lördag 15 september 2012

Tjuvlyssnat (?) på pendeltåget

Jag åker pendeltåg till och från jobbet nästan varenda vardag. Så länge det inte är störningar, signalfel, tågkö eller andra problem så är det ett fantastiskt smidigt sätt att ta sig mellan Upplands Väsby och Solna eller Flemingsberg eller vart jag nu kan vara på väg för dagens möten, föreläsningar eller annat.

På tåget kan jag läsa eller filosofera, eller lyssna på musik i hörlurar. Men, ibland är det nästan omöjligt att fokusera på något av detta. Jag fascineras nämligen (och skräms ibland) av hur folk pratar om ditt och datt.
Denna vecka har min uppmärksamhet fångats vid tre tillfällen som återges kort nedan.

1. För att nå ett säte vid fönstret så måste jag tränga mig förbi en prydligt klädd ung tjej (18-22 år?) som har en stor märkesväska i knät och en mopsliknande hund vid fötterna. Efter en stund har tydligen en kompis till tjejen klivit på och de börjar prata med varandra. Tjejen vid min sida är mycket öppenhjärtig med att hon börjat gå hos psykolog. Hennes mamma har bokat tid. Hon har gått ett par gånger och känner sig klart hjälpt av det. Samtalet avbryts av att kompisen får ett telefonsamtal. Kompisen, som också är en prydlig tjej i samma ålder, förklarar för någon i andra änden (också en ung tjej?) att "det kommer erbjudas gratis make-up och manikyr". Uppenbarligen en skönhetsmässa av något slag? Inte nog med det; Man kommer också kunna få injektion med "filler". Vad jag förstår så är det injektioner i t ex läpparna för att dessa ska bli fylligare - och vackrare? Innan kompisen avslutar samtalet så förklarar hon proffsigt att det kommer vara en läkare som utför dessa injektioner. Ett betryggande besked trots allt!
Lite senare kliver de båda unga kvinnorna av vid stationen i en av de norra förorterna. Jag grubblar vidare över vilka samband som ev kan finnas mellan skönhetsingrepp och psykologbehandling...

2. Någon dag senare hamnar jag intill tre unga killar (18-22 år?). De är alla klädda i färgfläckade jobbarkläder, uppenbarligen unga hantverkare, delvis fortfarande i skolning. Alla är eniga om att det är bäst att få hålla på med praktiska grejer än att sitta i skolbänk och läsa trist teori. Samtalet kommer så småningom att cirkulera kring hur man med lite tur och skicklighet kan tjäna grova pengar. Killen intill mig hävdar att det hänt att han någon månad (eller sa han vecka?) har tjänat närmare 40 000 kr - efter skatt. De övriga blir naturligtvis imponerade, men med en ton av trygg självklarhet så förklarar en av dem att han i princip bara jobbar svart. Det råder ingen tvekan om att det är korkat att betala skatt.
Innan jag kliver av så blir jag ändå lite varm i hjärtat när de alla intygar för varandra att det viktigaste trots allt är att man trivs med jobbarkompisarna. En av killarna förtydligar med att han trivs så bra med sina jobbarpolare att de skulle kunna ägna sig åt att "skrapa bajs".

3. Ytterligare någon dag senare sitter jag och läser mejlen i telefonen när jag hör en ganska hög ung kvinnoröst förklara för en kamrat i telefon att hon "alltid uppfattat sig som fet och finnig". Det är ju vad hon alltid fått höra. Men nu är det slut med killen ifråga och det är uppenbarligen en sådan lättnad så att alla vi medpassagerare tydligt får höra hennes vittnesmål om detta. När en sittplats mittemot mig blir ledig så slår hon sig ned, en ca 20-årig söt, blond tjej.
Den f.d. killen var uppenbarligen en ganska svartsjuk typ som trodde att han "ägde henne". Dessutom skulle han också bestämma vad hon skulle äta: "Du ska väl inte äta dom där chipsen?" "Eller det där godiset?"
För att visa något slags självbestämmande så hade hon naturligtvis, demonstrativt vräkt i sig. Och känt ångest över det - "Fet och finnig..."
Anmärkningsvärt i sammanhanget var att killen var feminist (?), men samtidigt betedde sig som en skitstövel.
En bra stund efter att den unga telefontalande tjejen klivit av så kunde jag inte låta bli att dela hennes undran över detta, och fundera över vad det egentligen innebär när jag själv emellanåt förkunnar att jag är feminist?


Som sagt, ovanstående är tre upplevda dialoger (i något fall nästan monolog) på pendeltåget bara de senaste dagarna. Det är inte bara bekvämt och miljövänligt att resa kollektivt. Det kan också vara oerhört lärorikt och intresseväckande! Pendeltågslinje 36, mellan Södertälje och Märsta rekommenderas varmt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar