fredag 22 juli 2011

Blod på Oslos gator - Några ord om demokrati och blodgivning

Som de flesta vet vid detta laget så exploderade en eller flera kraftiga bomber i regeringskvarteren i centrala Oslo strax efter kl 15 på fredagen. Ca 2 timmar senare, på norska Utøya nordväst om Oslo, så ska en man klädd i polisuniform ha börjat skjuta omkring sig på ett ungdomsläger för norska arbetarpartiets ungdomsförbund, AUF.

Enligt de senaste rapporterna så har explosionerna i Oslo skördat minst 7 döda och flera är skadade. Skottdramat på Utøya har resulterat i minst 10 döda men enligt oslopolisen så kommer den siffran sannolikt öka. Vittnesmål antyder att 25-30 kan ha dödats.

Polisen har gripit en norsk man som förhörs om det inträffade och enligt uppgift så finns ett samband mellan de båda händelserna.

Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga. Jag tänker på mina norska släktingar, vänner och bekanta. Var är de? Hur mår de?

Vad kan man i övrigt säga i detta läge? Jag tror det är viktigt, dels att inte spekulera alltför mycket om vem/vilka som ligger bakom dessa illdåd, dels att inte låta reptilhjärnan ta överhanden och reagera med utagerande rädsla, ilska och frustration i misstänkt riktning.
Det är också oerhört viktigt att denna typ av dåd inte tillåts orsaka inskränkningar i vårt öppna samhälle och i demokratin.

På nyheterna från NRK så har man rapporterat om att Ullevåls sjukhus ber att registerade blodgivare, främst med blodgrupp "0 negativt", ska lämna blod till de skadade.

Många som hörsammat har tyvärr varit icke registrerade och då kan man normalt inte låta dem lämna blod till akut skadade. Den som vill hjälpa till och får detta besked kan nog bli ledsen och besviken. Anledningen till beskedet är att man måste ha tid att analysera blod från nya givare med avseende på vissa allvarliga smittsamma sjukdomar såsom HIV, hepatitvirus och syfilis. Den tiden finns inte i denna akuta situation och då kan man knappast ta risken att försöka rädda liv med blod som i sig kan orsaka svår sjukdom.

Vad är då anledningen till att man vid transfusion helst vill ha blod av blodgruppen 0 negativt? Jo, på de röda blodkropparnas (erytrocyternas) yta kan det finnas vissa molekyler (antigen) som den transfunderade (den behandlade) ev har antikroppar mot. Om så är fallet så kommer den sjuke i värsta fall bli ännu sjukare när det egna immunförsvaret spränger de blodkroppar som kommer från en donator.

Det finns flera olika blodgruppssystem. Det mest kända är AB0-systemet där man alltså på blodkropparnas yta kan ha antigen av typen A och/eller B. Om man saknar ytantigen A respektive B så har man blodgrupp 0 (noll). Den typen av blodkroppar är alltså bäst att ge i en akut situtation eftersom risken är mindre att den sjukes immunförsvar ska kunna angripa och förstöra donatorns blodkroppar.

Men vad betyder då "0 negativt" eller "0 minus"? Jo, det finns ett annat blodgruppssystem som heter rhesus förkortat Rh. Om ytantigenet Rh saknas på blodkropparna så kallas den typen av blod Rh- (Rh minus). Återigen så är det mindre risk för immunreaktioner mot detta blod.

Om man då som donator har blodgruppen "0 negativt" - vilket jag råkar ha - så är man alltså ur blodbanks-aspekt extra "attraktiv" som donator. Baksidan av medaljen är att man med denna blodgrupp vanligtvis har antikroppar mot samtliga de nämnda blodgruppsantigenen, dvs både A, B samt Rh. Följaktligen så bör en "0 negativ" patient inte få blod av annan typ, då kan det gå illa...

Blodgruppskombinationen "0 negativ" har ca 6% av Sveriges befolkning. Den mest sällsynta kombinationen är AB- med knappt 1% av befolkningen.

Det finns även andra blodgruppssystem som Duff, Kelly m fl. Transfusionsmedicin är en lika intressant som viktig laboratoriemedicinsk specialitet.

När det gäller det fruktansvärda som hänt i Norge så tycker jag att ett bra sätt att som svensk (eller annan nationalitet) visa solidaritet kan vara att gå och lämna blod. Det är tanken som räknas - och du räddar faktiskt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar