torsdag 21 juli 2011

Dags för obligatorisk kvalitetssäkring av cancerdiagnostiken?

Häromdagen skrev jag om den katastrofalt slarvige patologen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Idag meddelar Svenska Dagbladet att en av de feldiagnostiserade patienterna tyvärr har avlidit. I nuläget går nog inte att säga säkert om detta dödsfall beror på misstag i diagnostiken. Inte heller om det finns andra dödsfall som skulle kunna kopplas ihop med patologens misstag men jag hoppas verkligen att så inte är fallet.

I maj meddelades att regeringen har tillsatt en patologiutredning för att se hur den här typen av misstag med säkerhet ska kunna undvikas. En aspekt är bristen på kompetent sjukvårdspersonal som jag berörde i mitt förra blogginlägg. En annan aspekt som jag hoppas att utredningen verkligen tar itu med är hur både intern och extern kvalitetskontroll av laboratoriemedicinsk diagnostik kan stärkas med hjälp av Equalis AB. Equalis (där förkortningen står för Extern kvalitetssäkring av laboratoriemedicin i Sverige) är ett företag som ägs gemensamt av de biomedicinska analytikernas yrkesorganisation Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL), Svenska Läkaresällskapet samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Det unika med Equalis om man jämför med liknande system i andra länder är att Equalis har expertgrupper inom olika laboratoriediscipliner och diagnostikområden. Det innebär att Sveriges främsta experter inom t ex patologi är med och utvecklar och bedömer de kvalitetssäkringsprogram som Equalis erbjuder sina kunder.

Förenklat går det till så att Equalis skickar ut prover till medicinska laboratorier att analysera och återrapportera resultatet av. Equalis sammanställer resultaten nationellt och varje laboratorium kan se hur väl man lyckats jämfört med övriga landet. Två viktiga principer har hittills legat till grund för Equalis verksamhet:

1) Deltagande är frivilligt, dvs det finns ingen lag som anger att diagnostiska laboratorier måste delta i kvalitetssäkringsprogram av denna typen. I praktiken är det dock ofta obligatoriskt på grund av krav från landsting eller dylikt, men otydlig ansvarsfördelning kan ibland försvåra uppföljning vilket landstingsrevisorerna i Stockholm nyligen påtalat.

2) De nationella sammanställningarna är anonyma såtillvida att varje deltagande laboratorium bara kan identifiera sina egna resultat. Det innebär att om ett laboratorium presterat katastrofalt dåligt så är det bara det laboratoriet - och Equalis - som vet identiteten på laboratoriet.

Under tiden jag var ordförande i IBL så satt jag själv i Equalis styrelse och jag är oerhört stolt över den viktiga verksamhet som företaget bedriver. Det är en verksamhet som räddar liv vill jag påstå!

Därför, när det gäller regeringens patologiutredning så rekommenderar jag att man rådfrågar experterna i Equalis hur diagnostiken, t ex inom patologi, kan bli bättre och säkrare. Jag hoppas också att Sverige så snart som möjligt inför extern kvalitetssäkring på obligatorisk basis. Möjligen bör vi också, i likhet med öppna register, ha full öppenhet med hur bra - eller dåligt - olika laboratorier utför de analyser som ska ligga till grund för rätt diagnos och behandling. Patientnära analyser får naturligtvis inte glömmas bort när det gäller förbättrad kvalitetssäkring.

I Tyskland, där man tidigare har kritiserats för bristfällig kvalitetssäkring inom laboratoriemedicinen, så har man på senare tid skärpt regler och riktlinjer på ett sätt som Sverige kanske bör ta efter.
De tyska riktlinjerna för kvalitetssäkring av laboratoriemedicinsk diagnostik finns att ta del av på nedanstående länk. Jag har en halvofficiell översättning till engelska som kan fås på begäran.

Richtlinie der Bundesärztekammer
zur Qualitätssicherung laboratoriumsmedizinischer Untersuchungen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar