söndag 7 oktober 2012

Jesusbussen och den segregerade skolan



På Kommun- och Landstingsdagarna i Linköping hamnade jag vid kvällens middag av en slump hos de lika trevliga som roliga MP-politikerna från Karlstad. Maria, Peter, Hanna och Ove lockade till många skratt, och detsamma gjorde den skånska magikern Malin som fångade 600 miljöpartisters fulla uppmärksamhet med rep- och korttrick. Skickligt!

Efter middagen blev det studentikos dans på Nationernas hus. Dagens quorn-spett och majsbiffar (inkl kvällens goda forell) kunde skakas ner till sprakande techno (?).
För att svalka mig tog jag sedan ett extra varv runt Stora torget innan jag återvände till hotellet. På torget stod en buss med röd-uniformerad personal. Röda korset!? Nej, det visade sig vara Jesusbussen som sannolikt fyller en funktion framåt småtimmarna då olyckligt överförfriskade studenter och ungdomar kan behöva vägledning och tröst. När jag tar ett snapshot av bussen så dånar från någon nattklubb i närheten Highway to hell...


När det gäller själva konferensen så deltog jag tidigare på dagen på ett seminarium om skolan. Ett av mina politiska uppdrag är ju som ledamot i Upplands Väsbys produktionsstyrelse, vilken ansvarar för bl a den kommunala skolverksamheten. Vid seminariet uttalades av en deltagare att en stor fråga som vi behöver diskutera är problemet med den ökade segregationen i skolan; det blir allt större skillnad mellan de barn som klarar sig bra i skolan och de barn som det går sämre för. Det är detta som avspeglas i att den svenska skolan halkar allt längre nedåt i internationella jämförelser. I en OECD-rapport beskrivs den svenska skolan av idag som den mest decentraliserade i världen (!) - och att Sverige samtidigt har sjunkit till medelmåttig nivå när det gäller skolresultat i matematik, naturvetenskap etc. Det förefaller alltså finnas ett olyckligt samband här.

Mats Pertoft som ledde skolseminariet höll med om och underströk själv att segregationen i skolan är den viktigaste frågan. Det som är anmärkningsvärt i sammanhanget är att vi, när vi nu ses en massa kommunpolitiker för Miljöpartiet, inte kan ta tillfället i akt och diskutera detta problem på djupet. Vi skulle behöva problematisera hur det fria skolvalet och elevpeng, friskolor och vinstintressen påverkat den svenska skolan. Likaså hur lärarutbildningen och -yrket har urholkats successivt.

Det optimala är naturligtvis om Miljöpartiet kan hitta en modell, en vision, för hur det fria valet så långt som möjligt kan kombineras med en sammantaget högkvalitativ och samtidigt likvärdig skola. Men som sagt, då måste vi ges möjlighet att penetrera detta på djupet. När ges den möjligheten? Eller - måste den tas?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar