onsdag 16 maj 2012

Om högre utbildning och HSV - "Vad var det jag sa?"

Det finns inget tristare än att behöva utropa: Vad var det jag sa?
Åtminstone när man hänvisar till en domedagsprofetia över vårt nationella kvalitetssystem för högre utbildning.

För närmare två år sedan skrev jag kritiskt i SULF-tidningen Universitetsläraren om Högskoleverkets nya system för kvalitetsgranskning (Nya kvalitetsgranskningen på väg - Highway to hell!?). I debattinlägget förutspådde jag hur det nya systemet snart skulle komma att skrotas och ytterligare ett behöva utvecklas från grunden. I och med detta skulle ett decennium av konstruktivt kvalitetsarbete vara förlorat för Sveriges högre utbildning.

Som jag nämnde i ett blogginlägg för ett par veckor sedan (Högskoleverket - Det blåser upp till storm igen?) så  har den europeiska kvalitetsorganisationen ENQA nu underkänt det svenska systemet.

I senaste numret av Universitetsläraren så dundrar nu kritiken på, med full kraft mot kvalitetssystemet, mot Utbildningsdepartementet och utbildningsministern. Den förre universitetskanslern Anders Flodström presenterar en mycket skarp samlad kritik: Alliansens politik för högre utbildning hotar utbildningarnas status i Europa.

Även på annan plats i samma tidning (här och här) avhandlas detta sorgliga tema, nämligen hur regeringen och de folkpartistiska utbildningsministrarna genom en rad felaktiga beslut har undergrävt den svenska högskolans kvalitet och trovärdighet, både nationellt och internationellt. Domen över Jan Björklund riskerar att bli hård när konsekvenserna av alla tokigheter drabbar oss framöver.


I sammanhanget vill jag lyfta fram några andra som tidigt pekade på bristerna i det nya kvalitetssystemet, t ex Lillemor Kim och Lars Brandell.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar