tisdag 23 juli 2013

Arla morgon med sommarprat om smärta, kärlek och rättvisa


 
Förra måndagen skulle jag upp tidigt, kvart i fem på morgonen, för att tillsammans med sonen åka till min mammas hemtrakter i Lappland. Igår måndag vaknade jag med ett ryck klockan kvart i fem av samma larmsignal från mobilen. Jag hade glömt att stänga av måndagsväckningen...
Hustrun somnade om, men jag själv var klarvaken, Suck! Vad göra?
Jo, kanske lyssna på någon sommarpratare via webben!


Hustrun hade tipsat om Tareq Taylor, kock från Malmö. Alltså, kl 5 på morgonen så följde jag med Tareq på en resa genom hans brokiga men spännande liv. Jag har tyvärr aldrig varit i Australien, och har aldrig jobbat på en strippklubb (ens i köket), men däremot kunde jag känna igen mig både i lyckan att bli pappa samt oron över nära anhöriga med långvarig, nedbrytande sjukdom. I Tareqs fall så var det dels hans dotter som hade en medfödd defekt njure och hans älskade hustru Stina som efter en bilolycka drabbades av en svår whiplash-skada. Tyvärr så kände jag igen mig väl i mönstret att ha en älskad familjemedlem, t ex med svåra smärttillstånd, som inte upplever sig få nödvändig hjälp av sjukvården. Och detta trots att vi påstås ha den kanske bästa vården i världen!?
Efter Tareqs roliga och fina sommarprogram så var jag ännu mer klarvaken. Lika bra att gå upp och lägga sig i soffan istället. Utanför fönstret viner nordanvinden på samma sätt som den gjort nästan oavbrutet i ett par veckor nu. Platsen är Väddöviken, några km från Grisslehamn.
Nu är klockan strax efter 6 på morgonen. Kanske lyssna på en ytterligare sommarpratare? Det blev Carolina Neurath, duktig ekonomijournalist som skrivit boken om härvan kring HQ Bank. Carolina beskrev på ett intressant sätt hur det är att vara en ung tävlingsinriktad, driven kvinnlig, blond (!) journalist som gräver nyheter i en mansdominerad bransch där, ofta ganska sexistiska, alfahannar härskar.

En dryg timme senare valde jag Katarina Gospic, en ung läkare och hjärnforskare som berättade om sin fascination för hur vi tänker och fattar beslut. Katarina gjorde också en intressant jämförelse mellan celler och organ i människokroppen, och motsvarande enheter i samhällskroppen. Rättvisa var nyckelordet! I människokroppen är det viktigt att det råder en balans, en rättvisa mellan de olika cellslagen som måste samverka för att kroppen ska fungera. Cancerceller är inte rättvisa. Cancerceller bryr sig inte om att dela med sig av resurserna, och därför är de också dödligt destruktiva.
På samma sätt är det i samhällskroppen, menade Katarina, nämligen att i rättvisare, eller mer jämlika samhällen så råder en hälsosam balans vilket avspeglas i bättre hälsa, större tillit och färre fängslade. Katarina Gospic nämnde det inte uttryckligen, men det hon beskrev var inget annat än budskapet i Jämlikhetsanden (The Spirit Level) som jag skrivit om flera gånger här på bloggen, där forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett visar på dessa effekter. De skandinaviska länderna är exempel på mycket jämlika länder där skillnad i disponibel inkomst är relativt låg jämfört med länder som USA och Storbritannien som är mer ojämlika, med de negativa effekter som tycks följa av det.

Oroväckande är emellertid att Sverige är ett land där jämlikheten minskar snabbare än i många andra jämförbara länder (se ex.vis kommentar i Dagens Arena). Riskerar vi därigenom att framöver se negativa konsekvenser i form av lägre tillit till varandra, sämre fysisk och psykisk ohälsa, fler tonårsgraviditeter, högre barnadödlighet, och behov av fler fängelser? En sådan utveckling måste vi i så fall bryta snarast möjligt!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar