fredag 6 juli 2012

Michele Silvestri dödad i Afghanistan

Enligt mitt pass och körkort så heter jag Michele Silvestri, men min mamma har hela mitt liv hävdat att jag heter Michel, med fransk stavning. Jag har nog aldrig fått en riktig förklaring till detta. Som halvitalienare är det lite ologiskt att ha ett franskt förnamn.

I detta sammanhang så är emellertid stavningen av mitt förnamn den mest obetydliga bagatell. Jag har nämligen uppmärksammats på att min namne, Michele Silvestri, en 33-årig armésergeant från Neapel i södra Italien, dödades i en talibanattack i Afghanistan för några månader sedan.
Till saken hör att min pappa kom från Neapel.

Det är ingen tvekan om att jag känner sorg och sympati med Micheles efterlevande. Samtidigt är jag kluven till militära insatser i exempelvis Afghanistan. Bidrar de till stabilitet och trygghet, eller motverkar de sitt syfte?
Nu lämnar ju våra styrkor, bl a de svenska, Afghanistan. Är det för afghanernas skull eller vår egen? Kastar vi Afghanistan åt vargarna? som Sveriges Radio frågade samma dag som Michele dödades. Frågorna är oerhört komplicerade, som de alltid tycks vara i väpnade konflikter.

På sätt och vis så är detta också en påminnelse om Den arabiska våren och vad som förhoppningsvis kan utvecklas ur den på många håll. Samtidigt är det en påminnelse om det oupphörliga våldet i Syrien där något måste göras snarast. Men vad?

Att ta till vapen är alltid ett felaktigt och dåligt alternativ. Men i vissa konfliktsituationer så kan det ändå vara det minst dåliga valet, tyvärr. Mina tankar går till min namne, Michele Silvestri, och hans familj i Italien. Jag hoppas verkligen att han och alla andra som dödats i Afghanistan inte har dött förgäves.

I krig är det vanligtvis barnen som drabbas hårdast. Men det är viktigt att barnen kan behålla hoppet om fred och ett bättre liv. Under hösten kan man i Huddinge se konstutställningen Barn i Afghanistan, där afghanska barn och ungdomar delar med sig av sina drömmar om framtiden. Utställningen är ett samarbete mellan Barnkonstmuséet och Svenska Afghankommittén. Jag vill verkligen se utställningen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar