onsdag 2 maj 2012

Om humlans flykt till England - senaste nytt

Häromdagen skrev jag om det brittiska projektet som syftar till att återinföra den i landet utrotade vallhumlan.
Det visade sig att "humlenapparna" från England hade tillstånd från Jordbruksverket, men lokala myndigheter företrädda av Länsstyrelsen i Skåne tycktes inte ha blivit informerade. Den lokala miljöchefen liksom olika experter i vårt land har lyft ett varningens finger för att detta i värsta fall kan drabba den svenska populationen av vallhumla på ett negativt sätt.

För egen del har jag inte sakkunskap nog att bedöma huruvida detta projekt är att se som positivt genom att det kan öka (delvis återställa) den biologiska mångfalden i England, eller om det är riskfyllt genom att det kan minska den biologiska mångfalden i Skåne och Sverige. Hursomhelst så följer jag med intresse händelseutvecklingen och jag lider lite med projektledaren Dr Nikki Gammans som sliter med att försöka besvara alla tweets med frågor och uttalad oro.

Utöver att hänvisa till information på Natural England samt i deras pressmeddelande, så hävdar Nikki Gammans att hon ska kontakta pressen imorgon för att ge fullödig information, tydligen i ett gemensamt pressmeddelande med länsstyrelsen. Det låter lovande. Hon tycks nämligen inte på flera dagar ha hörsammat SVT Sydnytts begäran om en intervju.

I många av Nikki Gammans tweets hänvisar hon till att Björn Cederberg på Svenska Artdatabanken i Uppsala har uppskattat antalet vallhumledrottningar till mellan 10 000 och 100 000 (lokalt?). Om de brittiska forskarna då fångar in upp till 100 drottningar så innebär det att de i värsta fall avlägsnar 1% av drottningsbeståndet. OK, en procent låter inte jättemycket, men jag kan ändå tänka mig att det lokalt skulle kunna få konsekvenser. I så fall är det negativa konsekvenser som vi förmodligen inte ser förrän om några år. Om jag uppfattat rätt så ingår i projektplaneringen att upprepa detta under några år.

Som sagt, jag är ingen humleexpert men jag känner mig inte helt lugnad när det gäller den skånska vallhumlans opåverkade framtid. Samtidigt konstaterar jag att denna humledramatik på ett utmärkt sätt har satt fokus på hur vi människor (svenskar likaväl som britter och andra) i en MYCKET oroväckande takt orsakar utrotning av art efter art efter art...
Den biologiska mångfalden minskar och därigenom riskerar vi att störa viktiga ekosystem, som vi njuter av - och som vi är beroende av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar