måndag 5 november 2012

Om jag och min far...

Jag ser att jag haft förvånansvärt många besök på bloggen med anledning av mitt inlägg om min pappa (Jag och min far). Kanske var det de "konstnärliga" super 8-klippen, huvudsakligen tagna i Italien, som fångat läsare/tittare?

Hursomhelst, som ett förtydligande så vill jag nämna att anledningen till att jag varit och på sätt och vis fortfarande är förbannad, är att min pappa med största sannolikhet blev psykiskt påverkad av att ha varit med i både Spanska inbördeskriget (på Francos sida) och i Andra världskriget. Dessutom hade han inte fått möjlighet att utbilda sig särskilt mycket. Istället tvingades han arbeta hårt redan som barn.

Detta sammantaget gjorde att han var en i flera avseenden udda person att ha som pappa i stockholmsförorten Årsta på 60- och 70-talet. Det var inte bara negativt. Många gånger var det både roligt och berikande. Däremot fanns även mörka sidor, sannolikt pga av pappas upplevelser i livet.
Trots detta så var han alltid en älskvärd far och make, som inte gjorde en fluga förnär.

Jag älskade min pappa och saknar honom fortfarande. Jag önskar att jag hunnit prata mer med honom om hans upplevelser som format honom, och som delvis format mig.
Idag var jag tillsammans med min mamma och min dotter till den fantastiska Skogskyrkogården och satte ett ljus på hans grav. Detta efter att ha bjudit familjen på söndagsmiddag med cannelloni tillagat enligt pappas hemliga recept. Delikat! Jag kanske ska avslöja det här på bloggen någon gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar