söndag 6 maj 2012

Havsörn, rådjurskid och Löwenströmska

Miljöpartiet i Upplands Väsby arrangerade idag en rundvandring på gamla Löwenströmska sjukhuset, eller snarare Löwenströmska Parken. Det var en succé - minst 100, kanske 150 deltagare!
Nedan några bilder från rundvandringen på detta historiska område. Lika fascinerande som sorgligt. Det som skulle kunna bli fina bostäder står nu och förfaller eftersom alla ansökningar om prövning för bygglov eller planlösning tycks köra fast, kanske främst pga bullerbestämmelser och byggrestriktioner för Arlandas inflygningszoner. Som sagt, sorgligt!

Längre ned fortsätter beskrivningen av min söndag, med inslag av havsörn och en rådjursbaby.

Stenplatta med inskription att Gustaf Adolph Löwenström, bror till kungamördaren Anckarström, lät bygga sjukhuset 1809.





Sanatoriet på kullen.


1700-talsbyggnaden Vita holmen, den äldsta byggnaden på området enligt en artikel på fastighetsägarens hemsida.

Efter besöket på Löwenströmska så fortsatte vi till Ströms Gård för en fika i kombination med fågelskådning  vid sjön Fysingen. Utöver kricka, brushane och skedand m.m. så kunde vi även observera havsörn (!)
Ett havsörnspar häckar nämligen vid Fysingen och deras bo kan skönjas i mitten på ovanstående foto. Enligt expertutlåtande så befann sig två ungar i boet.


Plötsligt hördes ett rop. Någon hade skymtat mamma eller pappa havsörn högt uppe i skyn. Det var mäktigt att se hur den stora fågeln, i makliga cirklar, seglade högre och högre på termikvindarna.

På väg tillbaka till Ströms Gård hittade vi en backe med vackra backsippor. Enligt uppgift så är backsippan lite kräsen och kräver speciella spårämnen för att växa.

När jag kom hem så såg jag några människor som spanade efter något på fältet tvärs över vägen. En mopedist stannade till och spanade även han. Eftersom jag just varit på fågelskådning så halade jag snabbt fram kikaren. Det jag såg fick mig att försiktigt ta mig fram till det som alla spanat mot. Det visade sig vara ett litet rådjurs-kid, endast några dagar gammalt? Jag fick höra av de övriga att den stackars ungen trakasserats av "stora svarta fåglar". Korpar?
Nåväl, den lilla kraken verkade utpumpad och närmast paralyserad, men inte skadad. Ingen rådjursmamma syntes till i närheten. Vi valde att lämna platsen med förhoppningen att mamma och kid skulle hitta varandra.


Några timmar senare gick jag tillbaka till samma plats och kikade. Plötsligt fick jag syn på det sovande rådjurs-kidet. Jag backade tyst och försiktigt för att inte väcka den lilla som nog behövde all vila den kunde få. I närheten av skogsdungen kunde jag nu se den förmodade mamman som oroligt följde mig med blicken. När jag avlägsnat mig tillräckligt långt såg jag hur mamman började beta. När ytterligare någon timme passerat så hade solen gått ner och det började skymma. Jag spanade med kikaren och kunde till min glädje se hur rådjursmamma och hennes baby nu hittat varandra. Den lilla diade ivrigt. Så småningom sökte sig mamman bort från det öppna fältet med intilliggande landsväg, in mot skogsbrynet. Det lilla rådjurskidet som tidigare hade verkat helt slutkört skuttade nu glatt intill sin mamma. Vilken förvandling! Och vilken tur att vi inte försökte ingripa på något sätt! Naturen fungerar bäst på egen hand. Slutet gott, allting gott!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar