måndag 25 februari 2013

Zaremba om sjukvårdens perversa DRG-system

Idag publiceras i Dagens Nyheter den tredje artikeln i serien Den olönsamma patienten där Maciej Zaremba på ett fantastiskt ögonöppnande sätt belyser hur dagens hälso- och sjukvård har tvingats in i ett system där vårdpersonalen måste prioritera produktion istället för vård, där sjuka människor utgör prislappar snarare än patienter. I dagens artikel beskriver Zaremba DRG-systemet, dvs diagnosrelaterade grupper. Detta är ett system där t ex en lumbalpunktion (ryggmärgsprov) i öppenvården har DRG-koden A80O och är värd 0,1548 poäng vilket motsvarar prislappen 6 424 kr. En större amputation i slutenvården (t ex DRG-kod E20A)  kan enligt samma prislista vara värd 3,8412 poäng motsvarande 159 413 kr för sjukhuset (och med en kostnadsytterfallsgräns på 483 398 kr och en vårdtidsytterfallsgräns på 61 dagar).
Problemet är att detta är oavsett om kirurgen råkar kapa fel ben. Likaså om patienten råkar få en vårdrelaterad infektion (VRI) på köpet (!). I det senare fallet så kan sjukhuset kanske casha in betalning både för VRI-behandlingen samt en nyinskrivning för fortsatt behandling av det amputerade benet. Men det gäller att patienten inte ligger kvar för länge för då blir det en förlustaffär...

OK, men sjukhuset måste ju ändå täcka sina kostnader för utfört arbete så på något sätt kanske det finns en logik i ovanstående? Men än mer fascinerande är att det kan löna sig mer att anställa en duktig ekonom och DRG-expert än att anställa fler sjuksköterskor (apropå nuvarande vårdkris?).
Det är nämligen så att om man är duktig på DRG-systemet så kan man hos patienterna hitta fler lukrativa diagnoser att från landstinget kräva ersättning för.

Jag kan inte annat än hålla med Maciej Zaremba om att något tycks vara sjukt i dagens svenska sjukvård. Eller som en ekonomiprofessor beskriver DRG-systemet i Zarembas artikel:
"Det inför meningslös konkurrens på ett område som inte är en marknad. Det skapar perversa incitament., leder till absurda resultat och förstör vårdpersonalens motivation."

Zarembas tredje artikel finnas inte publicerad på DN:s öppna webb ännu, men det gör del 1 (Vad var det som dödade Herr B?) och del 2 (Hur mycket bonus ger ett benbrott?). Dessutom finns en filmad intervju med artikelförfattaren publicerad här.

DRG-systemet kan ses som en del av New Public Management (NPM), dvs att välfärden i form av vård, skola och omsorg ska drivas enligt samma effektiva principer som vanlig affärsverksamhet. Problemet är dock att människor svårligen kan jämföras med försäljning och service av prylar, som datorer eller bilar.

Som framgått i flera tidigare inlägg på min blogg så anser jag att detta är en återvändsgränd, dvs NPM leder inte till en långsiktigt hållbar välfärd. en kvalificerad gissning är att NPM i förlängningen leder till en avhumansierad vård som visar sig bli alltmer ojämlik och dessutom dyrare än tidigare. Därför bör vi snarast försöka forma framtidens välfärdssystem. Efter Folkhemmet och därefter New Public Management, hur ska Välfärd 3.0 se ut? Det är den stora utmaningen för Miljöpartiet att ta itu med!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar