fredag 3 juni 2011

Från kaffeflickor till diktatur - för en fikapeng!?

Samtidigt som vår statschef bjuder på osannolik underhållning ovärdig en modern monarki (ölmadamer, kriminella och kaffeflickor...) så läser jag i DN idag om en undersökning som antyder att dagens ungdomar skulle kunna tänka sig att vi hade diktatur istället för demokrati; "Det skulle vara ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val".
Ungdomarna är också beredda att, för en mindre summa pengar eller som gentjänst för att få ett jobb, ge bort sin röst till ett annat parti.

Nåja, det bör kanske förtydligas att det inte är alla ungdomar som tycker så, men enligt undersökningen så är det ändå 26-28% av ungdomar i åldern 18-29 som har denna inställning. En tillräckligt alarmerande siffra tycker jag!

Medan människor är beredda att offra sina liv för demokratin, just nu i delar av arabvärlden, så är svenska ungdomar beredda att sälja ut den för lite fickpengar.

Det räcker inte att bli bekymrad eller ens förskräckt av detta. Det krävs att vi allvarligt funderar över vad som håller på att gå snett och hur vi kan stärka de demokratiska värderingarna hos de unga som utgör Sveriges framtid. Ett fritt och demokratiskt Sverige!

En del av lösningen ligger naturligtvis i en bättre skola. Men frågan är också om det är omöjligt att bibehålla demokrativärderingar i ett samhälle där man sedan länge tar yttrande- och rösträtt för givna? Kanske måste pendeln svänga fram och tillbaka även i denna så viktiga fråga? Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är sorgligt om så är fallet.

2 kommentarer:

  1. Jag är relativt ung, närmare bestämt 24. Någon diktatur vill jag sannerligen inte ha, inte till något pris. Men jag tror att vi bör göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, som i realiteten är ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.

    Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting vi överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.

    Det talas så otroligt mycket om demokrati, men ordet har blivit en kliché. I våra vardagliga liv, i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta.

    Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokratiskt.

    Samma sak fast ännu värre på arbetsplatserna. Där är jag närmast helt maktlös. Kapitalisten sätter upp målen, chefen gör order och vi som jobbar lyder. Halva vår vakna tid lever vi alltså i en renodlad diktatur där andra har makten att befalla över våra kroppar, hur kan detta vara förenligt med ett demokratiskt samhälle?

    Vad är en demokrati som nästan helt saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?

    Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan ”demokrati” syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. ”All makt utgår från folket” lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. ”Demokratin” är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.

    Riktig demokrati måste innebära att vi, folket underifrån utövar makt som trycker undan den makt som utövas av eliterna ovan (stater, chefer, kapitalister osv).

    Demokrati handlar inte om formella procedurer, det handlar om makt i vardagen och över samhället.

    SvaraRadera
  2. Tack Red Viper för din kommentar som är välformulerad och i många avseenden tankeväckande.
    Men jag håller inte med dig i vissa delar.
    Du klagar över dagens fossiliserade partisystem. Jag är snarast orolig över att vi är på väg in i ett tvåpartisystem, med två Allianser mot varandra, som i USA. Det vore förödande för en livaktig och nyanserad politik.

    Du nämner också att demokrati är något som vi inte kan överlåta åt professionella yrkesutövare. Jag tolkar det senare som livstidspolitiker som knappast ägnat sig åt annat än politik på heltid. Här har du visserligen en poäng. Jag själv har ju kommit in i politiken ganska sent i livet och känner mig definitivt inte som "professionell", men den bakgrunden som politiker är tveeggad; Dels kan jag ibland känna mig underlägsen "politikerproffsen" som vet exakt hur de ska agera och uttrycka sig, som vet exakt hur ärendena processas. Å andra sidan kan jag ibland utnyttja det som en styrka att jag har en "karriär ute i verkligheten" och att jag är amatörpolitiker.

    Visst är det så att vi har en representativ demokrati, dvs vid regelbundna val väljer vi de som (bäst?) ska företräda oss i parlament på riks- och lokalnivå.
    Här tror jag att du kan historiken bättre än jag men detta är förmodligen att se som ett slags pragmatism eftersom det varit svårt att låta alla medborgare aktivt delta i varje viktigt beslut som ska fattas. Däremot är det kanske så att den digitala tekniken och internet nu öppnar upp för möjligheten att låta alla som vill vara med och påverka, att delta i folkomröstningar om stort och smått. Jag tror att detta kommer bli ett allt vanligare inslag framöver. Lokalt i Upplands Väsby har vi t ex en kampanj där vi försöker få ihop drygt 3000 namn för att få till stånd en folkomröstning om byggandet av Väsby Sjöstad (www.folkomrösta.nu), vilket bl a Miljöpartiet invänder mot av flera skäl.
    Det vore intressant att testa denna folkomröstning i digital version - för dem som kan och vill delta på det sättet. För vi måste ju komma ihåg att det fortfarande finns människor även i vårt land som inte har tillgång till dator och internet. Om vi struntar i att tillgodose deras rättighet och behov att också få göra sin röst hörd i olika frågor, då riskerar vi att skapa en ny "aristokrati" av data-röstare.

    Hursomhelst så håller jag med dig om att demokratin kan - och förmodligen måste! - utvecklas för att den inte successivt ska förtunnas och rinna oss ur händerna. Vilket kanske den refererade undersökningen om ungdomar och demokrati gav en antydan om?

    SvaraRadera