söndag 13 juni 2010

Katyn, Teheran och Väsby Centrum

Jag har just sett Andrzej Wajdas gripande film Katyn. Igår läste jag, i både DN oh SvD, om ettårsdagen av den Gröna revolutionen i Iran.
Påminnelserna är lika nyttiga som plågsamma att fred, yttrandefrihet och demokrati inte är en självklarhet för alla människor. Jag är rädd att vi i Sverige tar demokratin alldeles för given. Därför vårdar vi den inte på bästa sätt.

Tidigare idag stod jag i Väsby Centrum och kampanjade för Miljöpartiet. Som vanligt så kändes det inledningsvis lite obekvämt att försöka "sälja på" folk ett politiskt budskap. Men efter ett tag så var det både roligt och givande. Det hände faktiskt att folk spontant kom fram och ville ha information om medlemskap i Miljöpartiet (tydlig medvind!) och jag hade flera intressanta samtal med människor som redan sympatiserade med mitt parti eller som låg längre till höger men ändå hade en förståelse för de "gröna argumenten".

Jag måste erkänna att jag vid ett tillfälle blev närmast utskälld av en farbror som var förbannad på den höjda bensinskatten som Miljöpartiet efterlyser. Det var en bra övning i argumentation! I det fallet gällde det att hålla sig lugn och förklara att vi, för vårt enda jordklots skull, inte har råd att fortsätta använda bensin och andra fossila bränslen på samma sätt som tidigare.

Alla människor sympatiserar inte med Miljöpartiets iedologi, men det är nog bra egentligen. Annars vore vårt budskap alldeles för urvattnat. En sann demokrati behöver flera olika politiska partier som nöter sina tankar och argument mot varandra. Därför vore det förödande om vi permanentar de båda politiska blocken.

Miljöpartiet är det enda parti som på allvar värnar att våra barn ska ärva ett fungerande jordklot efter oss. Därigenom ställer vi krav på våra väljare och medlemmar. Att vara miljöpartist är en hållbar ideologisk övertygelse på ett helt annat plan än att bara diskutera skattesänkningar - eller -höjningar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar