söndag 13 oktober 2013

Om skaldjur och opinionsmässig kräftgång


Jag älskar skaldjur! Kräftor, hummer, ostron! Mums!
Forskning antyder att fisk och skaldjur som föda har bidragit till utvecklingen av den mänskliga hjärnan. Det finns alltså flera goda (!) skäl att njuta av skaldjur.

Inom kort ska jag bli bonus-farfar. En liten pojke är väntad. Något som gör mig både oroad och lite sorgsen är funderingen om denne lille grabb kommer få möjlighet att njuta av havets frukter på samma sätt som jag? Det jag syftar på är den ökande havsförsurningen. I Dagens Nyheter var det idag en bra artikel som jag hoppas hamnar på webben: Surare hav hotar hela ekosystem.


Samma tidning har tidigare publicerat artiklar på samma tema, t ex:
Sura hav hotar även fiskar

Havsförsurningen beror till största del på att allt mer av människans koldioxidutsläpp hamnar i världshaven och där omvandlas till kolsyra. Som bekant så löser syra upp kalkföreningar. Det har du själv kanske utnyttjat någon gång när du avkalkat kaffebryggaren med citronsyra, eller om du avkalkat en duschkabin eller en kastrull på liknande sätt.

På samma sätt så orsakar kolsyran i haven att skaldjurens så kallade exoskelett luckras upp, försvagas och i värsta fall upplöses. På sikt så hotar det en stor andel av livet i våra världshav. Och om skaldjur utrotas så hotas hela ekosystem, med oöverskådliga konsekvenser.

Det finns verklig anledning till oro, och man kan nog fråga vem som helst av riksdagens politiker (nästan) så får man sannolikt ett ansvarsfullt svar att världens - och Sveriges - koldioxidutsläpp måste minskas. Just därför är det lika fascinerande som beklämmande att Miljöpartiet tycks bli opinionsmässigt straffat för de nyligen presenterade budgetförslagen att verkligen satsa på klimatåtgärder, bl a genom höjda koldioxidskatter. Och det är skamligt opportunistiskt av vice statsminister Jan Björklund (FP) att häva ur sig slagkraftiga one-liners som: "Om ni chockbeskattar allt som rör sig, kommer vi snart leva i ett land som står still."

Nej, Jan Björklund (och alla väljare som blir lurade av denna typ av skrämselpropaganda) - det är snarare tvärtom, att om vi vill behålla liv och rörelse i haven, och till stor del även på land och i luften, så måste vi ta större hänsyn till klimat och miljö. Det handlar inte om naturromantik. Det handlar om att värna, för människan njutbara och samtidigt livsviktiga, ekosystem som vi idag inte har full förståelse för hur de fungerar. Vi bör alltså låta försiktighetsprincipen råda. Och då måste vi som politiker ta ansvar och peka på nödvändiga åtgärder. Det ansvaret tar Miljöpartiet.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar