tisdag 22 mars 2011

Koloss på lerfötter = Highway to hell?

Idag hade vi den 13:e årliga Utbildningskongressen på Karolinska Institutet. Jag var moderator för en postersession och fick med mig lite nya tankar och idéer, bl a om hur man kan förbättra utvärderingen av kurser genom att använda Bloom´s taxonomi.

Nåväl, huvudnumret på eftermiddagen var besöket av Högskoleverkets chef, universitetskansler Lars Haikola som presenterade det nya systemet för utvärdering av landets universitets- och högskoleutbildningar.

Som ett ironiskt sammanträffande så hade jag vid hemkomsten på kvällen fått nya numret av SULF:s tidning Universitetsläraren och där beskrevs Åsa Lindberg-Sands nya - och mycket kritiska - rapport om samma utvärderingssystem. Rapporten har namnet "Koloss på lerfötter? Utveckling av metodik för ett resultatbaserat nationellt kvalitetssystem i svensk högre utbildning".

När jag läser Åsas synpunkter så känner jag igen mig i mycket, nämligen från mitt eget kritiska debattinlägg i samma tidning för några månader sedan (nr 18/10, sid 16).

Tyvärr var det väl så att dagens förvisso både trevliga och givande dialog med Lars Haikola och medarbetare (bl a en f.d. kollega från Laborantskolan som jag har stor respekt för) inte gjorde mig mindre bekymrad. Snarare nästan tvärtom.

Det framgår med plågsam tydlighet att HSV fått detta uppdrag kastat i knät från Utbildningsdepartement och regering, nämligen att uteslutande titta på resultat. Huvudsakligen då examensarbetet.

Lars Haikola uttryckte faktiskt att det egentligen knappast handlar om en utvärdering som HSV ska genomföra under drygt 3 år på 1600 utbildningsprogram, utan snarare en resultatmätning.
Min åsikt är att i värsta fall kan en resultatmätning te sig som en stickprovskontroll, en "biopsi", och inte säga så mycket om den övergripande helheten.

En stor farhåga från min sida är att det nya utvärderingssystemet leder till en utveckling där lärosätena anstränger sig alltmer för att visa upp tjusiga examensarbeten. Problemet är att det kan vara svårt att avgöra hur mycket en handledare lagt sig i det skriftliga. Det är inte så märkligt att det finns handledare som inte vill att studenten ska lämna in ett bristfälligt examensarbete. Av den anledningen så gör t ex vi på KI:s biomedicinsk analytikerprogram en mångfacetterad bedömning, inte bara av den skriftliga rapporten utan också av respondent- och opponentskap, av handledarens bedömning av studentens självständighet mm. Dessa övriga aspekter riskerar man att missa i HSV:s system.

Tyvärr så kunde Lars Haikola & Co bara hålla med om detta.

Extra tråkigt i sammanhanget är att Lars Haikola och medarbetare är kloka, sympatiska personer som försöker göra det bästa av en situation som regeringen ställt till. Resultatet av detta, som Åsa Lindberg-Sand menar, är sannolikt att vi alla blir förlorare i slutänden. De största förlorarna för vår del är i så fall studenterna - och patienterna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar