söndag 7 april 2013

I kölvattnet av Zarembas artiklar

På DN Debatt idag så kolliderar två motsatta aspekter och kommentarer till Maciej Zarembas mycket uppmärksammade artikelserie om vården och Den olönsamma patienten.

Den ena kommentaren kommer från Svenska Läkaresällskapet som under rubriken Läkekonst har ersatts av sjukvårdsproduktion bekräftar att "Zaremba beskriver  vår verklighet". Bland annat säger man att "Läkarkåren har helt enkelt inte hunnit med i svängarna när sjukhus och landsting, ofta snabbt och efter ytlig analys av inhyrda konsulter, infört nya NPM-baserade modeller som sällan eller aldrig är evidensbaserade."

Främst det sistnämnda är värt att understryka, dvs att vården som i övrigt ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, idag styrs av New Public Management (NPM), en styrnings- och finansieringsmodell lånad från tillverkningsindustrin. Och utan evidens för att den bidrar på ett positivt sätt till hälso- och sjukvården, eller för den delen hela den allmänna välfärden.

Om jag ska uttala något negativt om Läkaresällskapets inlägg så är det att man, föga förvånande, lägger allt fokus på läkaryrket och nämner knappt att hälso- och sjukvården faktiskt är beroende även av några andra legitimerade professioner...
Hela inlägget landar naturligtvis i att läkarna bör hitta tillbaka till att leda vården (sic!)

Ovanstående inlägg balanseras intressant nog på motstående sida av ett inlägg av Roger Molin, f.d. chef för sektionen för hälso- och sjukvårdsfrågor på Sveriges kommuner och landsting (SKL). Molin är kritisk till Zarembas sätt att på ett anekdotiskt sätt förmedla en nattsvart bild av svensk vård. Under artikelrubriken Färre vårdplatser är inte detsamma som sämre vård så bemöter Molin på ett skickligt och kunnigt sätt Zarembas negativa bild av hur NPM har format (missformat?) dagens sjukvård. Visst har Molin en poäng, eller kanske t o m flera, i sina bemötanden. Zaremba är ju förvisso journalist men också författare som vet hur man väver en sammansatt historia av samhällskritik på ett sätt som berör och väcker uppmärksamhet. Samtidigt är det sällan utan poänger även i Zarembas beskrivningar.

Värt att påtala i sammanhanget är också att Roger Molin numera är regeringens nationella vårdvalssamordnare och följaktligen har i uppdrag att sprida budskapet om vårdval (och NPM?) som välsignelse för vården.

Som sagt, två intressanta debattinlägg som bidrar till att nyansera bilden av den komplexa situation som svensk hälso- och sjukvård utvecklas mot - förmodligen både på gott och ont.

För egen del är jag rädd att NPM riskerar att leda oss i fel riktning, mot en allt mer fragmenterad, segregerad, kostsammare och generellt sett sämre välfärd. Vi ser mönstret tydligt i skolan, vi kan ana det i äldreomsorgen och kanske även i sjukvården. NPM har säkert bidragit med en del goda effektiviseringar, men som alltid så är det nog dags för pendeln att byta riktning snarast möjligt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar