måndag 21 mars 2011

Demokratins projiceringar


På bilden syns projiceringen av en vacker glas-skulptur från Riksglasskolan i Orrefors. Solen strålar genom fönstret och vidare genom det röda glasträdet som fastnar på motsatta väggen (tillsammans med vår katt som sitter intill och filosoferar).
Glas-skulpturen ska imorgon, tillsammans med 50 000 kr, delas ut som CKU:s KLOK-pris till en sjukvårdsenhet som har lyckats särskilt bra med att skapa en god lär-miljö för blivande sjuksköterskor m fl.
Apropå projiceringar så har jag de senaste dagarna spenderat mycket tid på politiska möten. Igår söndag t ex, var det årsmöte i Miljöpartiet region Stockholm. Jag var där som ombud för MP-sektionen i Upplands Väsby. Det känns som ett viktigt uppdrag men när man suttit från kl 9.30 till kl 17, och bara skymtat vårsolen genom takfönstret, så kan det kännas lite tröstlöst med vissa diskussioner och yrkanden.

Ikväll var det dags igen, med möte för MP:s landstingsgrupp. Vi hann inte heller denna gång med allt som stod på dagordningen, eftersom vi vill diskutera mycket, framförallt några förslag till motioner. Mot slutet av mötet, återigen på övertid, så kändes det för många av oss lite tröstlöst igen. Personligen är jag inte förvånad. Det är nog en helt naturlig utveckling efter en intensiv valrörelse, fantastiska valframgångar, och en exempellöst snabb expansion av partiet.
Vi nya känner oss fortfarande omtumlade, osäkra och lite klumpiga i våra roller. Samtidigt känner kanske en del av de erfarna partikollegorna en frustration över inbromsningen i motionerandet mm, och de misstag som görs av de oerfarna.

Dessa känslor projiceras på olika sätt och kan ibland på ett negativt sätt prägla ett möte. Men jag är inte orolig. Så länge majoriteten av oss påminner oss om att vi ska ge utlopp för vårt politiska engagemang med värme, mod och öppenhet så kommer vi alltid hitta tillbaka till en tolerant och konstruktiv stämning. Det är därför den gröna vågen känns ostoppbar i längden.

Dessutom behöver jag bara påminna mig om varför jag befinner mig där jag är; politiskt och kanske också rent fysiskt, på möte i Landstingshuset. Alternativet är ju nämligen att inte bry sig överhuvudtaget; Inte bry sig om klimatförändringar, inte bry sig om orättvisor, inte bry sig om barn och gamla. Är det ett alternativ?
Nej, inte för mig!

Demokrati kan vara tidsödande tråkigt och fullkomligt ofattbart i sina olika uttryck och vindlingar. Samtidigt så är det kanske det vackraste människan har uppfunnit, och en nödvändighet för vår och kanske hela världens överlevnad.

Vi som tack och lov inte behöver slåss för demokratin på ett blodigt slagfält i Libyen, vi måste ändå oupphörligt fortsätta kämpa för demokratin i våra sammanträdesrum.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar