tisdag 15 december 2009

Rysk roulette med vårt klot

Som jag nämnt tidigare så har jag bil. Jag är en utmärkt bilförare (nåja…).
Jag räknar ju inte med att råka ut för en trafikolycka men lagen kräver ändå att jag måste ha åtminstone en trafikförsäkring – ifall något skulle hända.

Vi sitter i en bil. Framtill, två vita, fastspända med säkerhetsbälte och skyddade av krockkuddar. I baksätet våra medpassagerare som är mörkare i hyn och bär lite mer färgsprakande klädsel. Det är vi i framsätet som styr. De andra åker med där bak, utan bilbälte, tämligen oskyddade. Vi för ett trevligt samtal. Alla skrattar. De där bak möjligen något ansträngt. Eller inbillar jag mig bara?

Plötsligt hamnar vi en tjock dimbank. Sikten är närmast noll. Jag saktar in, men för sent. Strax före dunsen ser vi den fattige herden som försökt skynda på getterna över vägen men inte hinner undan själv. Jag försöker väja men för sent. Den magre mannen studsar upp över motorhuven och upp på vindrutan samtidigt som vi är på väg mot ett träd. Kraften är oerhörd och det fruktansvärda ljudet av plåt som förvrids och glas som krossas skär som en laserkniv in i medvetandet. Vi i framsätet skyddas av bilbälte och krockkuddarna som utlöst. Våra vänner i baksätet slungas förbi oss, genom framrutan, ut mot träd och stenar.
Efteråt en öronbedövande tystnad. Overkligt.

Detta har, tack och lov, inte hänt. Det finns de som hävdar att klimatförändringarna vi ser nu är en del av naturliga cykler och att talet om koldioxidbegränsningar mm är hysteriskt. Men tänk om det är sant att människan genom utsläpp av växthusgaser håller på att få vårt jordklot att koka? Hur stor chansning, hur stor risk är vi beredda att ta? Vi försäkrar våra bilar, hus och egna liv. Men när de gäller vårt jordklot så spelar vi rysk roulette!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar