fredag 22 juli 2011

Djuren i mitt liv: Kosafari

Häromdagen var jag på kosafari. Det var faktiskt andra gången, men minst lika roligt - och informativt - som förra gången för ett par år sedan. Det jag minns bäst från den förra turen var historien om äldreboendet som hyrt in sig på en safaritur och den gamle mannen som i slutet muttrade besviket; ”När får vi skjuta då!?”

Safarin skulle börja kl 12 men som väntat så var flera turer utsålda och vi fick vänta till halv två innan vi fick plats på vagnen bakom traktorn. Den ständigt lika glada bonden Hasse berättade med humor och värme om livet som lantbrukare och om sina 80 kor, varav 15 fjällkor. Lite förlägen beskrev han hur han blivit ”kändis” på bygden; Som exempel så nämnde han en liten pojke som på en safari-tur häromveckan tyst stirrat ner i vagnsgolvet. Till slut hade pojken inte kunnat hålla sig utan förklarat att ”han hade faktiskt sett Hasse på ICA för några veckor sedan”! Tänk att en mjölkbonde kan vara barnens idol i dessa tidevarv. Det inger hopp, eller hur?


Hasse berättade under kosafarin att hans kor dricker 100 liter vatten vardera per dygn(!). Men så producerar de också i bästa fall uppåt 30-40 liter mjölk per dygn. Mjölken förädlar Hasse och hans medarbetare till hemgjord glass i olika smaker, samt filmjölk och yoghurt, men framförallt till underbara ostar som de numera säljer även till finkrogar i Stockholm. Min favorit är en ost smaksatt med bockhornsört. Lite färsk rosmarin och flytande honung till den; Mmmmm!

Hasse berättade också en kärleksfull historia om en ko de haft, Josefine, som hade något speciellt. Även om Hasse känner alla sina kor mycket väl så blev Josefine mer av familjemedlem än de övriga djuren. Josefine trivdes ihop med Hasse och hans familj och det var ömsesidigt.
Till slut gick det så långt att den ekonom som har hand om Hasses räkenskaper påpekade att enligt journalerna så verkade det som att Hasse hade en ko som inte mjölkat en droppe de senaste 2 åren. Så kunde man väl inte ha det? Det var ju inte ekonomiskt!
Jo, det stämde och det var ett medvetet val av Hasse och familjen. De kunde inte skiljas från Josefine och därför fick hon gå kvar och beta och socialisera, med de andra korna och med den människofamilj som hon knutit starka band till.


Jag vill avhålla mig från att göra reklam på min blogg. Det låter kanske lite förmätet men jag har faktiskt avböjt erbjudanden av det slaget eftersom det är viktigt för mig att bloggen är oberoende av kommersiell påverkan. Av den anledningen så nämner jag inte bonden Hasses affärsverksamhet vid namn – men om du googlar på kosafari, eller söker med samma ord på Youtube så kan du se och få veta mer. Hasse är ett härligt exempel på en småföretagare som lyckats genom att enträget och på ett intelligent sätt satsa på hållbar produktion av kvalitetsprodukter som efterfrågas. Under sommaren, när kundströmmen är som störst så erbjuder Hasse också ett flertal ungdomar sommarjobb i verksamheten.
Bonden Hasse är på många sätt och vis ett föredöme, som kvalitetsmedveten lantbrukare, som samhällsengagerad medborgare och som djurvän.
Och så verkar han ju vara ständigt lika glad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar