söndag 4 november 2012

Partiprogram och marknadsstyrd vård

En hyfsad del av söndagen har jag ägnat, utöver familjemiddag på hemgjord cannelloni, åt att lägga in förslag och kommentarer i Miljöpartiets nya partiprogram som växer fram i en nationellt interaktiv plattform på internet. Nej förresten, inte bara nationellt! Jag såg att bl a MP:s New York-avdelning också varit aktiv.

Jag har svårt att tro att något annat av de etablerade politiska partierna i Sverige har en liknande demokratisk process för att ta fram sitt partiprogram. Utan tvivel så ska det bli spännande att se vad som händer på nästa års kongress då partiprogrammet ska fastställas. Man vet aldrig hur det slutar...
Det är det som är charmen med demokrati ;-)

Några så kallade knäckfrågor i partiprogrammet rör naturligtvis driftformer och konkurrens i välfärden (vård, skola, omsorg), framförallt kanske med avseende på möjligheter till vinstuttag.

Med anledning av det så var det intressant att läsa DN Debatt idag där en KI-kollega, professor Martin Ingvar, m fl pekar på Låg kvalitet och fel utbud risk i marknadsstyrd vård

Debattinlägget är ett slags pressmeddelande om en nybildad organisation, International Consortium for Health Care Outcome (ICHOM), som syftar till att påskynda standardiseringen av mätmetoder i vårdens öppna register. Artikelförfattarna menar att öppna jämförelser i sig är kvalitetsdrivande.

Inledningen i artikeln är som följer:
"Att låta en haltande marknad styra sjukvårdsutbudet är slöseri med skattepengar, samtidigt som den bästa vården bara kommer vissa patientgrupper till del. I Sverige står vårdkostnaderna för 10 procent av BNP, i USA är motsvarande siffra 18 procent. Samtidigt visar de studier som gjorts att det inte finns något direkt samband mellan ökande vårdkostnader och förbättrad hälsa."

Lite senare förklaras:
"Den huvudsakliga orsaken till att marknaden haltar är att marknadens mekanismer är ofullständiga."

Detta är nog ett ofrånkomligt faktum: Marknaden fungerar oftast väl när det gäller att köpa prylar och tjänster, dock ej välfärdstjänster. Det finns ingen lagstiftning som säger att alla som köper bil har rätt till likvärdiga bilar. Välfärdsmarknaden är sannolikt en pseudomarknad, dvs den kan aldrig låtas fungera fullt ut enligt marknadsekonomiska principer där den som betalar bäst vinner, åtminstone inte i en demokratisk välfärdsstat.

Följaktligen så kan knappast en pseudomarknad på lång sikt leda till de förväntade positiva effekterna i form av effektivisering kombinerad med ökad kvalitet och innovation.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar