onsdag 17 mars 2010

Människan, politiken och växtvärken


Jag har i flera tidigare inlägg beskrivit den positiva bild jag fått av Miljöpartiet under mitt första år som medlem:
Det är högt i tak, partiet har en rotationsprincip som gör att det inte finns några övervintrade "betonghäckar" i någon förtroendevald position, man välkomnas som ny medlem och kan snabbt hamna som ganska hög kandidat på någon av valsedlarna (som jag t ex), man tycks vara mån om att alla ska få komma till tals och ingens röst är mer värd än någon annans. Ledorden som jag nämnt tidigare, Mod och Värme, är inte bara tomma ord utan efterlevs i hög grad.

MEN - sedan finns naturligtvis medaljens baksida. Den blänkte till i helgen då problemen i lokalavdelningen MP Stockholms Stad tydliggjordes i sådan grad att lokala ordföranden röstades bort. I samma veva avslöjade media att Yvonne Ruwaida, oppositionsborgarråd i just Stockholms Stad, haft en mycket hög mobiltelefonräkning som bekostas av skattebetalarna. Jag är inte tillräckligt insatt för att kommentera någon av dessa händelser i sak. Det innebär att jag i detta läge varken försöker försvara eller fördöma någon. Däremot vill jag gärna sätta det i relation till följande:
MP växer så det knakar och en klok partikollega menade att partiet kanske ökar för fort just nu. Här och var inom partiet hinner vi inte med att mentalt och etiskt ställa om till att snart vara något av ett statsbärande parti. Personligen tycker jag att det är glädjande att partiet växer snabbt och lockar många väljare till valet i höst, men jag tror det är viktigt att vi inom partiet för en aktiv diskussion om vad denna gröna tillväxt innebär, vart vi är på väg politiskt och ideologiskt, vilka fallgropar som finns före, under och efter valet.

Trots vad jag skriver i första stycket så är jag tillräckligt luttrad för att veta att det inte existerar ett fullkomligt perfekt och fläckfritt parti. Jag tror inte heller att vi vill ha något sådant. Vi, politiker såväl som samhällsmedborgare, är alla människor med de fantastiska egenskaper - men också brister - som det innebär. Vi kommer aldrig kunna klona bort det sistnämnda och därför är det viktigt att vi inser och agerar utifrån det. Det låter kanske lite flummigt men jag tror att, just i detta mycket expansiva skede, så är det extra viktigt för Miljöpartiet att också ägna sig åt etiska reflektioner och diskussioner. Då kan vi upptäcka och desarmera minorna innan de briserar.

2 kommentarer:

  1. Hej Michael,

    ang. kostnaderna för våra mobiltelefoner.

    Varje parti har ett fast partistöd. Om kostnaden för mobiltelefoner är hög eller låg så påverkar detta alltså inte skattebetalarna, utan endast Miljöpartiets budget. Våra höga kostnader för kommunikation innebär helt enkelt att vi har mindre pengar till annat.

    Jag vill även uppmärksamma dig på det förtydligande som fanns i DN: "Kostnaderna för det miljöpartistiska oppositionsborgarrådet Yvonne Ruwaidas mobilkostnader i tjänsten tas från det partistöd som delas ut av Stockholms stad".

    Våra ledande politiker gör sig väldigt tillgängliga för stockholmarna. De arbetar mycket, deltar i många möten och pratar med många stockholmare. Mobiltelefonen är ett centralt verktyg i vårt arbete. Telefonen används inte bara för att prata utan är även ett verktyg för att läsa och skriva e-post, läsa dokument, hålla kalendern uppdaterad, vara aktiv i sociala medier och för omvärldsbevakning via internet. Effektiva och mobila kommunikationsverktyg är en medveten prioritering från vår sida.

    / Adam Axelsson (MP)

    SvaraRadera
  2. Hej Adam,
    Jag har haft förmånen att få lyssna på Yvonne Ruwaida när jag gick politikerutbildningen och jag har naturligtvis sett och hört henne otaliga gånger i media. Yvonne är med sitt engagemang, sin karisma och retoriska talang en mycket viktig tillgång för Miljöpartiet.
    När det gäller mobiltelefonikostnaderna så hörde jag sägas att det till stor del beror på att Yvonne är nästan ständigt tillgänglig och online, på sin blogg och på twitter. Att på det sättet vara tillgänglig för allmänhet, media och väljare ser jag på sätt och vis som föredömligt för en politiker. Samtidigt kan det väcka funderingar över var gränsen går i att vara ständigt online i sin dagliga gärning. Det finns nog idag politiker som är mer fokuserade på att twittra från fullmäktigemötet än att delta aktivt och fokuserat på själva mötet och frågorna som avhandlas. Företräder man sina väljare på bästa sätt då? Jag är osäker på det.

    OBS! Detta inte som kritik mot Yvonne. Jag vill återigen upprepa att jag är för dåligt insatt för att vare sig försvara eller kritisera i det enskilda fallet.

    Avslutningsvis måste jag ändå ifrågasätta ditt synsätt när det gäller partistödet; Är inte detta ursprungligen pengar från skattebetalarna? Som universitetslektor råkar jag vara statligt anställd och bedriver verksamhet (främst utbildning inom hälso- och sjukvård) med skattebetalarnas pengar. Min grundinställning är att det är ett förtroende att hantera andras pengar, skattemedel såväl som föreningsavgifter.
    Därför ser jag faktiskt ditt synsätt som oetiskt och även riskabelt eftersom det kan skada Miljöpartiet. Omedvetet så bekräftar du faktiskt min avslutning i ursprungliga inlägget ovan.
    /Michel (inte Michael...)

    SvaraRadera