lördag 29 december 2012

Britter förundras - eller förskräcks? - över privatiserad svensk sjukvård

I ett tidigare blogg-inlägg (I had a phone call) beskrev jag hur jag blev uppringd av den brittiska tidskriften The Guardian som ville ha en miljöpartistisk kommentar till hur driften av sjukvården utvecklats i Sverige och i Stockholm. Jag hänvisade vidare till vår sjukvårdspolitiska talesperson Helene Öberg men har inte hört om det blev något inslag. Hursomhelst, av partikollegor i det Analytiska nätverket fick jag häromdagen tips om en artikel i just The Guardian (Private healthcare: the lessons from Sweden).

Trots några faktafel, där den brittiske journalisten har svårt att skilja på vård och omsorg i statlig (?), kommunal eller landstingsregi, så är det definitivt en intressant artikel som ger lite perspektiv på den experimentverkstad som Sverige, och framförallt Stockholm, utgör idag, åtminstone i internationell jämförelse:

Despite its reputation as a leftwing utopia, Sweden is now a laboratory for rightwing radicalism. Over the past 15 years a coalition of liberals and conservatives has brought in for-profit free schools in education, has sliced welfare to pay off the deficit and has privatised large parts of the health service.

På annan plats i artikeln kommenteras Nya Karolinska Sjukhuset (NKS):
In Stockholm, more than 500 beds are being removed from the county's best known health centre, the Karolinska University hospital, and the services are being moved into the community to be run by private companies, a policy that in England would almost certainly lead to demonstrations.

Det förefaller alltså som att det relativt liberalkonservativa England förundras, dels över den höger-radikala vind som förändrar den svenska välfärden i grunden, dels över den passivitet med vilken svenskarna eller stockholmarna bevittnar detta. På sätt och vis delar jag den förvåningen.

När jag läser artikeln så påminns jag återigen om invigningsceremonin vid London-OS i somras. Ett av inslagen var en storslagen hyllning till National Health Service (NHS), dvs den statliga sjukvården i Storbritannien. Där kan jag som landstingspolitiker känna mig avundsjuk. Den svenska vårdpersonalen förtjänar något liknande, men en motsvarande hyllning känns på flera sätt mycket avlägsen...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar