leder till ökad spridning i resultat mellan skolor och mellan elever, sämre genomsnittligt nationellt resultat samt ökad segregering. Det sistnämnda innebär att utvecklingen går i motsatt riktning mot Skollagens paragraf om likvärdig skola för alla. Sammantaget tycks det fria skolvalet bidra till att den svenska skolan blir allt sämre i internationell jämförelse. Det är i så fall en obekväm sanning som man inte kan blunda för.

Frågan är om man kan dra paralleller med det fria valet i vården respektive äldreomsorgen? Att det fria valet leder till en ökad spridning i resultat och kvalitet förefaller logiskt. I så fall riskerar vi att avlägsna oss även från Hälso- och sjukvårdslagens paragraf om lika vård för alla. Följdfrågan är om en alltmer fragmenterad vård och omsorg, i likhet med skolans utveckling, riskerar att leda till en allmän successiv försämring?

Valfriheten - som jag själv tycker är viktig - tycks ha ett pris. Är vi beredda att betala det priset?

Röda Korset vann! Får fortsätta med vård av tortyrskadade

2012-02-10T17:44:00.003+01:00

Under eftermiddagen hade jag fått ett epostmedddelande med ett nyhetsbesked som jag faktiskt undrade om det kunde vara sant!? Lite senare fick jag det bekräftat på radions nyhetssändning.

Meddelandet i mejlet hade följande budskap:

Röda Korsets Center för torterade flyktingar har bedrivitvård för tortyr- och svårt krigstraumatiserade flyktingar i 26 år.Hösten 2011 förlorade vi Stockholms läns landstings upphandling till företagetWeMind AB. Efter överklagan har vi idag fått rätt i förvaltningsdomstolen. Detinnebär att Röda Korsets Center för torterade flyktingar kommer att gebehandling till tortyr- och krigsskadade flyktingar under ytterligare fyra år.Vi ser med tillfredsställelse fram emot att få ägna oss åt våra 400 patientersom nu går i behandling hos oss och att få ta emot de nya som söker sig hit.

Monica Brendler Lindqvist

Verksamhetschef

Stiftelsen Röda Korsets Center för torterade flyktingar

Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) (inte Filippa Reinfeldt...) gav beskedet att landstinget accepterar domen och inte tänker överklaga. Verkar klokt måste jag säga!

Detta var en i mitt tycke fantastiskt glädjande nyhet. Det lönade sig alltså att Röda Korset överklagade upphandlingen. Miljöpartiet, som redan tidigare uttalat invändningar mot denna felaktiga upphandling, riktar de varmaste gratulationer till Monica Brendler och hela personalen på Röda Korsets Center för torterade flyktingar, men framförallt naturligtvis till berörda patienter.

Vårdens modeller

2012-02-09T22:44:00.000+01:00

En ung, kreativ fotograf har fångat några av vårdens modeller, och stöttepelare, på bild: Häftigt, läckert - och lite läskigt.

E-mail = Evil mail?

2012-02-08T08:37:00.001+01:00

I senaste numret av Läkartidningen läser jag en reflexion av den medicinska huvudredaktören rörande användning av e-mail för kommunikation med patienter. Han nämner en engelsk kollega som - halvt på skämt, halvt på allvar? - menar att förkortningen e-mail står för evil mail. Huvudredaktören håller inte med utan är på det stora hela ganska positivt inställd till att kommunicera via e-post med patienter. Det gläder mig eftersom det definitivt är något som kommer öka. Av egen erfarenhet vet jag hur smidigt det är istället för att behöva sitta i telefon och vänta. Samtidigt måste e-post inom hälso- och sjukvården användas på ett smart, klokt och framförallt patientsäkert sätt.

Vem bryr sig om hen i Syrien?

2012-02-06T23:54:00.001+01:00

I SvD läser jag idag att det nya pronomen hen som införts för att kunna användas som könsneutral form (istället för han eller hon) orsakar irritation och ilska. På TV-nyheterna ser jag senare på kvällen en man som i famnen håller en död, sargad barnkropp som sannolikt dödats av Syriens president, Bashar Al-Assad. Inte av honom personligen, denne ögonläkare (?), utan av hans militära styrkor som angriper det egna folket på ett sätt som måste få omvärlden att reagera snart.

Bilderna av den trasiga barnkroppen är omskakande. Det ser ut som en flicka, en hon. Men könet spelar ingen roll i detta fallet. Det är alltid plågsamt sorgligt att se ett barn som dött.
I Sverige blir människor upprörda över hen!? Vi borde fokusera upprördheten på det som har betydelse.

För välfärd och industri - fram för fler stiftelser!

2012-02-04T12:49:00.000+01:00

Debatten kring vinster och (bristande) kvalitet i välfärden böljar fram och tillbaka i något som börjar likna tsunami-skala. Mitt parti, Miljöpartiet, förespråkar en mångfald av driftsformer,dvs att utöver "traditionell" offentlig eller företagsform så finns bra alternativ i form av stiftelser och kooperativ mm. En positiv aspekt med de sistnämnda är att de normalt sett inte är inriktade på ekonomisk vinst.
Med anledning av detta så läser jag med intresse en näringslivskrönika i dagens Svenska Dagbladet (finns inte på webben verkar det som): Ingen kris för dansk läkemedelsindustri

Texten handlar naturligtvis om det trista, men för många väntade, beskedet att AstraZeneca lägger ned sin forskning i Södertälje och att uppemot 1200 forskare kan få sparken. Artikeln pekar på en tydlig trend, nämligen att medicinföretagen växer i Danmark samtidigt som de krymper i Sverige. Av våra gamla flaggskepp Astra och Pharmacia finns ju inte mycket kvar efter utlandsförsäljningar och fusioner. Vad gör då Danmark som Sverige har missat? Jo, en av framgångsfaktorerna som lyfts fram är själva ägandet. De danska bioteknik- och läkemedelsföretagen ägs till stor del av stiftelser. Därigenom har Danmark lyckats behålla kontrollen och stiftelseformen ger helt andra förutsättningar att planera och driva verksamheten mer långsiktigt.

Med andra ord, fram för fler stiftelser som ägare av välfärd i form av vård, skola, omsorg, men också som ägare av kunskapsintensiv industri!

MP gör kursjustering i frågan om vinster i skolan

2012-02-01T12:25:00.003+01:00

Idag går bl a Miljöpartiets språkrör Åsa Romson ut med beskedet att Friskolornas passion ska vara utbildning - inte vinst.
Det är ett bra och glädjande besked men som jag tidigare diskuterat här på bloggen så finns det också andra aspekter rörande dagens skola som kräver djupgående analys och ev justering. Förutom att forskning visar att den svenska skolan blir allt sämre i internationell jämförelse, så ökar spridningen mellan bra och dåliga skolor, mellan duktiga och mindre duktiga elever. Med andra ord tycks vi vara på väg mot en allt mindre likvärdig skola, istället för det som skollagen utlovar i 1 kap, §2.

Om så är fallet så ser jag det som ett allvarligt problem.

Frågan är också om denna, som det verkar, ökande ojämlikhet i skolan, hänger ihop med den allmänna nedgången av svensk skola? Är det priset vi får betala för mångfald, valfrihet och konkurrens? Eller går det att kombinera med en - överlag - bra svensk skola? Knepiga och viktiga frågor som upptar mycket av mina funderingar. Om någon har svar eller en patentlösning så kan ni väl höra av er, tack!

Gröna (?) Centern offrar Årsta holmar?

2012-01-31T23:09:00.000+01:00

För något år sedan så var vi många som trodde att det var ett första april-skämt - men det var den första juli - när Centerpartiets Per Ankersjö presenterade sin vision om Årsta holmar som ett krogparadis med sandstrand.

Jag har vuxit upp i Årsta och levt större delen av mitt liv där. Det är en underdrift att säga att Årsta med sitt fält, sin skog, sin vik, de numera två broarna och Årsta holmar, ligger mig varmt om hjärtat. Årsta holmar är ett unikt naturområde mitt i Stockholm med känsligt djur- och växtliv. Miljöborgarrådet (!?) Ankersjös förslag var så utomjordiskt korkat och oansvarigt att man undrade om han verkligen var centerpartist. Snarare var det ett ogenomtänkt populistiskt hugskott för att locka väljare under dåvarande valrörelse.

Men nu har jag blivit uppmärksammad på att Per Ankersjös galna idéer om Årsta holmar fortfarande lever, tyvärr, även om han nu dragit ner tankegångarna till att "bara" göra holmarna fritt tillgängliga genom en bro och fler bryggor. Varje logiskt tänkande människa borde inse att om man bygger en bro för allmänheten till holmarna, samt bryggor för fler båtar att kunna angöra, då kommer slitaget och påverkan på holmarna att öka betydligt. Det som idag fortfarande är ekologiskt och kulturhistoriskt unikt med Årsta holmar kommer att förstöras successivt. Det synsätt präglat av kortsiktig rovdrift som Ankersjö ger prov på är mycket bekymmersamt.
Denna fråga uppmärksammas på olika håll tack och lov, men frågan är om det räcker?

Bevara Stockholm - Årsta holmar

Bro till Årsta holmar vållar strid

Hotade områden - Årsta holmar

För ett års sedan presenterades ett tjänsteutlåtande i frågan och förvaltningens till största del kloka slutsatser ges nedan i sin helhet:

"Årsta holmars unika miljö med sina stora naturvärden har hittills kunnat bevaras tack vare det begränsade besökstrycket. En fast förbindelse mellan Årsta holmar och Södermalm ger förvisso en ökad tillgänglighet men riskerar samtidigt att på ett avgörande sätt äventyra holmarnas stora ekologiska värden. Södermalms parker är populära att besöka, inte endast av södermalmsborna, utan även av folk från övriga staden och Storstockholm. Detta är mycket positivt men tyvärr också förenat med stor nedskräpning och stort slitage. En fast förbindelse med Årsta holmar skulle med mycket stor sannolikhet innebära ett stort besökstryck på holmarna, med ovan nämnda konsekvenser, och att krav ställs på samma tillgänglighet som i övriga parkområden inom stadsdelsområdet.

Utifrån de stora värden Årsta holmar har, både ur ett ekologiskt och kulturhistoriskt perspektiv, är det således förvaltningens bestämda uppfattning att en fast förbindelse mellan Årsta holmar och Södermalm inte är önskvärd. För att bevara Årsta holmars biodiversitet (mångfald) samt värdefulla biologiska värden som gungfly, stränder, våtmarker och kulturlandskap för framtiden behöver öns ostördhet upprätthållas och de olika miljöerna vårdas varsamt.
De nya bryggorna som anläggs av Trafikverket samt planerna på en regelbunden båtförbindelse ger möjlighet till en varsamt ökad tillgänglighet till Årsta holmar samtidigt som holmarnas omistliga värden kan bibehållas. En båtförbindelse skulle ge förutsättningar för Årsta holmar att utvecklas till ett intressant och unikt utflyktsmål i Stockholm."

Tjänstemännen avråder alltså från en fast förbindelse, men olyckligtvis så tillstyrker de fler bryggor - som Trafikverket planerar att bygga oavsett!?
Det finns uppenbarligen anledning att fortsätta bekämpa dessa stolligheter.
Angående den planerade bron: Kan inte några kloka centerpartister få Per Ankersjö att fatta sitt förnuft?

Bra bemötande botar bäst

2012-01-31T00:00:00.001+01:00

Egentligen föga överraskande men bra om vi kan få vetenskapliga bevis för det;
Dagens Nyheter redogör idag för en studie publicerad i British Medical Journal Open. Enkätresultat från 5000 långtidssjukskrivna svenskar visar att vårdpersonalens bemötande är av stor betydelse för patientens förmåga att kunna återgå i arbete. Enligt Socialstyrelsen så orsakar kommunikationsproblem mellan vårdpersonal och patient hälften av klagomålen på vården.

Vårdpersonalens bemötande av patienter är oerhört viktigt och kräver både utbildning och tid.
Helt klart något att jobba vidare med!

Nya kontrollmyndigheter = Svarta hål för våra skattepengar?

2012-01-30T23:46:00.001+01:00

En kontrollmyndighet för äldreomsorgen har föreslagits av (KD) - med uttalat stöd av MP (!?)
Samma tossighet tas upp i DN:s ledare idag där man avsluta:
Kommunerna har inte längre välfärdsmonopol, men det borde ingå i deras kärnverksamhet att objektivt granska och utvärdera de alternativ som finns.

Varför menar jag att det är tossigt (och blir beklämd om mitt eget parti uttalar stöd för det)?
Jo, kommunerna som har svårt att med befintliga resurser klara sitt nuvarande åtagande ska alltså lägga sanslösa resurser på att i detalj kunna granska alla de tiotals, hundratals, tusentals olika vårdgivare och skolägare som idag finns på "marknaden". Det säger sig självt att det är ett hopplöst uppdrag, ett svart hål för våra skattepengar!
Dessutom kan man fråga sig: Vad har vi då Socialstyrelsen, Skolverket och Skolinspektionen till!?
Frågan är också om inte Vårdanalys är ett slöseri med skattemedel?

Nä, man bör nog tänka sig noga för innan man inrättar ännu fler kontrollmyndigheter med otydliga gränsdragningar sinsemellan och med uppdrag som kan sluka hur mycket pengar som helst, till oklar nytta.
Det är kanske bättre att på bästa sätt försöka investera pengarna i högkvalitativ verksamhet från början?

Isjakt och skridskoseglare

2012-01-29T23:07:00.002+01:00

Idag gnistrade solen i snön så det var omöjligt att avstå från en långpromenad. Det gav mig möjlighet att titta närmare på isjakterna och skridskoseglarna som svischade fram över sjön. Såg lockande ut! Om man skulle försöka sig på att bygga en isjakt...

En äldreomsorg att gråta över?

2012-01-28T00:16:00.000+01:00

Samtidigt som vi upprörs över den senaste Caremaskandalen, Den sjuke mannen bands fast, så redogör tidningen Dagens Samhälle för en granskning som Socialstyrelsen har genomfört. Denna visar att privata äldreboenden under åren 2008-2010 hade stadigt 10 procent lägre personaltäthet än de kommunala. Det motsvarar en besparing på 800 miljoner kronor om året.
Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor, Gert Alaby, är förvånad:
- Det finns två tolkningar. antingen sköts de privata bättre och effektivare eller så är det en besparing för att få ut ökad vinst.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete med inriktning på äldreomsorg vid Stockholms universitet, förklarar att:
- Amerikansk forskning visar att vård som bedrivs av stora riskkapitalbolag har de största kvalitetsbristerna. Det är ganska logiskt. Eftersom tid är en viktig kvalitetsfaktor så är lägre personaltäthet ett problem.

Ytterligare en aspekt som nämns i artikeln är att lägre bemanning på privata äldreboenden leder till att även kommunala boenden måste pressa personalkostnaderna för att kunna konkurrera. Det ser man i ex.vis Linköping där 60% av äldreboendena drivs privat med följden att bemanningen har minskat på både privata och kommunala boenden, 20 procent under standardkostnaden. Kundnöjdheten visar dock på genomsnittlig kvalitet, varken bättre eller sämre.

Min egen hypotes är emellertid att spridningen kan ha ökat, dvs några äldreboenden är minst lika bra som tidigare, kanske bättre. Samtidigt finns äldreboenden med sämre kvalitet än tidigare. Genomsnittet är dock detsamma. Kan det vara så? Och hur gör vi i så fall med de äldre som fått det sämre än tidigare? Är det priset vi är beredda att betala för den fragmenterade äldreomsorgen, för valfriheten? Om hypotesen stämmer så är det en i mitt tycke oerhört svår fråga att ta ställning till. Men jag måste...

(S)tefan Löfven brädad av mus

2012-01-27T12:23:00.000+01:00

Som bekant vid detta laget så är det den erkänt duktige Metall-basen Stefan Löfven som tar över partiledarskapet för Socialdemokraterna. Lite otippat kanske, ändå. Därför kan man tycka att den tidning som hade nyheten först (?) skulle toppa med detta riks-scoop? Icke sa Nicke!Själv tycker jag att detta är ett föredömligt exempel på en mer relaxad hantering av den alltför upphaussade S-ledarfrågan:Mus i bankomaten

Ett ljus i mörkret!

2012-01-26T23:03:00.001+01:00

Efter två halvtrista politiska inlägg på bloggen tidigare idag, där huvudpersonerna uppvisar olika grad av utstrålning, så kan man behöva vila ögonen på något magiskt upplysande. Jag inspirerades av TV-nyheterna som visade vackra norrskensbilder från Norge. Enligt uppgift så är vart tionde år ett intensivt norrskensår. Det skulle innebära att 2013 blir ett sådant år men av TV-bilderna så tycks det vara på gång redan nu.
För den som vill se övernaturligt vackra bilder så rekommenderas en norrskens-odyssé på denna webbsida, visserligen med reklam för att turista i vårt västra grannland, men det bjuder jag så gärna på!
Förresten, jag undrar om jag kan övertala M att resa till Norge nästa vinter...

Norrskensbilden ovan är från Kiruna där man häromdagen såg det största norrskenet på många år, som en konsekvens av enorma solstormar nyligen.

"Nya (S)" - Två gubbar ersätts av - två gubbar!

2012-01-26T21:46:00.000+01:00

Ikväll meddelades det alltså att Metalls förvisso kloke och respekterade ordförande Stefan Löfven tillträder som ny partiledare för Socialdemokraterna. Enligt uppgift ska Sven-Erik Österberg komplettera ledargarnityret.
Med andra ord så ersätts Håkan Juholt och Tommy Waidelich, två "medelålders vita män", av två kopior i det avseendet. Dessutom med genidraget att Löfven inte sitter i riksdagen. Som någon uttryckte det: Som att utse en generaldirektör som inte får tillträde till kontoret...

Jag är naturligtvis jävig men Miljöpartiet framstår som plågsamt modernt i jämförelse. I nuläget finns ingenting som tyder på att (S) ska kunna återhämta sig särskilt mycket. En fråga som utkristalliseras alltmer är: Hur länge dröjer det tills MP blir Sveriges andra största parti?

Filippa undviker risker - för att nå högsta ämbetet!?

2012-01-26T15:03:00.000+01:00

På Dagens Nyheters Stockholmsdebatt lyfter ett antal mediechefer problemet med att Filippa Reinfeldt undviker alla besvärliga frågor.

Detta tycks vara något av en offentlig hemlighet som oppositionspartierna sedan länge varit medvetna om. Se t ex oppositionslandstingsrådet Dag Larssons kommentar idag; Äntligen så reagerar journalister!

Med tanke på det som tas upp i båda ovanstående inlägg, dvs att Filippa Reinfeldt, nu när hon sitter vid makten, tycks framträda nästan enbart i sammanhang av typen festliga invigningar, klappa barn på huvet, eller hemma-hos-reportage så är det lite lustigt att läsa nedanstående utdrag ur en intervju från 2009:

"Du ansvarar för en budget på över 40 miljarder kronor, men intervjuerna med dig har ofta kretsat kring dagislämningar och recept. Vad beror det på?
– Det är kanske typiska frågor till kvinnor. En del medier fokuserar på kakrecept, men för mig handlar det dagliga livet väldigt mycket om jobbet. Om vården i Stockholm, om utanförskapet."

Sedan ett par år nu, som högsta ansvariga sjukvårdslandstingsråd, så har Filippa Reinfeldt haft möjlighet att fokusera på annat än kakrecept, dvs på de riktigt viktiga frågorna för Stockholms skattebetalare och patienter. Men då tar hon inte den möjligheten!? Istället skickas alla tänkbara kollegor fram - för att ta smällarna (?).
Som påtalas av allt fler så är det ur demokratiskt perspektiv ett allvarligt problem om ansvarig politiker göms undan på detta sätt. Man undrar varför? För att inte avslöja bristande kompetens? För att inte omöjliggöra nästa steg i den politiska karriären? Filippa siktar kanske på att likt Hillary Clinton försöka nå det högsta ämbetet. Med andra ord, det kanske är Filippa Reinfeldt som så småningom ska bli Sveriges första kvinnliga statsminister!? Hmmm

Vårdval och Akademiska vårdcentraler!

2012-01-25T23:54:00.000+01:00

Igår deltog jag i ett möte där vi diskuterade införandet av akademiska vårdcentraler (AVC) i Stockholms län. Pionjärer är vårdcentralerna i Jakobsberg, Hässelby, Liljeholmen och Gustavsberg. Vad är en AVC? Ja, förneklat kan man säga att det är primärvårdens motsvarighet till universitetssjukhuset, dvs parallellt med det kliniska hälso- och sjukvårdsuppdraget så ska personalen också aktivt bedriva FoUU - forskning, utveckling och utbildning!
Det är med stolthet och otålighet jag, med flera, ser fram emot AVC-verksamhetens fortsatta utveckling.

Apropå vårdcentraler så läste jag idag om Mio Fredriksson som disputerar imorgon torsdag på en avhandling som bl a handlar om vårdvalet i primärvården. Enligt den korta blänkaren i Dagens Medicin så menar Mio Fredriksson att makten över vården har hamnat längre bort från medborgarna, samt att det finns risk för större ojämlikhet i vården som en effekt av vårdvalet. Jag har kontaktat Mio och bett att få hennes avhandling så jag kan skapa mig en mer detaljerad bild över den intressanta och viktiga forskning som hon presenterar.

Henrietta Lacks - död 1951 men fortfarande vid liv

2012-01-21T21:09:00.002+01:00

Henrietta Lacks dog av livmoderhalscancer 1951. Trots detta har jag ofta kommit i fysisk kontakt med henne under mina år som biomedicinsk analytiker och som forskare. Eller rättare sagt, jag har kommit i kontakt med hennes tumörceller benämnda HeLa-celler. Det är närmast ofrånkomligt i "min bransch". Denna odödliga cellinje har använts i drygt ett halvt sekel inom medicinsk forskning och diagnostik. Henrietta Lacks kunde inte ana det, men hennes cancerceller har använts i mer än 60 000 publicerade forskningsstudier. Med tanke på att ett provrör HeLa-celler idag kostar 279 dollar så svindlar tanken på vilka intäkter Henrietta Lacks celler skulle ha kunnat inbringa till hennes fattiga familj. Men nu var det så att hennes läkare aldrig frågade om lov. Inte heller patenterade han dessa HeLa-celler. Det kanske ändå hedrar honom på något sätt, eller?

Trots att Henrietta Lacks alltså har varit död i 60 år så är hon idag högaktuell, på flera sätt. En starkt bidragande orsak är boken Den odödliga Henrietta Lacks (The Immortal Life of Henrietta Lacks), skriven av Rebecca Skloot, som recenserades i bl a DN i höstas. Anledningen till att jag idag skriver detta inlägg på bloggen är att Karin Johannisson i dagens DN, med anledning av boken, drar paralleller mellan Henrietta Lacks och den nu aktuella frågan om superprojektet Life Gene som stoppats av Datainspektionen eftersom det anses strida mot lagen.
Den grundläggande frågan är som jag ser det: Vilken rätt har samhället att utnyttja den enskilda människans organ och vävnader, i forskningens och vetenskapens namn? Vilket skydd har människan mot att ett godtroget samtycke missbrukas i kommersiella eller andra syften? Gränsdragningen mellan de etiska och juridiska reviren är hårfin, eller rentav överlappande.

Visst finns det behov av uppdaterad, förtydligande lagstiftning på området, t ex med anledning av Life Gene som utan tvekan har ett gott syfte och en fantastisk potential. Men, eftersom jag själv forskat, så har jag en förståelse för forskarnas välvilliga otålighet. Samtidigt tror jag att samma forskare måste tänka ett varv extra och vara beredda att ta ett större ansvar för den lilla människans eventuella framtida utsatthet, i form av ett blodprov eller en biopsi.

Med anledning av dessa tankegångar så är det nästan med en rysning jag tar del av Henrietta Lacks (!?) tänkvärda bloggkommentarer med synpunkter och reflektioner i dessa så viktiga frågor.

Det var timmar, inte dagar: Ljusning för oppositionen?

2012-01-21T15:20:00.000+01:00

Det var bara timmar, inte dagar som var räknade för Håkan Juholt som nyss vid en egen presskonferens hemma i Oskarshamn har meddelat sin avgång som Socialdemokraternas partiordförande.

En petitess i sammanhanget är att vår statstelevision, SVT, i sin extra rapportsändning inte klarade av att direktsända denna historiska presskonferens. Faktiskt pinsamt!
TV4 lyckades bättre.

Med historisk ovan menar jag bl a att Juholt inte ens hann sitta ett år som ordförande. Enligt Wikipedia (som tydligen uppdateras blixtsnabbt!) så VAR Håkan Juholt partiordförande mellan 25 mars 2011 och 21 januari 2012.

Innebär då detta den ljusning för oppositionen som jag - och flera med mig! - har efterlyst? Ja, det återstår att se. Det beror naturligtvis på vem som väljs till ny partiordförande för (S). Tills vidare tar Carin Jämtin över.

Carin Jämtin: "Håkan Juholt har lämnat"

2012-01-20T22:27:00.000+01:00

Jag har nyss titta på ett klipp från kvällens korta presskonferens med Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin och hon inleder med följande:

"Våran partiordförande, han har lämnat..."
Det låter som ett budskap som många väntat på om den politiska oppositionen ska få riktig luft under vingarna igen efter plågsamt långa månader av successivt alltmer urholkat förtroende..

Men Carin Jämtin fortsätter: "Han har åkt hem till Oskarshamn. Han behöver också vila sig, precis som vi allihopa."

Budskapet utåt är alltså att partiordföranden har fortsatt förtroende. Men - varför står han då inte själv där och meddelar det!? TV4-nyheterna hävdar att en central källa inom (S) har läckt att Socialdemokraternas Verkställande Utskott och Håkan Juholt kommit överens om att han måste gå, men att det kommer meddelas senare, under mer ordnade former.

Håhå jaja, vad ska man tro? Personligen tror jag att Juholts dagar är räknade och jag menar att det är bra för svensk politik. Oavsett vilka partisympatier man har så måste det finnas en balans. Oavsett vad man tycker så måste det alltid finnas en opposition som får den styrande majoriteten att hålla sig på tå. För Sveriges skull.
Håkan Juholt har inte hållit måttet.

Visst har det varit trevlig läsning den senaste tiden att Miljöpartiet klivit fram och tagit tätpositionen som oppositionsparti. Men som sagt, för svensk politik och för Sveriges skull så behövs - tyvärr? - mer än så.

Har du också fått brev från SSMF?

2012-01-20T00:29:00.001+01:00

Idag hade jag fått ett stort kuvert med ett trevligt brev från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning.
Strax före nyår skrev jag ju här på bloggen om att man kunde kontakta SSMF och ange vilken sjukdom man tyckte det var viktigt att det bedrivs forskning om (Behov av forskning om ME/CFS?). Jag, och ytterligare någon/några av mina bloggbesökare, skrev till SSMF och förklarade varför det brådskar med ökad forskning om ME/CFS.
Svaret ses nedan. Jag vet att företrädare för RME har skickat följdfrågor som kan vara viktiga att få svar på innan en ev ny ME/CFS-fond startas. Jag återkommer förmodligen om det så småningom.

Svaret från SSMF:

Ett stort tack för ditt intresse för Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning och vårtarbete för att stödja medicinsk forskning!

I dittsvar på vår vädjan om stöd till den livsviktiga svenska medicinska forskningenskrev du att forskning kring ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic FatigueSyndrome) låg dig extra varmt om hjärtat. ME/CFS, som man beräknar att ca35-40000 människor i Sverige lider av, kännetecknas av långvarig utmattning, ofta ikombination med andra symtom.

I dagläget ger Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning(SSMF) ekonomiskt stöd till över hundra olika forskningsprojekt men inget avdem handlar specifikt just om ME/CFS. För att ME/CFS och andra sjukdomar, däringen forskning i dag bedrivs av SSMF-forskare, ska bli föremål för framtidaforskning med stöd av oss krävs två viktiga komponenter. Den ena är att någraforskare ansöker om bidrag för forskning kring en specifik sjukdom - och attSSMF:s granskningsnämnd bedömer att denna forskning kan leda till viktigaupptäckter. Den andra är att det antingen finns medel för stöd till forskningkring denna sjukdom i en befintlig SSMFfond eller att någon/några skänker medeloch startar en fond för forskning kring just denna sjukdom.

Vill du starta en fond för forskning kring ME/CFS kan dugöra det genom ekonomiskt stöd till Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning.Du kan namnge fonden efter dig själv eller till exempel en nära anhörig. Villdu veta mer, kontakta oss på 08-33 50 61.

Svenska Säl1skapet för Medicinsk Forskning grundades redan1919 för att säkerstäl1a en livaktig svensk medicinsk forskning genom stöd tillunga medicinska forskare. Detta arbete är lika angeläget idag, nästan 100 årsenare. Utan våra bidragsgivare skulle detta arbete inte vara möjligt.

Urvalet av forskare som får stöd av SSMF görs av engranskningsnämnd sammansatt av högt kvalificerade forskare från landetssamtliga medicinska fakulteter - en garanti för att de testamenten, donationeroch gåvor som vi tar emot används på effektivast tänkbara sätt.

När du ger ekonomiskt stöd till Svenska Sällskapet förMedicinsk Forskning är det viktigt att veta att endast 5-7 procent av insamlademedel går till administrativa kostnader, att jämföra med många andra insamlingsorganisationersom ligger kring 15-20 procent.

Vänliga hälsningar

GöranMagnusson

Professor,ordförande i Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning

Dags för Forskningsberedningen igen!

2012-01-18T23:21:00.001+01:00

Imorgon torsdag är det dags för årets första möte i landstingets forskningsberedning igen. Från Miljöpartiets sida lägger vi fram två Särskilda uttalanden rörande dels förutsättningar för planerad utökning av utbildningsplatser på sjuksköterske-, läkar- och specialistsjuksköterskeprogrammen, dels rörande ett förslag att etablera samarbete med lärosäten i Stockholm för att öka kunskapen om offentlig upphandling inom landstinget. Det senare anmäls som ett övrigt ärende vilket egentligen tas upp direkt i Landstingsstyrelsen nästa vecka (ärende nr 6). Vi får se om ordförande Stig Nyman accepterar att vi tar upp det redan imorgon. Tanken måste ju vara att Forskningsberedningen ska göra rätt för namnet och förbereda konstruktiva förslag för landstingsstyrelsen, eller hur!?

Jag återkommer nog om de Särskilda uttalandena.

På kvällen måste jag avstå ett möte om kommunaliseringen av hemsjukvården eftersom jag prioriterar MP:s medlemsmöte hemma i Upplands Väsby. Vi får nämligen besök av kundvalskontorets (!) chef för äldreomsorgen. Det ska bli intressant som förberedelse för studiebesök i Väsbys äldreomsorg som jag tillsammans med några partikollegor ska göra om någon vecka.

Miljöpartiet, Vårdvalet och Vinsterna

2012-01-16T23:20:00.001+01:00

Ikväll har vi haft möte i MP:s landstingsgrupp. Gång på gång återkommer vi numera till intensiva diskussioner om vårdval och vinster. Det är en fråga vi inom kort ska diskutera i särskilt möte. Jag tror att vi inom MP under hela detta året behöver diskutera det fria valet inom inte bara vård utan även skola och omsorg.

Frågan om det fria valets positiva versus negativa effekter är oerhört komplex och jag försöker leta evidens för att slippa tycka så mycket.

Frågan huruvida vinster ska få plockas ut ur välfärden är i jämförelse desto lättare - tycker jag...

Änglar, skatteparadis och chips

2012-01-14T16:54:00.001+01:00

Jag kanske har fel men det känns som att politiker på senare tid beskylls allt oftare för att varar naiva. Jag är nog själv naiv i vissa avseenden, t ex när jag hellre vill ägna mig åt ideologi och politiska visioner om jämlikhet och ett hållbart samhälle framför det ständiga tugget om ekonomi där det bara tycks handla om att locka väljare med några hundralappar mer i plånboken.

Men sen finns det också en typ av politisk naivitet som jag tycker är närmast kriminell. Det jag syftar på är när den styrande alliansen (läs moderaterna) med förvånad min slår ut händerna och utropar:

"Vi såg inte hotet att några skulle berika sig! Vi tänkte inte på det..." (finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl angående den bortslumpade vårdcentralen Serafen)

"Det vi idag ser i termer av upplägg att man flyttar vinsten till skatteparadis är helt oacceptabelt" (finansminister Anders Borg med anledning av riskkapitalbolagens överföring av skattebetalarnas pengar till skatteparadis)

Som jag berört tidigare så vägrar jag tro att dessa - trots allt - mycket intelligenta politiker inte förstår hur kommersiella krafter verkar när de kommer in i vårt välfärdssystem.

Förresten, finanslandstingsrådet är ju sedan i höstas känd för att åskådliggöra pengasummor i chipspåsar (så att vanligt folk ska fatta?). Viktor Barth-Kron har räknat ut att stockholmarnas förlust på Serafen-affären motsvarar 1 072 222 chipspåsar (enmiljonsjuttiotvåtusentvåhundratjugotvå).

Det kallar jag lördagsmys!!!

Lite elakt dock. Det är egentligen sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt och tidigare finanslandstingsrådet Chris Heister, båda (M), som bär ansvaret för Serafen-affären.

För den som mot all förmodan undrar varifrån namnet seraf kommer så är det benämningen på den högsta kategorin änglar som med sina 6 vingar ska flyga omkring Gud och ropa helig, helig, helig.

Jag kan bara säga att det flödande läckage av skattebetalarnas medel som vi ser upprepade exempel på gör åtminstone mig heligt förbannad.

MP: Fel att upphandla tortyrvård som kommersiell verksamhet

2012-01-13T08:31:00.000+01:00

Med Svenska Dagbladet följer idag en annonsbilaga om Säkrare vård och omsorg - Patienten i fokus. På framsidan den brett leende socialministern, Göran Hägglund.
Patienten i fokus?
Nja, hur är det med det egentligen när Alliansen får styra? Stockholms landstings upphandling av vård för tortyrskadade har ju rönt stor uppmärksamhet då man valde bort Röda Korsets 26-åriga erfarenhet mot ett, måste man nog säga, oprövat kort. Att utsätta tortyrskadade för det experimentet känns inte riktigt som Patienten i fokus...

Därför är det med glädje jag i SvD läser ett inlägg på Brännpunkt där mina vänner i Miljöpartiet, Stockholms läns landsting, Yvonne Blombäck, Raymond Wigg och Helene Öberg skriver att det var Fel att välja bort Röda Korset. De menar att det hade varit bättre att, helt enligt regelverket, ingå fortsatt avtal med Röda Korset som en idéburen organisation, inte som ett kommersiellt företag.
Ett bra debattinlägg som utgör en balanserande motvikt till socialministerns självgoda min - Patienten i fokus!?

Revisionen släpper granskning av bristande vårdutbildning!?

2012-01-13T00:20:00.000+01:00

Stockholm växer så det knakar! Under förra året ökade Stockholms län med ca 38 000 personer. Det är 55% av hela landets ökning under samma period. Fantastiskt! Men också en stor utmaning att tillgodose det ökade behovet av samhällstjänster, t ex hälso- och sjukvård.

En av åtgärderna är att förbereda en utökning av antalet utbildningsplatser för sjuksköterskeprogrammet, men även för läkare- och specialistsjuksköterskeprogrammen. Detta innebär i sin tur att Stockholms läns landsting (SLL) måste förbereda sig på att ta emot ännu fler studenter i vården. Att tillgodose behovet av kliniska utbildningsplatser (verksamhetsförlagd utbildning, VFU) är på sätt och vis en utmaning redan idag, i det kontinuerligt föränderliga vårdlandskap som Stockholms län erbjuder.

Jag är en imponerad påhejare av landstingsrevisorerna som förefaller ta sitt viktiga uppdrag på stort allvar, dvs ständigt kritiskt granska vad vi de facto får för våra skattepengar. Av den anledningen, tillsammans med vad jag beskriver ovan, så är det med viss förvåning och besvikelse jag läser följande information från landstingsrevisionen:

Kompetensförsörjning inom sjukvården (2.5)
I ett sjukvårdssystem med en ökande mångfald av utförare blir det allt viktigare att landstinget som sjukvårdshuvudman har ett samlat grepp om specialistförsörjningen i länet vad gäller såväl läkare som sjuksköterskor. Revisionen har tidigare konstaterat att sjukvårdshuvudmannaansvaret inom personalförsörjningsområdet behövde förtydligas och att det fanns brister i den övergripande styrningen och uppföljningen av området. Exempelvis har privata vårdgivare inte omfattats av behovsprognoser och underutnyttjats när det gäller utbildningsplatser. Projektet är en uppföljning och fördjupning av tidigare granskning med fokus på konsekvenser av många utförare, pågående utveckling av vårdvalsmodeller med fri etablering samt ny upphandling av S:t Görans sjukhus för länets läkar-/sjuksköterskeutbildning.

Revisorerna i revisorsgrupp II har beslutat att ett projekt inte ska genomföras med ovanstående inriktning.

???

Är detta en konsekvens av den minskade revisionsbudgeten som den borgerliga majoriteten drev igenom?

Amnesty och jag släckte ned Guantánamo!

2012-01-11T19:57:00.000+01:00

Tidigare ikväll besökte jag Stureplan för att delta i Amnestys kampanj mot Guantánamofängelset.Genom att bidra med en elektronisk namnteckning så släckte jag ned fängelset, tyvärr bara symboliskt, på den stora ljusväggen. Samtliga namnteckningar ska Amnesty vidarebefordra till president Obama inför hans stora tal i slutet av denna månad.

Amnesty bjöd på popcorn också! Det blir gott till Homeland ikväll...

"Popcornbaljan" bar naturligtvis på ett budskap. Du som i din smartphone har en QR-läsare (nedladdningsbar app) kan använda den nedan.

Skammens jubileum - Guantánamo

2012-01-11T09:09:00.000+01:00

På flera håll uppmärksammas nu det sorgliga och upprörande 10-årsjubiléet av fånglägret Guantánamo. Där förvarar demokratins förkämpe (?) USA fortfarande hundratals fångar som i många fall är alltför torterade för att kunna släppas fria. Dessa fångar har suttit fängslade i åratal utan tydliga anklagelser eller någon tillfredsställande rättsprocess. President Barack Obama lovade att stänga Guantánamo men det löftet har han svikit.
Sannolikt var åtskilliga av Guantánamofångarna "på fel plats vid fel tillfälle". Idag är vi - med rätta - upprörda och oroade över de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Förhoppningsvis kan de anhöriga snart få hem dem igen, efter en benådning. Något liknande kan vi bara hoppas på, och fortsätta kämpa för, när det gäller Dawit Isaak.

Men vem upprörs och kämpar för Guantánamofångarna?
Ja, åtminstone Amnesty som idag mellan kl 15 och 19 anordnar en aktion på Stureplan i Stockholm. Kanske ses vi där?

"Vad är det för dag idag?" - Paniken växer...

2012-01-09T19:49:00.001+01:00

När M kom hem från jobbet ikväll så frågade hon glatt "Du vet väl vad det är för dag idag?"

Intensiv tystnad

Vad har jag missat!?

Bröllopsdag? Nej!

Förlovningsdag? Nej! (förresten, det hoppade vi ju över...)

Födelsedag? Nej!
Namnsdag? Kanske...

Med ett stort leende räddar hon mig.
"Det är ju Meatfree Monday!"

???

"Det blir vegetarisk pytt på zucchini, svamp, äpple, salladslök och rosmarin. Stekt ägg till. Sunny side up för dig! Till efterrätt fruktsallad."

M påminner mig om att det är Meatfree Monday!?
Nu finns det hopp för världen!

Med förtjusning börjar jag omedelbart skala apelsin och banan till en mumsig fruktsallad som även kommer att innehålla äpple, clementin, hasselnötter och russin. Som sagt: Mums!

Alltfler tror på Miljöpartiet

2012-01-09T16:51:00.001+01:00

I senaste väljarundersökningen från Demoskop får MP 14,6% av rösterna, en ökning med drygt 3%. Med andra ord en riktig smakstart på nya året, men också en bekräftelse på att allt fler inser att det är MP som står för framtidens politik. Nu gäller det att i högre grad få med även landsbygden på det gröna tåget. Liksom tidigare så är MP starkast i storstäderna. Kanske även i New York!?

ME/CFS-debatt i landstinget

2012-01-08T17:16:00.001+01:00

Miljöpartiets interpellation om ME/CFS debatterades vid årets sista landstingsfullmäktige den 6 december.
Nedan återges debatten, som ett utdrag ur fullmäktigeprotokollet.

Tyvärr har i delar av protokollet ME/CFS skrivits på ett felaktigt sätt, vilket jag har korrigerat nedan.

§ 198 Bordlagd interpellation 2011:35 av Susanne Nordling (MP) om patienter

med kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS)

Anförande 34 Susanne Nordling (MP):
Fru ordförande, ledamöter och åhörare! Jag har lagt fram en interpellation om åtgärder inom Stockholms läns landsting för att på ett adekvat sätt möta behovet hos patienter med kroniskt trötthetssyndrom eller myalgisk encefalomyelit. Jag vill tacka Stig Nyman för svaret. Jag är ganska nöjd så till vida att det på fler punkter överensstämmer med det som vi har skrivit i interpellationen. Det vill säga att bemötandet av patientgruppen inte är bra, och du, Stig, skriver också att det bottnar i att kunskapen om sjukdomen är väldigt låg i vårt landsting. Målet i vårt landsting är världens bästa sjukvård. Det gäller också den här gruppen. Det betyder att vi måste vara offensiva och verkligen bygga verksamhet kring de här patienterna och det de behöver för att klara sig i sina liv. Vi har just nu en verksamhet på rehabmedicin på Danderyds sjukhus som under tre år har fått 18 miljoner. Men huvudfrågan handlar inte om själva bemötandet utan om brist på insatser för dessa patienter. 18 miljoner räcker tyvärr inte hela vägen. Vi har i dag ett problem därför att infrastrukturen saknas för dessa patienter. Det handlar om specialiserad utredning, diagnostik och vård av patienter med kroniskt trötthetssyndrom samt inte minst forskning. 18 miljoner räcker inte hela vägen. Man har rean infört remisstopp, trots att man ännu inte har varit verksamma i ett år, och de remisser som har kommit in fyller tre år. De patienter som inte har hunnit dit, vad ska vi göra med dem? Vi kan lätt åtgärda dessa brister, och i interpellationen lägger vi fram ett antal förslag. Vi måste säkra det här projektet långsiktigt. Vi måste få tillskott av kompetens till den här enheten. Det handlar om immunologi och neurologi. Ni kan till exempel läsa en artikel i Svenska Dagbladet i dag som visar på att infektioner ger påverkan på hjärnan. Därför måste vi lyfta in fler kompetenser på den enhet vi har. Det kanske inte var det bästa draget att lägga det på rehabiliteringsmedicin, utan vi borde kanske ha lagt det som en egen enhet, där vi för ihop specialisterna till patienterna. Men vi får utgå från den enhet vi har och jobba vidare. En av de frågor jag ställde blev inte besvarad, nämligen fråga 2: Anser du att projektet vid Danderyds sjukhus också ska ha ansvar för barn och unga med kroniskt trötthetssyndrom? Nu är begränsningen att man måste ha fyllt 18 år, så i dag finns det inga insatser för den gruppen. Hur ska vi jobba med dem?

Anförande 35 Landstingsrådet Nyman (KD):
Fru ordförande! Det här är en angelägen interpellation. Det är ett angeläget ämnesområde som behöver uppmärksamhet. Det har också uppmärksammats i ökande grad på senare tid. Det är inte alldeles enkelt att få till den för alla berörda på en gång. Det framgår också både av svaret och av frågeställningen. Utöver de 18 miljonerna har det under året tillförts ytterligare 2 för att remisstoppet, som uppträdde väldigt raskt, ska kunna minimeras och att fler ska kunna få del av hjälpen. Anledningen till att det inte finns svar på alla frågor är just att vi nu försöker finna en form för den här vårdens framtid. Jag tycker att det är angeläget att frågan förs in i arbetet med framtidsplanen för landstingets hälso- och sjukvård, där vi har ett ökat fokus på rehabiliteringsområdet. Sedan kan vi diskutera detaljer, om det är fel i bemötandet eller i något annat och om det är för lite resurser. Det viktiga är som jag ser det att det här arbetet nu har kommit i gång. Jag vill lova alla fullmäktigeledamöter inklusive interpellanten att vi har en ganska nära dialog med företrädare för patientorganisationen och på det sätet hämtar information. Till mitt svar vill jag också foga att det pågår ett utomordentligt intressant utvecklingsarbete i vården av patienter med de här bekymren vid Haukelands universitetssjukhus i Bergen. Det är inte bara Ullevål som har arbetat framgångsikt med de här frågorna, utan det är också Haukeland. Där pågår ett uppföljningsarbete, och det kommer en studie framöver. Dessutom ska det göras en jämförande studie internationellt för att se hur långt man har kommit på det här området i olika länder. Ett jätteproblem för dem som har den här sjukdomen är ju att den har kronisk karaktär. Det är svårt att hitta ingångarna som ger omedelbara svar. Det viktiga är att det finns resurser att ta emot patienterna och en ökad kunskap om den här sjukdomens innehåll och hur man kan behandla den. Det finns mycket mer att utveckla där, har jag förstått. Vi får nog nöja oss med det här svaret. Jag tänker inte prestera något svar på fråga 2 i dag. Den kan möjligen komma i samband med det fortsatta arbetet med framtidsplanen för hälso- och sjukvården, men det är vanskligt att ställa ut löften utöver det som jag har angett i svaret.

Anförande nr 36 Landstingsrådet Wigg (MP):
Fru ordförande! Tack, Stig, för ett ganska utförligt svar! Du är inne på en ganska viktig fråga. Vi ska ju inte uppfinna hjulet på nytt. Det pågår forskning vid två sjukhus i Norge, och även på andra håll i världen pågår forskning som är kopplad till de immunologiska frågorna. Det är kanske där som nyckeln ligger. Det viktiga här är att följa omvärldens forskning och inte hitta egna lösning såvida man inte upptäcker något nytt. I Norge har man nu upptäckt att en behandling med cytostatika kan ge resultat för vissa. Det är viktigt. Nu är detta ett projekt. 2001 lade man under den borgerliga alliansens ledning ned en mottagning vid Huddinge sjukhus för just den här patientgruppen. Det var nog ett misstag att göra det. Nu är det projekt som löper några år, och den här patientgruppen är i en väldigt utsatt situation. Det är viktigt att man säkrar den här mottagningen så att den får utvecklas och så att den får ligga vid ett sjukhus, för detta är fråga om högspecialiserad vård. Det är ett sjukdomsfält där vi i dag inte har alla svaren. Man talar mycket om att i framtiden lägga ut rehabiliteringen, och det kan nog vara bra i många fall, men just i det här fallet bör mottagningen för ME/CFS befinna sig inom den högspecialiserade vården. Jag vill också lyfta fram patientsäkerhetsperspektivet. Det finns ett starkt önskemål från dessa hårt drabbade patienter om att få sjukvårdsplatser. De behöver ett antal platser där man kan få ligga och inte belasta anhöriga och andra. De anhöriga hamnar ofta i en ohållbar situation socialt och ekonomiskt när de här patienterna är sängbundna i mörka rum. Det behövs sjukvårdsplatser på sjukhusen som är kopplade till de här mottagningarna. Självklart har vi inte svaret på frågan om barn och unga, men jag hoppas att vi kan vara överens om att de ska tas om hand inom den här enheten och att man på något sätt måste se till att det finns ett bemötande också för dem. Det är än mer fruktansvärt att hamna i den här situationen i början av sitt liv. Då ska man inte behöva bollas runt i sjukvårdssystemet. Den fokusrapport som landstinget självt tog fram i den här frågan pekar på att detta inte bara gäller ME/CFS patienter utan att det sammantaget finns 30 000–40 000 patienter med oklara diagnoser i vårt landsting. De bollas runt och får inte rätt bemötande. Förutom patientens eget lidande innebär det ett ekonomiskt lidande för landstinget.

Anförande nr 37 Jessica Ericsson (FP):
Personligen tycker jag genuint illa om uttrycket att man måste vara frisk för att orka vara sjuk, men när det gäller den här gruppen får man ha förståelse för att det mycket väl kan kännas så. Många har bollats fram och tillbaka mellan olika vårdgivare. Många har mötts av misstro, fördomar och dåligt bemötande. Att behöva bli misstrodd när man mår som sämst och behöver hjälp lägger naturligtvis ytterligare sten på bördan. Det är inget som någon borde behöva mötas av, speciellt inte om man har kraftiga fysiska och psykiska begränsningar, vilket många av dessa patienter har. Vi har fortfarande väldigt begränsad kunskap om sjukdomen som sådan. Vi har svårt att fastställa diagnosen. Vi vet inte vad som ligger bakom den eller hur sjukdomen bäst ska behandlas. Vår bristande kunskap är ett jätteproblem. Den verksamhet som bedrivs på Danderyd är därför oerhört viktig – så viktig att den nu har tillförts ytterligare 2 miljoner för att kunna fortsätta sitt arbete med att samla in kunskap och bygga upp evidensbaserade metoder för att hjälpa patienterna och kunna diagnostisera patienterna på ett bra sätt. Interpellanten efterfrågar speciefika åtgärder, behandlingsformer och bemanning. Jag satt och funderade lite grann: Är detta verkligen vårt arbete? Ska vi gå in och pilla i sådana här detaljer? Det gäller speciellt i ärenden där vi inte har kompetens att avgöra vad det är som behövs. Jag tycker inte det. I det här fallet bör vi lämna över till specialisterna att se på hur man ska arbeta för att bästa komma till räta med patienternas besvär. Det är de som har kompetensen, och de kommer att bygga upp ännu mer kompetens. Vi ska inte vara klåfingriga. Organisationen får vi ordna när vi är redo för det, men i första hand handlar det om att låta specialisterna göra det de är bra på. Vår uppgift är att skapa förutsättningar.

Anförande nr 38 Landstingsrådet Sevefjord (V):
Ordförande! Jessica Ericsson ifrågasätter om det är vår uppgift att lämna förslag på hur man ska utveckla den här vården och att vi ska överlämna det hela till specialisterna. Problemet är bara att vi inte har så mycket specialister. Vi håller på att bygga upp en kompetens inom det här området nu. Där tycker jag faktiskt att vi politiker kan ta åt oss, för vi har under många år drivit på i denna fråga. Det gäller både den rödgröna alliansen, som drev fram att man skulle ta fram en fokusrapport om den här patientgruppen, och man lämnade sedan över arbetet till den borgerliga alliansen, som har fortsatt att jobba med detta. Vi har kommit en bit på väg, men vi har fortfarande alldeles för få specialister. Den verksamhet som en gång fanns vid Huddinge sjukhus lades ned just för att det fanns för få specialister. Den som kunde just det här området lämnade verksamheten och gjorde andra saker. Då fanns det ingen som kunde ta över. Nu håller vi på att bygga upp detta, och jag säger ”vi”, för jag tycker att vi gör det gemensamt i både majoriteten och oppositionen, med öppnandet av den här enheten vid Danderyds sjukhus och det treåriga projektet. Det händer en massa saker. Vi har också börjat ta till oss vad som händer utanför Sveriges gränser, bland annat i Norge, där det händer en massa spännande saker. Där har man lyft den här frågan, och den har till och med debatterats i Stortinget i Norge. I den debatten sade man bland annat att man måste åtgärda de nästan hälsomässiga övergrepp som begåtts mot en del av denna patientgrupp genom åren. Man sade också att det är en patientgrupp som har blivit misstrodd och felbehandlad och stämplad med fel diagnos under många år. Det är alltså inte bara vi som har haft undermålig vård för denna patientgrupp och inte sett dess behov. Nu är vi på väg och det händer positiva saker, även om jag håller med interpellanten om att vi fortfarande har mycket kvar att göra. Det är två saker i svaret som jag vill ta fasta på som positiva. Man ska göra en revidering av fokusrapporten. Det är en rapport som var klar för bara några år sedan, och att den redan nu behöver revideras visar att vi har tagit till oss mycket ny kunskap. Fokusrapporten har också delvis kritiserats av patientorganisationen. Det är också roligt att det nu har tillskjutits medel för att minska högen av väntande remisser. Jag tycker att vi så småningom borde utveckla det här projektet till en specialistmottagning – kanske den första i landet – och kanske till och med ett nationellt kompetenscentrum så småningom . Detta kommer dock att ta tid.

Anförande nr 39 Susanne Nordling (MP):
Tack, Stig, för din ärlighet och att du säger att du inte har något svar på fråga 2. Det betyder att vi har en grupp barn därute som inte får vård. De får ingen vård alls när de har den här problembilden. De får annan typ av vård, men inte för dessa problem. Du säger också att vi ska lyfta in rehabfokus. Tyvärr är många av de här patienterna så sjuka att all belastning och många rehablitieringsinsatser gör dem sjukare. I Norge har man kommit längre än vi, och där har man kommit fram till att man måste ta fram specialanpassade sjukhussängar. Det handlar om rummen och om ljud och ljus. Allt sådant försämrar för patienterna. Det ska vara ljudlöst och mörkt och det ska inte finnas några dofter eller kemikalier. Det gäller också material i sängkläder och så vidare. Det betyder att de inte kan läggas i vilken sjukhussäng som helst. Hembesök förekommer i viss utsträckning i dag, men det räcker inte till och täcker inte behovet. I dag är de hänvisade till vanliga sjukhussängar. Det går inte. Man får inte gå in och ut ur rummet, för det gör patienten sämre. Man måste välja tillfällena försiktigt. Visst kan jag vara tillfredsställd med att vi har en gemensam problembild, men jag är inte nöjd med den vård som ni i majoriteten erbjuder dem i dag. Dessa människor far väldigt illa. De kan inte vända sig till en vårdcentral, och de kan inte vända sig till vilken enhet som helst på sjukhuset. Vi måste verkligen tänka efter hur vi skyddar dem. Det är bra att vi ska göra en översyn av fokusrapporten, men vi måste ta hand om dessa patienter nu. Om vi inte kan ge vård kan vi kanske ge omvårdnad. De kan komma till oss och få omvårdnad, för de klarar knappt av att ta hand om sig själva i det dagliga trots att de är hemma.

Anförande nr 40 Landstingsrådet Nyman (KD):
Fru ordförande! I den här typen av debatter skulle man önska att det fanns ett enda problem i singularis, men behoven är stora på väldigt många områden. Jag tycker att det är bra att vi kan hålla det här samtalet i en hovsam ton. Visst är det ett projekt som pågår, men det finns många exempel på projekt som har lett till något alldeles fantastiskt. Det finns anledning att knyta hopp till det arbete som har inletts på Danderyd. Jag kommer i slutet av veckan att träffa Per Julin, som är verksamhetsansvarig, och fördjupa mig ytterligare i detta. Vi ska också diskutera formerna för en reviderad fokusrapport. Det råder ingen tvekan om att det kommer ny kunskap ganska raskt, inte minst genom förebilderna från Norge. Vi ska också se närmare på förutsättningarna för barn och unga. Jag har ingen uppgift om hur många det kan röra sig om, men det är ett stort antal invånare i länet som behöver hjälp med sin sjukdom inom den här diagnosen. Norge har nämnts flera gånger Det är intressant att fördjupa sig i detta. Vi kommer att fördjupa oss ytterligare i det arbete som pågår vid Ullevål i Oslo och Haukeland i Bergen, och tillsammans med Per Julin ska vi se om vi kanske kan bjuda in till ett seminarium om detta framöver där vi får fördjupa oss dels i nedskrivna rapporter, dels få en muntlig redovisning. Jag vet att det finns ett tydligt åtagande från Helsedepartementet i Norge när det gäller just den här patientgruppen. Ända sedan den här frågan aktualiserades för mig för mindre än ett år sedan har jag försökt hålla en öppen kontakt med både patienter och närstående för att få direktinformation. Det som är både skrämmande och fascinerande är att det finns så många olika varianter när det gäller hur man upplever sin sjukdom. Det är en diagnos, men den tar sig många olika uttryck. Det är ett oerhört lidande för både patienter och närstående. Därför är det ett angeläget område som vi måste prioritera framöver. När det gäller var saker och ting ska lokaliseras, i vilken form och hur de ska bemannas får vi återkomma till. Jag är också väldigt angelägen om att understryka behovet av en ny fokusrapport. Den förra har ju kommit att bli en förebild för stora delar av landet. Det har väl inte varit till lycka överallt. Jag har fått signaler från andra delar av landet i det avseendet. Det finns alltså förhoppningar på den nya fokusrapporten också utanför Stockholms län.

Anförande nr 41 Landstingsrådet Wigg (MP):
Fru ordförande! Tack, Stig! Jag tycker också att det är bra att vi har en bra ton i den här debatten. Jessica Ericsson från Folkpartiet var uppe och sade att man ska vara frisk för att orka vara sjuk. Det är precis det som är problemet för bland andra den här patientgruppen. Tyvärr har fokusrapporten – som är bra i vissa avseenden men oklar i andra – använts av Försäkringskassan för att skjuta patientansvaret ifrån sig. Många har vittnat om att det är problematiskt att man använder fokusrapporten mot dem. Det är därför bra att det sker en revision. Det är också självklart att den här specialistmottagningen måste ligga på ett sjukhus med nära koppling till forskning och utveckling. De vårdplatser som Susanne talade om måste komma till stånd ganska snart. Det måste också bli utökade hembesök. Det viktiga är att projektet nu inte bara avslutas och patienterna faller ur systemet. Man måste hitta en utvärderingstid och permanenta en fortsättning av verksamheten innan projekttiden går ut.

Anförande nr 42 Susanne Nordling (MP):
Jag är glad över intresset för ett nära samarbete med Norge. De har i alla fall kommit så långt att de har inrättat ett nationellt centrum, och de har experter och co-workers med som faktiskt har svensk anknytning. Det finns en immunolog från Karolinska som är där liksom en professor från Uppsala. Kunskap finns alltså hos oss. Det måste också betyda att vi låter projektet utvecklas så att kunskapen knyts in i det. Immunologi ingår i dag inte i projektet. Jag hoppas att neurologin och immunologin får följa med in i projektet. Jag hoppas också att vi kan jobba vidare med den här patientgruppen. De är värda att vi tar dem på allvar.

Myndigheten för Vårdanalys - Juvel eller Sisyfos-sten?

2012-01-08T13:28:00.000+01:00

Idag såg jag i morgontidningarna att den nya Myndigheten för Vårdanalys (MYVA?) annonserar efter en granskningschef. Jag som är lite språkpolis (det kommer jag nog få äta upp..) reagerar genast på de onödiga avstavningarna i annonsen: myn-dighetens, för-måga, struktu-rerad. Det är Poolia som fått rekryteringsuppdraget. Hoppas det taff-liga annonsskrivandet inte är ett dåligt omen för rek-ryteringen.

Denna nya myndighet har till uppgift att ur ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvård, tandvård samt verksamheter i gränssnittet mellan vård och omsorg. Ett nog så viktigt och grannlaga uppdrag. Med tanke på att alliansregeringen snarare varit inne på att lägga ner myndigheter (Arbetslivsinstitutet, Djurskyddsmyndigheten, Internationella Programkontoret?) så kan man undra lite varför Myndigheten för vårdanalys behövs när vi redan har Socialstyrelsen (som skulle kunna få ett utökat uppdrag)? På den frågan svarar den nya myndighetens chef Fredrik Lennartsson:
- Vi ska ha en mer oberoende roll. Och vår uppgift är att särskilt fokusera på patient-, brukar och medborgarperspektivet. Socialstyrelsen behöver också analyseras och granskas.

Nåväl, visst kan Myndigheten för vårdanalys bidra med både intressant och viktig information om hur svensk vård och omsorg är och framförallt hur den kan bli bättre. Kanske inte minst när det gäller glappet/övergången mellan landstings- och kommunal vård.

Samtidigt anar jag att denna myndighet har fått ett sisyfosuppdrag, dvs OM och i så fall HUR myndighetens alster kommer till användning på ett bra sätt. Jag anar också att det kan bli en turbulent inkörningsperiod på några år. Egentligen blir jag inte alls förvånad ifall den borgerliga regeringen hinner sälja ut myndighetens uppdrag till privata entreprenörer! Lite som med Bilprovningen!?
Vårdanalys AB, ägt av ett riskkapitalbolag på Guernsey...

Dödad av julskinkan eller vården? Om patientsäkerhet och bemötande

2012-01-07T14:00:00.001+01:00

Ingrid skulle ta bort nätet från julskinkan och råkade skära sig i handen. Några dagar senare var Ingrid död. Hon hade drabbats av sepsis, blodförgiftning, men då hennes make Bengt-Åke tar med henne till akuten i Lund så följs detta av en serie misstag: provsvar missas, övervakningsutrustning finns inte, vitalparametrar kontrolleras inte, viktig information förmedlas inte mellan läkare, ansvarsfördelning följs inte, omprioritering görs för sent, ingen tänker på att det kan handla om sepsis trots att Ingrid blir allt sämre. När man väl har ställt diagnosen så informeras inte Bengt-Åke om hur allvarligt läget är, vilket bidrar till att han inte finns vid Ingrids sida när hon dör.

Detta autentiska patientfall beskrivs i senaste numret av Vårdfokus med anledning av att den nya Patientsäkerhetslagen fyller 1 år. Bengt-Åke har gjort en egen anmälan till Socialstyrelsen samt en polisanmälan. Det framgår inte av artikeln om sjukhuset gjort en egen Lex Maria-anmälan. Socialstyrelsen ser inte anledning till indragen legitimation för någon enskild, men riktar skarp kritik mot sjukhuset som i efterhand har vidtagit flera åtgärder för att förbättra rutinerna och därmed öka patientsäkerheten. Polis och åklagare har lagt ner förundersökningen med hänvisning till Socialstyrelsens utredning.

Bengt-Åke som inte tycker sig ha fått de svar han vill ha, har överklagat besluten. Han vill att någon ställs till svars och får ett straff.

I reportaget uttalar sig också de ansvariga på sjukhuset. Chefen för akutdivisionen gör en klok reflektion: "Ibland ägnar vi oss kanske för mycket åt ingående, ofta tekniska förklaringar, när patient och närstående i själva verket vill ha en bekräftelse på att deras känsla av att vara arga och upprörda är berättigad."

Det är inte svårt att sympatisera med Bengt-Åke i detta fallet, och vi måste naturligtvis sträva mot att, så långt det är möjligt, minska ödesdigra misstag i vården. Som landstingspolitiker ser jag det som avgörande att vårdpersonalen har rätt bemanning, antals- och kompetensmässigt, så att man har möjlighet att arbeta efter de rutiner och regler vi har idag. Men också att personalen har möjlighet att följa upp, utvärdera och förbättra rutinerna. Att peka ut syndabockar kommer knappast någonsin att bidra till detta förbättringsarbete. Däremot så måste nog vården bli bättre på att bemöta även de anhöriga så att inte nya problem, och kanske ny ohälsa, skapas. Det anar vi nog alla hur utdragen sorg, frustration och bitterhet kan påverka hälsotillståndet hos en människa.

Cogito - Om välfärd och vinster

2012-01-05T11:37:00.000+01:00

En MP-kollega, Annika Hjelm, har skrivit en bra ledare om välfärd och vinster på tankesmedjan Cogitos hemsida: Efter Carema

En kommentar på sidan menar att MP är medskyldigt till det system vi har idag, och bortsåg från varningar. Det kan ligga viss sanning i det. Desto viktigare att MP bidrar till en konstruktiv debatt om hur vi på bästa sätt tryggar framtidens välfärd. Då behövs varje skattekrona till det den är ämnad.

Sveriges sämsta hemtjänst

2012-01-05T09:49:00.000+01:00

Jag sitter i produktionsstyrelsen i Upplands Väsby och trots namnet så är det ju den politiska nämnd som ansvarar för utförandet av den kommunala välfärden, bl a den hemtjänst som fortfarande bedrivs av kommunanställda. Mer än 50% av hemtjänsten i Upplands Väsby drivs idag av privata företag. Det behöver inte vara ett problem, men en kvalificerad gissning är ändå att helhetsbilden av hemtjänsten blir mer komplex. Som jag diskuterat i tidigare inlägg så kan man ana att några av de äldre får riktigt bra service medan några får mindre bra service jämfört med tidigare. Med andra ord, spridningen ökar sannolikt samtidigt som det blir svårare att kontrollera kvaliteten totalt.

För några veckor sedan publicerade Socialstyrelsen en rapport med namnet Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? där man genom en omfattande enkätundersökning mätt s.k. Nöjd-Kund-Index (NKI) bland äldre. I den framgår att 6 av de 12 sämsta kommunerna/stadsdelarna ligger i Stockholms län. På delad sistaplats ligger Oxie i Malmö samt Älvsjö i Stockholm. Det är väl så att Stockholm sticker ut på ett sådant sätt att det är här som privatisering av välfärd kommit längst inom olika områden (vård, skola och omsorg). Älvsjö, som alltså får bottenbetyg i Socialstyrelsens undersökning, har 24 privata utförare av hemtjänst. Man har inte kvar någon kommunal hemtjänst.

Utan att dra några överdrivna växlar på dessa enkätresultat så vågar jag ändå konstatera, i likhet med den numera beryktade SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser, att vi fortfarande saknar tydliga belägg för att vi genom ökad konkurrens och privatisering får en välfärd av högre kvalitet. Snarare pekar bevisen istället i motsatt riktning?

Det största frågetecknet som jag ser det, med ökad konkurrens i välfärden, är vad det innebär för spridningen, dvs om den riskerar att leda till ökad ojämlikhet (vissa kan få det bättre men fler får det samtidigt sämre)?
I Socialstyrelsens rapport nämns att resultatet generellt sett legat ganska jämnt i 2008 och 2010 års undersökningar jämfört med de senaste resultaten för 2011. En aspekt som jag saknar (eller missat i rapporten?) är huruvida just spridningen har ökat vilket ju ändå kan innebära att medelvärdet ligger på samma nivå som tidigare. Jag har skickat den frågan till rapportens författare och avvaktar svar.

Klimatsmart mat så klart!

2012-01-04T23:59:00.000+01:00

Jag erkänner: Jag kan uppskatta en blodig biff. Gärna med ett glas italienskt rött till. Men jag ser ingen motsättning i att kunna njuta av en god köttbit och att också kunna njuta av en god vegetarisk måltid.

Av mycket goda skäl försöker jag öka inslaget av det senare i mitt liv:

Köttkonsumtionen i Sverige har ökatmed 40 % sedan 1990.
Världscancerfonden menar att entredjedel av världens cancerfall kan förebyggas med en mer hälsosam livsstilvilket innebär en kraftigt minskad köttkonsumtion.
Världens tyngsta folkhälsoinstitut,John Hopkins Bloomberg School of Public Health, stödjer kampanjen MeatlessMonday med syftet att bekämpa cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes ochfetma.
Framställningen av ett kiloanimaliskt protein kräver10 till 20 gånger mer energi än framställningen av ettkilo vegetabiliskt protein med fullgott proteininnehåll.
Så mycket som en tredjedel av svenskens klimatpåverkan kommer från maten, enligt Naturskyddsföreningen, och en betydande del från just köttproduktion.

Miljöpartiet i Stockholms Läns Landsting har lagt en motion i landstingsfullmäktige i syfte att minska andelen kött i landstingets måltider. Detta utifrån konceptet Meatfree Monday, dvs köttfri måndag.

Det nästan lustiga är dock att företrädare för andra partier, främst de borgerliga, både på landstings- och kommunal nivå med näbbar och klor ska försvara "valfriheten". Ungefär som att demokratin skulle gå under om det inte finns någon kötträtt på menyn på måndagar!?

Nä, som sagt. Av solidaritet med jordklotet och våra medmänniskor - kanske även med djuren? - så bör vi övergå till mer vegetariskt på tallriken. Och det behöver ju inte vara negativt! Ekokocken Ulrika Brydling ger idag tips om hur man kan tänka nytt när man ska handla och laga mat.

Idag är det onsdag, men jag valde ändå följande middagsmeny:
Jag kokade röda linser, quinoa och matvete. Fyllde på med lite grönt (några endiv- och salladsblad), några osttärningar, nötter, solrosfrön och skurna torkade aprikoser. En rejäl klick grekisk yogurth med lite rivet citronskal ovanpå. Supergott, mättande och fräscht! Vegetariskt behöver definitivt inte vara en uppoffring. Tvärtom!

Om jag och M unnar oss en biff i helgen så kommer även den smaka så mycket godare än annars!

”Senast jag var glad var när jag fick alla rätt på engelskaprovet"

2012-01-03T23:42:00.000+01:00

Jag valde ett någorlunda positivt citat ovan istället för "ibland så vill jag bara ta livet av mig". Båda citaten är hämtade ur Rädda Barnens rapport Ung Röst 2011 - Stockholmsrapporten, en rapport som är viktig läsning för politiker såväl som föräldrar och skolpersonal m fl. Jag uppmärksammade rapporten genom ett inlägg i nyårsaftonens Dagens Nyheter: Politikerna måste ta de ungas oro på allvar.
Nedan några exempel på vad rapporten tar upp.

Psykisk ohälsa
Det senare citatet ovan finns i avsnittet om psykisk ohälsa. Bland unga, främst bland flickor, så har den psykiska ohälsan blivit ett allt större problem de senaste decennierna. Det tycks speglas i enkätsvaren:

• 28 % av flickorna respektive 13 % av pojkarna oroar sig för att bli deprimerade (20 % av alla).
• 17 % av flickorna respektive 6 % av pojkarna oroar sig för att få ätstörningar (12 % av alla).
• 45 % av flickorna respektive 17 % av pojkarna upplever kropp/vikt/utseende som stressande
(31 % av alla).
• 16 % av flickorna respektive 9 % av pojkarna oroar sig för att skada sig själva (13 % av alla).
• 12 % av flickorna respektive 9 % av pojkarna oroar sig för att ta livet av sig (11 % av alla).

Få barn känner till Barnkonventionen
• 62% har inte hört talas om Barnkonventionen och 67 vet inte något om vad som står i Barnkonventionen
• 32% svarar att varken läraren eller någon annan vuxen har pratat med klassen om Barnkonventionen det senaste året. Det finns dock skillnader mellan de olika stockholmskommunerna. I Botkyrka svarar 76% att de inte har hört talas om Barnkonventionen medan det i Nacka är 35% som inte har hört talas om Barnkonventionen. Hursomhelst så tycks det vara en tydlig signal, inte bara till skolorna, utan till oss alla att i högre grad uppmärksamma Barnkonventionen i olika sammanhang, t ex när det ska fattas beslut som berör barnen.

Kollektivtrafiken
27% av barnen i Stockholm känner sig otrygga i kollektivtrafiken kvällstid. Särskilt flickorna känner sig rädda. Rädda Barnens tre Stockholmsdistrikt vill bjuda in SL och ansvariga för kollektivtrafiken i Stockholms län till ett samtal om vad som kan göras för att skapa en trygg offentlig miljö för barn och unga. En god idé tycker jag. Ett sådant möte kan förhoppningsvis hållas redan i inledningen av 2012.

Ung Röst 2011 - Stockholmsrapportens enkätresultat i sammanfattning:

62 % har inte hört talas om Barnkonventionen
62 % svarar att varken läraren eller någon annan vuxen har pratat med klassen om barnets rättigheter det senaste året
56 % oroar sig för att misslyckas i skolan
62 % upplever skolan som stressande
16 % oroar sig för att bli utsatta för våld från vuxna
8 % oroar sig för att bli utslängd hemifrån
18 % oroar sig för att familjens pengar inte ska räcka till det som behövs
20 % oroar sig för att bli deprimerade
27 % känner sig sällan eller aldrig trygga i kollektivtrafiken på kvällen
15 % av flickorna respektive 7 % av pojkarna av pojkarna känner sig sällan eller aldrig trygga i bostadsområdet på kvällen. Flickor är mindre trygga och mer stressade än pojkar.
71 % anser att deras möjligheter att föra fram sina åsikter till dem som bestämmer i kommunen är ganska små, mycket små eller helt saknas
77 % tycker att det är viktigt att politiker i kommunen och grupper av barn/unga träffas och diskuterar
91 % vill göra mer för att stoppa mobbning
81 % vill göra mer för att minska användandet av alkohol och droger bland barn/unga
79 % vill göra mer för att minska användandet av alkohol och droger bland vuxna
93 % ser positivt eller mycket positivt på framtiden för sin egen del

Som sagt, rapporten är viktig läsning för många av oss. Ta del av den på Rädda Barnens hemsida.

Min blogg läses över hela världen!?

2012-01-03T20:11:00.002+01:00

Nja, rubriken är en sanning med modifikation. Världskartan ovan har jag hämtat från det inbyggda statistikverktyget här på bloggen. Av kartan framgår att jag som förväntat har flest besökare i Sverige, men till min ödmjuka förvåning så tycks jag även ha en del läsare i USA och Ryssland. Ja till och med i Japan!

I tabellen nedan ses dagsnoteringarna för respektive land (siffrorna anger antal besök totalt på bloggen sedan starten i maj 2009).

Sverige 12 005

USA 2 516

Finland 361
Ryssland 233
Norge 172
Japan 129
Storbritannien 126
Tyskland 117
Danmark 83
Lettland 71

Vad jag också kan se i statistiken är fördelningen på operativsystem respektive webbläsare:

Det kan också - åtminstone för mig - vara kul att se "tillväxtkurvan" av besök (antal sidvyer) under bloggens existens:

Som synes så toppade jag i oktober 2011 med drygt 3100 besök under den månaden. Den dramatiska nedgången därefter beror delvis på att grafen visar även januari - som ju knappt inletts...

Nedan ses de mest lästa inläggen. Utan tvekan så är ME/CFS ett tema som lockar många engagerade besökare. Men annat kan också locka, t ex en sparkad Locum-chef vilket ledde till ett visst mediaintresse, vilket jag (och berörd MP-kollega...) inte var riktigt beredda på. Nåväl, det får anses vara historia nu.

"40 000 kan ha okänd sjukdom!" ME/CFS - den osynli...

22 aug 2011, 7 kommentarer

429 Sidvyer

Torsdag 6 oktober - en bra dag för Stockholms ME-p...

7 okt 2011, 7 kommentarer

415 Sidvyer

Locums VD fick sparken under MP-möte

19 nov 2010

297 Sidvyer

Skärgårdstur med säl, havsörn och medvind för MP

26 apr 2010

196 Sidvyer

En Norgehistoria: Är gåtan ME/CFS löst?

23 okt 2011, 3 kommentarer

136 Sidvyer

Länkande webbplatser, som lett in på min blogg, ses nedan:

3 881

976

763

745

gronabloggar.mpbloggar.se

534

www.777seo.com

347

www.googlecorrection.com

315

www.justforlaughsgags.tv

299

www.svd.se

286

me.forum24.se

284

Avslutningsvis:

Sidvyer, idag

Sidvyer, igår

Sidvyer, senaste månaden

2 024

Sidvyer, all historik

16 521

Politik handlar ju om att vilja något och att skapa opinion. Sociala medier blir allt viktigare som bärare av budskap. Följaktligen är det naturligtvis intressant att titta på besökarstatistiken. Samtidigt får man akta sig för att bli opportunistisk och bara jaga sidklick...

Frihet, Jämlikhet - Demokrati

2012-01-03T09:57:00.001+01:00

I SvD läser jag idag Karl Steinincks Understreckare Demokratin i ett tidevarv av motdemokrati. Utgångspunkt är tre böcker skrivna av Pierre Rosanvallon, professor i modern politisk historia vid Collège de France. I första stycket hävdas, förmodligen helt korrekt, att "Få människor som lever i demokratiska länder skulle vilja ersätta detta styresskick med något annat, men allt fler uttrycker missnöje med sättet på vilket de folkvalda representanterna utövar den makt de givits i allmänna val."

Det är denna utbredda skeptiska attityd som Pierre Rosanvallon valt att studera närmare i sina böcker.

I ett avsnitt skriver Steinick:
"Historiskt sett har jämlikhetstanken varit avgörande för den demokratiska utvecklingen eftersom demokratin vilar på politiska rättigheter som tillkommer alla i samma utsträckning. Franska revolutionen är en given utgångspunkt, men i dess samhällsomdaning kom idealen om frihet och jämlikhet snabbt i konflikt med varandra och den motsättningen präglade det politiska livet inte bara under 1800-talet, utan även efter det demokratiska genombrottet och den är i viss mån ännu levande.
I dagens politiska diskussion spelar jämlikheten en mindre roll, medan frihet har blivit ett dominerande begrepp. Ekonomiskt betydde jämlikhetssträvandena kamp för omfördelning och utjämning, men även på detta område har jämlikhet konkurrerats ut av frihet."

(Det är jag som har strukit under vissa ord/avsnitt)

Frihet handlar i mångt och mycket om individuell valfrihet; Att själv få välja vad jag vill lägga mina surt förvärvade pengar på istället för att "storebror" ska ta det mesta i skatt. Att själv få välja skola eller vårdcentral. Att själv få välja hur jag ska leva mitt liv.
Men jag menar att denna individuella valfrihet har ett pris som hela samhället får betala. Den stora frågan är vilket pris vi är beredda att betala för vår frihet? Priset kan möjligen vara i form av minskad jämlikhet och följaktligen minskad demokrati?

Jag har ju i tidigare inlägg diskuterat detta med (val)frihetsmedaljens eventuella baksida. I mina ögon så är den stora politiska utmaningen - lika komplex som viktig - att kombinera största möjliga individuella valfrihet med full jämlikhet.

Jag tror jag ska försöka införskaffa någon av Rosanvallons böcker, t ex Motdemokratin. Politiken i misstrons tid (utgiven av Tankekraft). Funderingar kring frihet, jämlikhet och demokrati fortsätter, inte minst ur ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv.

Studenter i vården ger ökad kvalitet

2012-01-02T17:05:00.001+01:00

Nu har vi gått in i ett nytt spännande år, 2012. Det känns som en stor del av 2011 präglades av debatten om bristande kvalitet i vård, skola och omsorg. Redan i april hävdade jag i ett blogginlägg att Studenter räddar patienter. Min grundinställning är att hälso- och sjukvården ska vila på tre ben: Vård, Utbildning, Forskning. Om något av benen försvagas eller tas bort så minskar förutsättningarna för en långsiktigt hållbar sjukvård.
Vi måste utbilda framtidens kvalificerade vårdpersonal. Vi måste ständigt utveckla vården genom att bedriva och tillämpa forskning i verksamheten.

I Dagens Medicin för jag fram samma tankegångar i inlägget Studenter i vården ger ökad kvalitet. Som jag skriver där: Om man har nöjda studenter i verksamheten, då har man också nöjda patienter (eller brukare om det rör kommunal omsorg).

Svenskt Näringsliv vilseleder om stockholmsopinionen?

2012-01-02T11:18:00.000+01:00

Strax före midnatt igår meddelade Newsmill att mitt inlägg hade publicerats där jag kommenterar och kritiserar Svenskt Näringslivs och Almegas sätt att tolka och presentera en specialbeställd enkätundersökning rörande bl a stockholmarnas syn på vård och skola. Jag hade gett inlägget rubriken "Svenskt Näringsliv kokar soppa på en spik" men Newsmill valde att spetsa till det lite med rubriken "Svenskt Näringsliv vilseleder om opinionen om privata utförare". Det får väl passera.
Uppenbarligen har man beställt en ganska tafflig undersökning och sedan har man nästan slagit knut på sig för att uttolka resultatet i eget syfte. Inte helt renhårigt anser jag.

50 000 stockholmare har KOL utan att veta!?

2012-01-01T23:07:00.002+01:00

För några dagar sedan läste jag att "Vården missar tusentals fall av dödliga sjukdomen kol". KOL står för Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom. Strax efter fick jag ett brev från artikelförfattarna där de riktar sig till Stockholms landstingspolitiker med en uppmaning att öka antalet spirometriundersökningar på vårdcentraler i syfte att upptäcka fler KOL-fall. I artikeln hävdas att 50 000 stockholmare har KOL utan att veta om det.
Om det stämmer så kan säkert mycket onödigt lidande undvikas och åtskilliga liv förlängas med en effektivare KOL-screening.

Inom landstinget så är det SLSO (Stockholms läns sjukvårdsområde) som ansvarar för de landstingsdrivna vårdcentralerna. SLSO ska tydligen redan 2009 ha satt upp som mål att andelen spirometriundersökningar i förhållande till listade patienter ska vara omkring 10%. Tyvärr så ligger snittet för Stockholms vårdcentraler på endast 1% idag.

Det verkar som att det finns en obesvarad fråga här:
Varför utförs inte fler spirometriundersökningar i primärvården, i enlighet med landstingets egna uttalade mål?

En annan viktig fråga är naturligtvis: Hur får vi fler att sluta röka - eller låta bli att börja?

Årets sista dag - Tankar om det fria valet

2011-12-31T17:01:00.000+01:00

Årets sista dag har jag delvis ägnat åt att skicka in ett debattinlägg, som reaktion på ett annat. Igår läste jag nämligen i DN ett inlägg med rubriken Stockholmarna stöder fritt val av vård och skola. Det var Svenskt Näringsliv och Almega som stödde sig på en beställd enkätundersökning. Kruxet var dock att om man lyckades leta upp själva undersökningen så kunde man ha en del synpunkter på hur den tolkats och utnyttjats i artikeln.

När (om?) min kommentar publiceras så ska jag återkomma till detta. Mitt huvudbudskap var dock att frågan om det fria skolvalet respektive det fria vårdvalet är så pass viktig och komplex att den bör hanteras därefter. Ur det perspektivet så hade Svenskt Näringsliv verkligen kokat soppa på en spik, bara för att kunna basunera ut sitt budskap för mer privat skola och vård.

Nåväl, jag är självklart tacksam över att få leva i ett fritt, demokratiskt land med möjlighet att göra fria val, och i grund och botten så är det en fin tanke att det fria valet ska gälla även vård och skola. Det fria valet står ju inte heller enbart mellan offentligt eller privat utan det kan ju också handla om att välja mellan en kommunal skola och en annan kommunal skola, eller mellan en landstingsdriven vårdcentral och en annan landstingsdriven. Problemet är emellertid att det fria valet, utöver de positiva effekterna man upplever individuellt, förmodligen kan få negativa konsekvenser ur ett samhällsperspektiv. Jag har uppfattat att det kommer alltmer bevis för detta. Nedan försöker jag beskriva vad jag menar.

Jag har barn som gått/går i skola. Det finns bra skolor – och det finns mindrebra skolor. Om jag har möjlighet att välja skola till mina barn så väljer jagnaturligtvis som förälder att sätta barnen i den bättre skolan.Eftersom Skollagens portalparagraf, i princip ”lika skola för alla”, tyvärrinte är uppfylld så ser jag det som viktigt att kunna välja en bra skola tillmina barn.

Iblandblir jag eller någon i familjen sjuk och behöver vård. Det finns bra vård – ochdet finns mindre bra vård. Om jag har möjlighet att välja vård, för mig själveller mina anhöriga, så väljer jag naturligtvis den bättre vården. EftersomHälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, i princip "lika vård föralla", tyvärr inte är uppfylld så ser jag det som viktigt att kunna väljabra vård för mig och min familj.

Ur ett politiskt perspektiv anser jag emellertid att det friaskolvalet liksom det fria vårdvalet på sätt och vis kan ses som ett samhällets misslyckande,åtminstone om valet grundar sig i att väljabort dåliga skolor eller dåliga vårdgivare. Om skollagen respektive hälso-och sjukvårdslagen kunde efterlevas så skulle det fria valet knappast behövas.

Ur ettpolitiskt perspektiv är jag rädd att det fria valet inom välfärden riskerar attöka ojämlikheten. Några kommer möjligen kunna åtnjuta bättre vård, skola ochomsorg än vad som tidigare var möjligt, men samtidigt blir det sannolikt flersom drabbas av sämre vård, skola, omsorg än vad som tidigare var fallet. Dvsspännvidden, ojämlikheten, i samhället kommer öka. Om detta stämmer så är detalltså en mycket viktig men också komplicerad fråga att ställa sig: Är vi beredda att betaladet priset, ökad ojämlikhet, för att få ökad valfrihet?

Detolyckliga är att om man ur ett allmänpolitiskt perspektiv ifrågasättervalfriheten utifrån ovanstående reflektioner så stämplas man lätt somvänsterextrem bakåtsträvare. Det är djupt orättvist eftersom jag funderar överoch kanske ifrågasätter det fria skol- och vårdvalet utifrån en vision att vifaktiskt ska uppnå målsättningen i vår lagstiftning, dvs lika skola och vård för alla.Idag tycks vi vara på väg i motsatt riktning. Det bekymrar mig. Och det diskuteras och debatteras alldeles för lite.

Jag är medveten om att även jag själv i ovanstående resonemang gjort mig skyldig till en del förenklingar och generaliseringar. Å andra sidan har jag inte överhuvudtaget berört aspekten rörande vinstdriven privat skol- eller vårdverksamhet...

En sak kan vi nog vara säkra på; Om några timmar går vi in i ett nytt år somkommer fortsätta präglas av en intensiv debatt om vilket Sverige vi vill haframöver med avseende på, inte bara tillgänglighet, utan även kvalitet - för alla! - i vård,skola och omsorg.

Jag önskar alla Ett gott slut, och Ett Riktigt Gott Nytt År!
/Michel Silvestri

Dagens citat, av Åsa Moberg

2011-12-30T12:53:00.000+01:00

I en krönika i Dagens Nyheter räknar Åsa Moberg upp ett antal politiska misslyckanden som bl a - men inte enbart - dagens regering är ansvarig för:
- Hemlösheten som inte minskat
- A-kasseavgiften som höjdes och ledde till minskat skydd för arbetslösa
- Världens bästa skitskola (som ju beskrivits klockrent av Natanael Derwinger)
- Utanförskapet - som bara ökar räknat i förtidspensionerade och unga arbetslösa
- Rehabiliteringsgarantin, med utförsäkrade ur sjukförsäkringen

Åsa Moberg avslutar sin krönika med:
"Privatisering som lösning på någonting överhuvudtaget vill få förespråka i Caremaskandalernas tid. Ändå vill jag försiktigt påminna om att dålig äldreomsorg har funnits i alla tider. Kanske är detta ett område som kräver annat än politik? De politiska reformerna leder inte till lösningar, de ersätter gamla problem med nya."

Jag tror att svaret är åtminstone delvis Nej på frågan om det är annat än politik som krävs.
När det gäller hennes avslutande påstående så är det lika träffande som beklämmande. Men jag anser inte att vi bör införa ett moratorium för politiska reformer pga detta. Däremot måste reformerna vara betydligt mer genomtänkta och konsekvensanalyserade än vad som oftast tyvärr är fallet.

Dagmar, extremväder och klimatförändringar

2011-12-29T21:56:00.002+01:00

Häromnatten sov jag oroligt. Stormen Dagmar tjöt ursinnigt runt husknuten. Strax före fyra väcktes jag av en kraftig duns. Det visade sig att korrugerad plåt hade blåst in i, och närmast slagit av, en ytterstolpe i vårt uterum. I enbart morgonrock gav jag mig ut i 20-25 sekundmeters vindstötar för att dra plåten i lä så den inte skulle kunna göra ytterligare skada. M tyckte inte jag skulle ge mig ut. Jag kunde ju träffas av någon projektil. Hon hade naturligtvis rätt, men jag klarade mig utan skador. Lekte ändå med tanken att jag skulle ta på mig tropikhjälmen från Hanoi, men den skyddade förmodligen lika mycket som ett äggskal, och hade säkert fångats av vinden och fladdrat iväg.

Morgonen efter inspekterades huset och vi upptäckte att hela flak av puts hade lossnat från den västra ytterväggen. Nåväl, det kunde varit värre.

En promenad runt udden intill sjön Fysingen gav en ännu tydligare bild av kraften i Dagmars framfart. Ett dussin tallar, några riktigt stora, hade vräkts omkull med rötterna eller knäckts på mitten.

Till min förvåning så hade mammas ros, som vilar i skydd av just den västra väggen, klarat sig oförskämt bra - som synes nedan. Vid detta laget är det ju knappast värt att påpeka det anmärkningsvärda i blommande rosor mellan jul och nyår...

Stormen Dagmar måste väl sägas vara ett exempel på extremväder och det har vi ju hört om eller sett exempel på i alla tider. Jag kan inte bedöma om utbrotten av extremväder ökat på senare tid, t ex som en effekt av klimatförändringar. Men en som anser sig kunna göra en sådan bedömning är Lennart Bengtsson, professor i meteorologi. Lennart Bengtsson skriver idag i Svenska Dagbladet "Att minska utsläpp löser inte problemen med extremväder".

Jag tror att Lennart Bengtsson har rätt såtillvida att det inte räcker med att få ner utsläppen av växthusgaser. Vi måste samtidigt planera för, och förbereda oss, för klimatförändringarnas effekter, lokalt såväl som globalt. Men, och det anser jag vara ett viktigt men, det finns knappast några logiska skäl till att inte minska användandet av fossila bränslen och satsa på ett långsiktigt hållbart samhälle, ur alla aspekter. Jag tror egentligen inte att Lennart Bengtsson motsätter sig detta men tyvärr så uttrycker han sig på ett sätt spelar rätt i händerna på dem som anser att vi kan köra "business as usual". Det anser jag vara förvånansvärt oansvarigt av en välrenommerad forskare vars ord väger tungt. I detta fallet kanske alltför tungt?

Förresten, jag har förstått att professor Bengtsson har uppfattningen att Miljöpartiet är ett onödigt parti, åtminstone i Sverige - eller till och med i Europa. Han har uttryckt att Miljöpartiet skulle göra större nytta i exempelvis USA. Uppenbarligen har professor Bengtsson missat att MP redan öppnat en lokalavdelning i New York! :-)

Behov av forskning om ME/CFS?

2011-12-29T14:02:00.000+01:00

Det är inte bara vårdinriktade riskkapitalbolag och kungavänner som kostar på sig helsidesannonser i tidningen i dagarna. Det gör även Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning som uppmanar Dig att ange vilken sjukdom Du tycker att det är angeläget med mer forskning om.

Annonsen finns även på webben:
"Vilken sjukdom du än vill hjälpa forskarna att bekämpa kan du göra det genom Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF). Kryssa för den/de sjukdomar för vilka du tycker det är mest angeläget med mer forskning och sänd in svarstalongen. Då får du information om SSMF:s forskning kring de sjukdomarna och hur du kan stödja våra forskare."

Det finns kryssruta för en lång rad sjukdomar, från AIDS till KOL och tuberkulos. Men där finns också i slutet en rad där man själv kan fylla i den sjukdom man tycker det är viktigt att forska på. Kanske ME/CFS? Som en signal om inte annat?

Om det är så att ME/CFS kan drabba upp emot 0,4% av befolkningen (ca 40 000 svenskar!?) enligt flera beräkningar så borde det vara berättigat att satsa mer forskning även på detta sjukdomstillstånd, eller hur?

En Grön Jul

2011-12-24T14:41:00.000+01:00

Inne lyser granen och stjärnan i fönstret. Ute lyser gräsmattan frodigt grön. Det är stor skillnad mot förra året vilket tydliggörs av bilderna nedan. Då doldes växthuseffekten tillfälligt av den nordatlantiska oscillationen.

Nåväl, jag önskar alla bloggläsare En riktigt fridfull och God Jul!

Jämlikhetsanden och Kungliga franska avundsjukan

2011-12-22T11:09:00.002+01:00

Häromdagen läste jag Henrik Berggrens krönika Den inte så svenska kungliga avundsjukan där han hänvisar till den - förmodat - intressanta SNS Välfärdsrapport 2011. Inkomstfördelningen i Sverige. Jag har inte läst rapporten ännu men planerar ha den som lite mysig julläsning ;-)

Med hänvisning till SNS-rapporten så förklarar Berggren att det skedde ett internationellt (?) trendbrott på 80-talet och att inkomstklyftorna därefter successivt ökat, i alla grupper av länder: de anglosaxiska, de kontinentaleuropeiska och de nordiska. Berggren menar att statistiken pekar på ett historiskt brott som strider mot vår instinktiva jämlikhetsande (!). (Se Jämlikhetsanden - The Spirit Level samt Equality Trust, Michels anmärkning)

Som exempel så nämns att 60% av fransmännen "instämmer starkt" i påståendet att inkomstskillnaderna är för stora, mot knappt 30% av svenskarna.

Berggrens slutkläm är att Rikedom kan fördragas med jämnmod - om den delas någorlunda lika.

Som jag förklarat flera gånger tidigare här på bloggen så har boken Jämlikhetsanden gjort starkt intryck på mig och jag ser det som oroväckande för samhällsutvecklingen om vi går mot ett alltmer segregerat samhälle räknat i framförallt inkomstskillnader.

Jag funderar en hel del över hur denna utveckling hänger ihop med "New Public Management" där välfärden (vård, skola, omsorg) alltmer ses som en kommersiell marknad präglad av kunder, producenter, ekonomisk effektivitet och vinstintressen. Det är en samhällsutveckling som jag - liksom alltfler i vårt land? - känner en stark tveksamhet till.

Björklund sätter "eld i baken på landstingen"

2011-12-21T01:04:00.001+01:00

Ett annat nyhetsinslag under tisdagskvällen rör svårigheterna att få tillräckligt med "praktikplatser" för läkarstudenter. Anledningen till att jag sätter praktikplatser inom citat är att vi som är "i branschen" (ursäkta nytt citationstecken...) menar att vi inom högskole- och universitetsutbildningar ska använda begreppet verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Praktik har man på gymnasiet.

Nåväl, nyhetsinslaget pekar på den svåra ekvationen att läkarutbildningen ska fortsätta öka till närmare 2000 studentplatser per år jämfört med ca 1000 platser för 10 år sedan, samtidigt som det tycks bli allt svårare att få tag på VFU-placeringar till studenterna. Det är naturligtvis helt avgörande att en blivande läkare får tillräckligt med klinisk utbildning av god kvalitet.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) uttalar sig i inslaget och är kritisk mot landstingen som inte erbjuder tillräckligt med "praktikplatser". De landsting som "ställer upp" kommer få ta del av utökningen av utbildningsplatser medan de landsting som inte ställer upp ska straffas genom att dra ner antalet utbildningsplatser. "Det ska väl sätta eld i baken på landstingen!?"
Bra Björklund! Med militäriskt hårda nypor så löser sig nog allt! Not!

Vad som inte nämns i inslaget är nämligen att det nog är Björklund och Co som själva bidragit till svårigheterna att hitta tillräckligt med VFU-platser för läkarstudenter - liksom för studenter från andra vårdutbildningar förstås!
Med det menar jag att införande av vårdval och en mångfald av nya vårdgivare som ständigt trillar in på (och ut från) arenan har komplicerat bilden betydligt. Det hade inte krävts någon högre IQ för att på förhand kunna räkna ut att med en alltmer fragmenterad och mångfacetterad vårdkarta så blir det allt svårare att tillgodose behovet av stabil kliniknära forskning och utbildning (FoUU). När Alliansen snabbt vill "sälja ut" verksamheter så undviker man naturligtvis - åtminstone inledningsvis - att i vårdavtalen skriva in t ex specificerade utbildningsinsatser. Det är bl a konsekvenserna av detta som vi nu ser i landstingens svårigheter att hitta tillräckligt med VFU (av acceptabel kvalitet).

Jag är rädd att ju mer vi fjärmar oss från en sammanhållen vårdstruktur och -organisation, desto svårare får vi att hålla uppe hälso- och sjukvårdspallen på sina tre avgörande ben: Vård, Utbildning, Forskning. En vård utan utbildning eller forskning kommer ju nämligen att stagnera. När riskerar vi att ett av benen börjar ge vika?

I rättvisans namn så ska här också nämnas att de stora pensionsavgångarna framöver dels bidrar till behovet av ökat antal utbildningsplatser inom de flesta vårdutbildningar - samtidigt som det ju blir allt färre som ska handleda...

Äntligen! Vårdval för bilar!?

2011-12-21T00:26:00.002+01:00

Jag har just sett reprisen av en bra dokumentär om stå-upp-komikern Bill Hicks. Rekommenderas.
Bill Hicks, som tyvärr dog alldeles för tidigt, var en sann amerikansk patriot vilket han visade genom att på ett brutalt men ofta mycket roligt och tankeväckande sätt utmana och ifrågasätta hemlandets utveckling.

När jag ser och lyssnar på Bill Hicks som hänsynslöst pekar och petar på USA:s galenskaper så kommer jag plötsligt osökt att tänka på ett nyhetsinslag tidigare under kvällen:
Svensk Bilprovning ska sälja ut två tredjedelar av stationerna. Det kommer regeringen besluta eftersom det, i deras ögon, gått alltför trögt med privatiseringen av besiktningsverksamheten. I nyhetsinslaget nämns att bl a stationen i Vinsta ska säljas ut till högstbjudande (!). En av de anställda uttalar oro för framtiden (ev nedläggning?) och nämner att många kunder är tveksamma till utförsäljningen. Det är ju säkerhet det handlar om!
Bilprovningens VD förklarar pliktskyldigt att utförsäljningen är "ett steg i utvecklingen mot en fungerande besiktningsmarknad". Äntligen! Som vi har väntat på denna marknad! Eller?

Jag undrar vilka konkurrensmedel de nya besiktningsstationerna ska använda sig av? Personal som gått charmkurs? Medföljande barn får glass och ballonger? Var tionde kund vinner en biocheck? Massage medan man väntar?
Men, kommer man underkänna bilar i normal och nödvändig omfattning? Då kanske man skrämmer bort kunderna till konkurrenten runt hörnet där ryktet säger att 10 av 10 blir godkända?
Jag vågar knappt tänka mig vad den elakt rolige Bill Hicks hade kunnat göra för stå-upp-nummer av detta...

Nä, jag är som vanligt skeptisk. Jag står gärna ut med den gamla klassiskt griniga besiktningsmannen (eller -kvinnan), bara jag vet att en seriös besiktning görs av min och andras bilar. Jag tror tyvärr att vi kommer få se Carema-skandaler inom "bilbesiktningsmarknaden" framöver.

Alliansen fortsätter sin forcerade och okontrollerade utförsäljning av all samhällsstöttande verksamhet. Frågan är om inte samhällets fundament undermineras mer och mer? Vart är Sverige på väg?

Läkarförbundet ökar bevakning av vårdval

2011-12-20T21:41:00.002+01:00

Läkarförbundet ska intensifiera sin aktivitet i bevakningen av de nya vårdvalen. Det beslutade Läkarförbundets fullmäktige med anledning av en motion från Stockholms läkarförening. Motionen uttrycker oro för negativa följder av vårdvalen, bland annat försämrad arbetsmiljö och fortbildning.

Berättigat tycker jag.

Norska Helsedirektoratet - rekommendationer återfunna!

2011-12-20T20:35:00.002+01:00

Efterlysningen i föregående inlägg gav snabbt resultat tack vare en företrädare för Riksföreningens för ME-patienter (RME).
De rekommendationer som Helsedirektoratet utgav i juli finns på RME:s hemsida:
Norska Helsedirektoratet - nya rekommendationer
Helsedirektoratet har precis i dagarna lagt ut ny webbinformation om ME/CFS.
De anbefaller nu användning av de nypublicerade, snäva diagnoskriterierna International Consensus Criteria (ICC).
Tack till Anne Örtegren, RME, för uppdaterad info.

Efterlysning - norska ME-rekommendationer

2011-12-20T00:00:00.004+01:00

I ett av sommarens inlägg nämnde jag norska Helsedirektoratets huvudrekommendationer rörande ME/CFS. Men nu fungerar plötsligt inte länken längre.
Dessutom tycks det vara allmänt svårt att hitta en del ME-sidor hos Helsedirektoratet. Antingen har man problem med sin webbserver eller så har man plockat bort ME/CFS-sidor?
Är det någon därute som vet var den saknade sidan/informationen finns tillgänglig?

Läkarkåren - en profession i fritt fall?

2011-12-19T21:46:00.004+01:00

I senaste numret av Läkartidningen (nr 50/2011) finns en enkätstudie publicerad där ovanstående tillspetsade fråga ställs i slutet. Artikelns rubrik är
Läkarkåren en profession med allt mindre stöd och inflytande

och det påståendet får stöd i sammanställningen och jämförelsen av enkätsvar från år 1992 resp 2010. En förenklad sammanfattning av studien är att i princip så har allt blivit sämre, åtminstone ur en läkares professionsperspektiv:

- Läkarna upplever att deras inflytande har minskat
- Andelen läkare med ledningsansvar har minskat
- Arbetsbelastningen har ökat
- Färre känner stöd och uppmuntran från närmaste chefen

När det gäller egen kompetensutveckling så har andelen som inte ägnar sig åt fortbildning och inläsning ökat från 10% år 1992 till 19% år 2010.
Andelen läkare som inte bedriver någon forskning har ökat från 55% till 71%.

Artikelförfattarna menar att "Forskning är inte bara hårt trängd som verksamhet inom hela det svenska sjukvårdssystemet, den har också fått ett väsentligt lägre meritvärde".

Som ledamot av landstingets forskningsberedning, och med en övertygelse om att en kritisk massa av FoUU är nödvändigt för en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård, så blir jag naturligtvis bekymrad. Samtidigt måste man kanske vara försiktig att dra alltför stora negativa växlar på studien i sin helhet. Jag anser t ex att det är en positiv utveckling att chefer i vården kan rekryteras från olika professioner. Men det är ingen tvekan om att mycket i denna publicerade studie pekar i en riktning som riskerar att urholka en bra grund för den framtida hälso- och sjukvården.

I en kortfattad diskussion om tänkbara orsaker och förklaringar så nämns bl a begreppet New Public Management och förtfattarna avslutar:

"I korthet baseras dessa förändringar inom offentlig sektor på övertygelsen att offentliga tjänster kan rationaliseras kontinuerligt, på samma sätt som varuproduktion, och reformerna präglas också av djup misstro till professionernas krav på självständighet. Förändringar har därför ofta innefattat såväl besparingar som nya metoder för att styra och kontrollera de professionella yrkesgrupperna.
...
New public management utmanar den professionella logik som varit dominerande sedan den moderna sjukvårdens tillblivelse med en »ny logik« som premierar standardisering, mätning, kontroll och produktivitet. Våra resultat pekar i denna riktning, inte minst i fråga om sådant som brukar anses typiskt för professionella organisationer, såsom kollegialt ledarskap, att forskning och utveckling är integrerade i de dagliga arbetsuppgifterna och en känsla av att ha ansvar för verksamheten. Mot bakgrund av dessa fakta och den aktuella studien menar vi att det är motiverat att ställa frågan om vi ser en profession i fritt fall."

Högt och lågt - Om MP, Saab och golfande diktatorer

2011-12-19T20:45:00.007+01:00

Just hemkommen från Sveriges framsida (därav radioskuggan och inga blogginlägg...) så kommer här några snabba nyhetsreflektioner:

Högt
Miljöpartiets väljarstöd går bara upp, upp, upp i opinionsundersökningarna!
12,3% enligt SvD/Synovates undersökning häromdagen.

12,2% enligt DN/Synovates undersökning häromdagen (!?).

Hmmm, beställer SvD och DN denna undersökning av Synovate samtidigt? Intressant. Synovate får kanske dubbelt betalt för ett och samma jobb ;-)

Nåväl, det är glädjande att MP:s framgångar fortsätter!

Högt eller Lågt?
En diktator har gått ur tiden. Det kan ju bara vara positivt, eller?
Nja, osäkerheten efter Kim Jong-Ils död och arvtagarens Kim Jong-uns oklara ställning gör att omvärlden väntar med oro. Hursomhelst, den älskade (?) ledaren som slog 11 hole-in-one på sin första golfrunda visade sig vara dödlig ändå.

Lågt
Sveriges utsläpp av växthusgaser tycks öka istället för minska!?
Se min underbare kollega från Karolinska Institutet, Hans Rosling, på Rapport tidigare ikväll.

Lågt(?)
Victor Muller kunde inte trolla fram fler kaniner ur hatten. General Motors vidhåller envist sitt Nej till att kinesiska bolag ska få ta över den svensk-amerikanska tekniken. Konkursen tycks nu vara ett faktum. Tråkigt naturligtvis, både för ett fint svenskt bilmärke och för alla tusentals anställda som riskerar arbetslöshet.
Jag hoppas ändå att vi om ett decennium kan se tillbaka på denna konkurs som en slutlig vändpunkt mot vad som visade sig vara en ganska ljus framtid för regionen, efter utbildningsinsatser och satsning på ny och förhoppningsvis grönare teknik.

P.S.
Angående min inledning; Jag tycker mycket om Göteborg men man måste ju underblåsa de ironiska spänningarna mellan Sveriges två största städer, speciellt med tanke på att detta är en Stockholms-blogg.
Bilden är från den trevliga julmarknaden på Liseberg. Där har Gröna Lund inte en chans tyvärr...

"Syrror" vill ha högre lön - och övriga?

2011-12-15T23:14:00.003+01:00

Jag erkänner! En av mina käpphästar är att jag tycker oerhört illa om att man förvränger viktiga yrkestitlar. Ett exempel är när sjuksköterskor kallas för "syrror" (!). Jag vet inte vilket som är värst; När andra eller de själva kallar sig för det.
Vad skulle motsvarande skojfriska smeknamn för läkare vara? "Dorre"? Nä, det kan ge fel associationer. "Brolla"!?

Jag är ju själv biomedicinsk analytiker i grunden och de flesta i min omgivning (studenter såväl som kollegor) vet att jag är allergisk mot att man krymper ner den yrkestiteln till en trebokstavsförkortning som kan förväxlas med Bromma Airport, Barnmorska eller Bemanningsansvarig...

Ovanstående är två yrkeskategorier som vanligtvis anser sig vara underbetalda - och jag är benägen att hålla med. Men man kan fråga sig om det bidrar till en status- (och löne-) höjning om man inte stolt står upp för sin yrkestitel.

Det skulle inte kännas lika naturligt att en "dorre" eller "brolla" skulle ha två eller tre gånger mer i lön än en sjuksköterska eller biomedicinsk analytiker.

Självklart är det ett förenklat resonemang men jag anser ändå att ovanstående är en bidragande orsak till vad man kan se som omotiverade löneskillnader.

På regionala TV4-nyheterna såg jag ikväll ett inslag om hur sjuksköterskestudenter demonstrerade i Stockholm. På plakat framgick att "syrrorna" krävde betydligt högre ingångslön än ca 20 000 kr/mån. Ett rimligt krav tycker jag, men förutom mina reflektioner om hur man använder sin yrkestitel så har jag också en annan stilla undran: Varför syns och hörs inga andra jämförbara yrkeskategorier?

P.S.
Som landstingspolitiker så får jag väl egentligen knappast uttrycka mig enligt ovan (tur att jag och MP är i opposition!), men jag är faktiskt övertygad om att vi får vad vi betalar för. Och då blir man alltmer bekymrad för den framtida vården...

Den svenska skolan; dags att vrida klockan tillbaka - sådär 20 år?

2011-12-15T22:36:00.003+01:00

Natanael Derwinger - Maria Wetterstrands ex-pojkvän!? - slår återigen huvudet på spiken när han på ett plågsamt tydligt sätt visar upp förfallet i den svenska skolan, detta i Utbildningsradions utmärkta TV-serie Världens bästa skitskola. Visst är han ibland en aning opportun och spekulativ men det är det värt. På nyheterna som föregick kvällens avsnitt meddelades att den (S)-märkta politikern Ole Salsten avgår efter att hans multimiljonklipp i friskolan Baggium uppmärksammats i förra veckans avsnitt av Världens bästa skitskola.

Nåväl, Sverige sjunker successivt längre och längre ner i internationella jämförelser av skolresultat och en KTH-lärare hävdar att i ämnet matematik så är svenska ungdomar idag på närmast u-landsnivå!?

I mitt föregående blogginlägg (Men - tänk om kejsaren är naken!?) så förklarar jag ju att man (läs: jag) inte vill vara en trist bakåtsträvare. Men det vete tusan om det inte börjar bli dags att, när det gäller det svenska skolväsendet, vrida tillbaka skolan sisådär 20 år?

Nä! Vi ska naturligtvis blicka framåt istället, men det brådskar att korrigera de misstag och felaktiga beslut som fattats de senaste decennierna. Miljöpartiet kommer sannolikt prioritera upp skolfrågorna framöver och språkröret Gustav Fridolin, som ju själv är lärare, har både kunskaper och engagemang. Jag är övertygad om att det kan bidra till att MP inför nästa val formulerar en ambitiös men trovärdig skolpolitik som kan bryta nuvarande kräftgång. Det behövs!