lördag 24 juli 2010

Får man älska ljudet av en V8:a?


Jag läste i SvD idag om fotografen och miljökämpen Jens Assur som kör en Porsche 911. Det är ju lite motsägelsefullt. GÅR det överhuvudtaget att vara miljövän och samtidigt gilla sportiga bilar med muskler? Jo, jag tycker nog det. För egen del kör jag en ganska stor flexifuel-traktor som folk visserligen kan ha synpunkter på. Eller som en partivän kommenterade torrt: "Den ser inte riktigt miljöpartistisk ut..."

Apropå det så lämnade jag bilen för service i veckan och tvingades då (!?) under ett par dagar ha en Ford Mustang som lånebil. Bildbevis ovan.
Det måste vara grottmannen i mig, men med en vrålande V8 på drygt 300 hästkrafter under huven så regredierade jag med ett fånigt leende till pojkstadiet. Det VAR verkligen kul att köra Mustangen, ingen tvekan om det. Men jag insåg ändå att jag på flera sätt vuxit ifrån den tiden då en häftig sportbil var den stora drömmen.
Dels av mijöhänsyn naturligtvis men faktiskt också med reflektioner kring människans komplexa förhållande till statussymboler. Varför vill man ha en bil som med ljud och utseende drar till sig folks blickar? Vilken typ av bekräftelse är det man törstar efter då?
Hmmm, nä jag är nöjd med min Ford-traktor. Men å andra sidan - OM man kan få tag på en Mustang med oemotståndligt mullrande V8 som går på biogas, då kanske, kanske...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar