onsdag 19 februari 2014

Väckt av "katt i tratt" - sedan möten, möten, möten...



Tisdagen var en lång dag. Strax efter fem på morgonen väcktes jag av att katten Mimmi, för närvarande iklädd tratt pga en opererad tass, förgäves försökte ta sig ut genom den smala öppningen i sovrumsdörren - klonk, klonk - klonk...

Det var bara att kliva upp och släppa ut henne. Och då var man ju själv klarvaken. Ingen mening att lägga sig igen. Efter frukost bar det iväg till KI för viktigt möte då beslut skulle fattas om bl a ett länsövergripande utbildningsavtal efter år av ansträngningar. En historia för sig som jag kanske tar med i memoarerna så småningom.

Därefter annat möte med en ledningsgrupp, för att på eftermiddagen avvika till Landstingshuset och fullmäktigemöte. Jag började tjänstgöra i fullmäktige kl 16 och mötet höll sedan på till närmare 21, till många ledamöters förvåning. Till min egen förvåning blev det också allt glesare i bänkraderna ju längre in på kvällen som sammanträdet pågick.

Nåväl, avhandlades något av intresse då? Jo, till att börja med så ställde min partikollega Helene Öberg, tillika Miljöpartiets sjukvårdspolitiska talesperson, en fråga till landstingsrådet Stig Nyman (KD) angående ev ändringar i planerad vård för patienter med diagnosen ME/CFS, planerade ändringar som patientföreningen RME inte ser som lämpliga, kanske rent av skadliga istället.
Denna debatt hölls direkt på morgonen och jag har inte själv kunnat ta del av den ännu.
Inom kort finns hela fullmäktigemötet tillgängligt som webbsändning här.

En bidragande orsak till att fullmäktigemötet blev ganska långt var definitivt punkten rörande den s.k. Stockholmsöverenskommelsen om tunnelbana. Ärendet var i sitt slutskede när jag anlände till Landstingssalen. Någon nämnde att den debatten hade hållit på i tre timmar (!), och den avslutades lite överraskande med en votering - där alla röstade JA. En ovanlig syn på rösttavlan, med enbart grönt lysande lampor...

För egen del gjorde jag några inlägg dels i debatten rörande en motion från S om att ta fram ett idrottspolitiskt handlingsprogram. Inte helt fel tycker jag själv, med tanke på att vi (jag själv!) är alldeles för stillasittande, och att det största hälsohotet för oss idag är välfärdssjukdomar. I sammanhanget skämtade finanslandstingsrådet till det med en uppmaning att vi borde motionera mer (istället för att motionera). Lite kul faktiskt.

Mot slutet av fullmäktigemötet (och en ganska gles skara landstingsledamöter) så gjorde jag också några inlägg med bifall till en motion av Tove Sander (S) om att utreda i vilken grad utvecklingsstörda får den vård de behöver, och vad som kan göras för att förbättra förutsättningarna, främst inom primärvården. En mycket viktig motion - från 2009! Och efter fyra och ett halvt års utredande, i två omgångar, så blev vi inte mycket klokare om vad som faktiskt gjorts i frågan. Tyvärr.
Information riktad till vårdpersonal finns på webben, och det är bara att hoppas på att informations- och utbildningsinsatser på detta område intensifieras. Mörkertalet är fortfarande relativt stort och behov av förbättrad vård för utvecklingsstörda finns med största sannolikhet. Samtidigt är detta en patientgrupp som har svårt att på egen hand göra sin röst hörd i dessa frågor.

Förresten, jag kunde inte låta bli att göra ett lite elakt påpekande om en skrivning i tjänsteutlåtandet. Man hade nämligen anlitat en konsult för att utreda i vilken grad utvecklingsstörda tog del av vården, men konsulten menade att det inte gick att ta reda på eftersom det saknades kriterier för att definiera gruppen utvecklingsstörda. Förvånande eftersom man lätt på Socialstyrelsens sida hittar en lista på diagnoser med tillhörande kriterier. Man hade ju kunnat börja med dessa:
Genomgripande utvecklingsstörningar


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar